Vi börjar få till amningen riktigt bra nu, och har till och med avancerat till både amning liggande och i ”laid back position” (googla om du vill veta hur man gör). Den sistnämnda fick jag ta till när jag fick svindel till följd av spänningar i både rygg, axlar och nacke. Jag har levt med svindel från nacken ända sedan högstadiet, men sedan jag skippade datorsittande och bara surfar via telefonen så har jag sluppit alla nack- och axelproblem. Det är ju typiskt att det ska vara amningen som ställer till det ingen, när det annars fungerar så bra.

Nå, med lite stretchning och avslappning är vi fit for fight igen.

OBS! Pappan på bilden har inget med amning att göra.

Det finns tydligen ingen begränsning på hur mycket en kan sova när man har en baby att amma och en nästan 2-åring att underhålla. Jag och Milea steg inte upp förrän mot lunchtid idag, men ändå sov vi bort hela eftermiddagen på soffan.

Man blir degig av att sova mycket, så efter kvällsmaten tog jag med mig Leon ut på gården. Vi gick till Filips bygge här bredvid och inspekterade. Leon mätte upp alla spiror till ”titum” (tre tum) och gick sedan till vår kaninbur och gav kaninen samma resultat av mätningen.

Nu är det dags att sova igen.

Vår säng är inte alls optimal för att ligga och amma i. Vi köpte den i begynnelsen av vårt förhållande, en billig jenkkisäng från ett väldigt konkursat företag, det säger ju sig själv att det inte är något som ska hålla i evigheter. Amningsproblemet ligger i bäddmadrassen (haha!). Vi har numera varsin grop vi sover i, så när jag lägger Milea bredvid mig för att amma, rullar hon hela tiden för nära.

Groparna ställer också till det när jag ligger på spikmattan. Då gäller det att ligga exakt i mitten av gropen så man inte ligger snett och rullar av spikarna.

Ett sant lyxproblem.

Aldrig förr har jag varit så här spänd inför att träffa min egen mamma och min egen son. Men så är det två veckor sedan jag träffade den förstnämnde, och fyra dagar sedan jag såg Leon.

Vi väntar ivrigt på besöket!!

Ps. Ååh, alltså frisk luft!! <3

Marica måste väl ändå utses till den ultimata septemberbloggaren som triggar igång alla andra bloggare med sin ultimata höstlista 2.0

Ultimata Höstmånaden:
Jag kan inte annat än säga september, skördemånaden! Så står man där med sina odlingslådor fulla av morötter, palsternacka och salladslök… Och ett problem -frysen är redan smidfull! Men skördas ska det ändå, och man hackar, hackar, hackar. Och förväller. Och letar försöker trolla fram mer utrymme i frysen.
September i år blir vi dessutom tvåbarnsföräldrar -oslagbart!

Ultimata Höstmyset:
Bara det att det är så mörkt på kvällarna nu, att man inte vill vara utomhus särskilt länge utan istället måste ligga i soffan och umgås med varsin smartphone i handen. Det är väl mysigt som tusan ändå!

Ultimata Höstdrycken:
Det är klichéigt så det tjuter om det, men som en sann tedrickare innebär hösten alltid säsongsstart. Ingen skillnad på sort så länge jag slipper den där helt vanliga (stygga) gula liptonpåsen.

Ultimata Höstplatsen:
I år är det soffan, definitivt. Trist, tråkigt men åobart behövligt. Fast jag kunde ju säga britsen på mödrapolikliniken i Vasa också… Där tillbringar jag en del tid nu i höst (samt i väntrummet).

Ultimata Höstkläderna:
Mjukisbyxor och stickasockorna! He e na he!

Ultimata Höstmaten:
Soppa! Grönkålssoppa, blomkålssoppa, kålsoppa, fisksoppa, köttsoppa, korvsoppa and so on ända in i oändligheten. Jag älskar soppor och skulle kunna benämna det som den ultimataste maten året runt.

Ultimata hösthobbyn:
Beskära äppelträd. I år lär jag då inte klättra i några större fruktträd för att tukta dem, men då är det ju tur att våra egna träd är så små att de helst ska beskäras på våren. Och plommonträdet är så små att de skulle känna sig våldtagna om någon försökte klättra i dem.

Ultimata Höstmusiken:
Jag har en lista på Spotify som heter groove. Den är hetast just nu och påminner om den där tiden i Vasa när radiokanalen groove fm fortfarande mest spelade musik (och inte reklam) och vi dansade tryckare i köket i väntan på att laxen i ugnen skulle bli klar.

Ultimata Höstutmaningen:
För egen del tror jag att det blir en sann utmaning att om x-antal veckor börja vara ensam hemma med två barn dagtid. Oh My! Ja det är nog utmaning enough det!

Det känns som att jag har väldigt lite annat att prata om för tillfället, än gravidmagen och den kommande förlossningen. Idag när vi var bjudna på skördefest till Daniel systers tillsammans med hans kusiner så märkte jag fort hur svårt det var att hitta andra samtalsämnen än magen. Som tur är finns det en och annan med trädgårdsintresse som jag kunde utbyta sådana ord med också, men man blir rätt låst vid bebisprat.

Men skördefest alltså, vilken fenomenal idé! Vi fick blomkålssoppa (den där varianten med vitlök och koskenlaskia) och äppelkaka till kaffet. Enklaste möjliga, men gott och mättande! Vädret hade vi ju också tur med! Det såg taskigt ut från morgonen, men så klarnade det upp när vi körde mot edsevö, och vi kunde sitta vid långbord på utsidan och äta.

Jag tycker alla borde ordna skördefest för sina vänner/kusiner/föräldrar eller vilken kategori man nu föredrar 🙂

HÄR finns receptet på en blomkålssoppa jag själv är mycket förtjust i!

Det är definitivt fredag när energin är slut och reservlagret töms vartefter de laddas upp igen. Så ni kan tro att jag är oändligt tacksam över att det är helg, och ännu mer tacksam är jag över att Daniel är pappaledig från och med måndag.

Nu ska jag bara ligga på soffan hela kvällen och försöka läsa ikapp hela långa listan med blogginlägg på feedly. Jag insåg precis att jag inte har läst några blogginlägg alls på feedly på hela veckan, så jag blir inte utan att göra på en gång iaf. 🙂

Ni vet inte (eller så kanske ni vet!) hur tacksamt det är att ha ett husbygge på granntomten. Och att det just idag när vi inte har så mycket program finns en grävmaskin att titta på. Blir det något som helst gnäll så är det bara att fråga var grävmaskinen är. Leons rum är har dessutom fönstret mot bygget, så jag kan chilla här i hans soffa med lillpojken själv leker och tittar på grävmaskinen (och så tacksamt det är med fönstrena inte så högt upp från golvet!). Att det är min bror som bygger är inte heller så dumt, så kan vi till och med gå närmare och titta om vi skulle vilja gå ut.

Jag är trött precis hela tiden nu, så jag är glad att Daniel tar pappaledigt från måndag och tre veckor framåt.