Årets dörrkrans här i huset är ett riktigt hastverk å så ful så att det nästan är pinsamt att visa upp den.
Daniel saknade en krans på vår dörr, och som den florist jag är kände jag att det var min uppgift att tillverka en. Bara för att jag inte har bundit någon lingonriskrans på säkert 20 år (det låter så brutalt, men det är faktiskt 20 år sedan jag började i lågstadiet, och där band vi lingonriskransar till jul) så ville jag prova på den modellen också. Pga tidsbristen en småbarnsmamma ständigt slåss med så fick det bli den allra enklaste modellen, en sån som tar högst 10 minuter bara man har materialet till hands. Nästa år lovar jag att visa upp en betydligt snyggare krans, som jag inte behöver skämmas över.
Så nu har vi alltså äntligen en krans på dörren, och dessutom fixade jag julbelysningen på utsidan idag också. Förra året hann vi kanske ha belysning i växthuset någon dag innan hela spektaklet blåste sönder i en brutal höststorm… i år hoppas vi att väderkillarna är på vår sida och låter vårt växthus vara helt hela vintern (så behöver vi inte gå igenom samma procedur som förra säsongen). Man skulle kunna tro att jag är lite avis på närpesborna som har belysta växthus i var och vartannat hörn, och det är jag också.
Det kommer mera -om julpynt!