Bara 1,5 kvarter bort från oss finns de här hepporna till påseende. Idag promenerade jag dit med båda barnen (och en yr katt) för att säga hej åt Åkes hästan.

För att komma till hästhagen måste man korsa en slags förbindelseväg mellan esplanaden och en ”bakväg” som går runt stan (kvarnvägen för de ortsbor som funderar), en harmlös liten T-korsning. Men väldigt farlig. När vi skulle gå över vägen kom nämligen en galning sladdande runt hörnet från kvarnvägshållet. Det kunde ha gått hur som helst om typen inte återfått kontrollen över sin bil. Jag är glad att vi hade katten med oss eftersom Leon gick efter honom och befann sig ganska långt in på gräsmattan bredvid vägen.

Småpojkar i sina häftiga bilar tycks tro att det inte bor några människor på de här småvägarna här där vi bor, så ofta som de sladdar runt här. Jag blir lika arg varje gång, och tänker på framtida vinterkvällar när Leon och Milea är ute och leker i snön på vägen. Direkt det kommer snö borde alla utan trafikvett spärras in!

Visst sa jag att jag kände mig kvinnlig i min nya frisyr?!

…ibland känner jag mig mer fånig faktiskt.

Nu ska ni få höra en väldigt rolig nyhet! Min bloggkompis Catta har precis tagit över Annas babyshop och ska börja leverera hit till landet från och med nästa vecka! Hur bra är inte det?! Jag har flera gånger surfat runt där och varit sur över att inte bo i Sverige och kunnat ta del av de fina erbjudanden de haft. Men nu kan vi också!

Och ännu bättre. Ni har tur som läser min blogg, för från och med nu har jag möjligheten att bjuda er läsare på tävlingar och erbjudanden i samarbete med annas babyshop. Jag skulle råda er att ta en titt bland sortimentet (alltså det finns allt från bilstolar och barnvagnar till våtservetter och mjölkuppsamlingskopp) eftersom det redan nästa vecka dyker upp något spännande här.

Jag tycker om att stöda driftigt kvinnfolk i bekantskapskretsen, så det var en självklarhet för mig att samarbeta när Catta frågade. Heja Catta!!

i samarbete med:

Jag som tänkte blogga nu när jag ändå ligger vaken här med min värk i höften. Milea gjorde mig sällskap en stund, men nu är hon också tråkig och sover. Vad är det med familjemedlemmar som sover fastän klockan bara är 01:34.6;;;(;€5

…nå ni ser ju att jag själv somnade ifrån mitt skrivande igårkväll. Senare ikväll ska jag ta itu med ett inlägg om VIP-kvällen jag var på igår, min nya frisyr, och en fantastisk nyhet!

När Lenni fick ta i bruk en större säng tog vi madrassen från vardagsrummet (den man kan slappa och busa på) att sova på tills vidare. Nu fick han istället ärva sin morbrors skumgummimadrass när han köpte ny säng så att vi skulle få ta ner vardagsrumsmadrassen igen. Nja, nu ser ni ju att madrassen på golvet i vardagsrummet inte är 90×110 cm utan 120×200. Det är inte det minsta snyggt med en så stor madrass på golvet, men hur mysigt är det inte att få ligga där hela familjen och mysa, busa och gosa!? Fenomenalt bra, och jag älskar det!

Problemet: det drar kallt längs golvet ner från vinden och raaakt in i vardagsrummet.

Husmor Anna visade sin verkliga vardag med några ostylade bilder från hemmet. Jag kan inte annat än gilla sådana galna och lite rebelliska utmaningar som den, när det bara är att knäppa lite bilder och låta dem prata för sig själva. Och då ska ni veta att det här är mycket mer städat än vad det brukar vara.

Anna skriver om facebookgruppen family living -the true story, och jag vill i min tur också rekommendera boken av Lotta Sjöberg; family living -den ostädade sanningen.

Vill någon annan hänga på så får ni gärna kommentera så jag får titta på era vardagar. 🙂

Ironiskt nog är det här en ask som jag inte lyckas öppna.

Syns det att det är någon som gillar randigt? Någon är i det här fallet jag själv och min mamma, därav alla barnkläder med ränder på. Likadant som att jag förknippar min barndom med hemsydda collegedräkter med resår i ärmsluten, kommer mina barn bara minnas ränderna och säga: Mamma varför hade vi alltid randiga kläder? Vad ska jag då svara? Vad minns ni att ni hade på er för kläder när ni var små?

Här ligger vi och är vakna, äckligt tidigt. Jag vill ändå, så här i arla morgonstund hålls ett litet tal.

Jag vill tacka Blöjproducenten NATY för sina fantastiska ekoblöjor! Utan dem hade jag fått torka ganska mycket äckligheter.
Jag vill också rikta ett stort tack till mobilen som hänger över vaggan. Tack vare den kan jag sova fastän Milea är vaken. TACK!