Daniel funderade hur jag orkar städa och plocka så mycket emellanåt. Svaret är enkelt. När jag mår bra så orkar jag, om jag är trött så är jag snäll med min kropp och vilar.
…och i det här fallet vore det helt enkelt ganska prima om Leon slapp in i sitt nya rum innan baby kommer.
Jag är ett stort fan av att handla kläder på loppisar. Det är miljövänligt, giftet är urtvättat och så vidare, och så vidare… Men jag som är så kniido (=snål) är framför allt glad att man kan spara in en slant. Det kostar nästan ingenting att klä sina barn i begagnade kläder, och är man tillräckligt kräsen så är det bra kläder man kommer hem med!
Leon har växt upp i loppiskläder, och så länge det finns tillgång till bra kläder i rätt storlek så kommer han att få nöja sig med det också (förhoppningsvis pratar vi 6-7 år!).
Loppissuget har varit starkt en lång tid nu, och Leon är ständigt i behov av fler plagg känns det som, så idag slog vi till och gick genom fyndis i smedsby. Eftersom jag främst handlar barnkläder på loppis* så fokuserar vi på den slutsumman; 29,50€. Ni som har barn vet hur få plagg man skulle få för den pyttesumman från Kappahl eller Lindex. Nu blev det ändå vinterskor, t-shirts och långärmade åt L, flera pyjamaser åt båda barnen, någon body och byxor åt bebben. För 29,50!!! Det är ofattbart egentligen.
Som jämförelse kan vi ta den andra bilden uppifrån. Det är enbart nya kläder, och då inte ens av den dyraste sorten. Jag vet inte den exakta slutsumman, men kanske 25€, och då mest strumpor. Strumpor och vantar är sånt som jag brukar handla som nytt, liksom övriga underkläder.
Ni kanske också undviker underkläder från loppis? Eller?! 😉 men för nyfikenhetens skull, vad köper ni inte från loppisar?
*skulle det finnas mer tid skulle jag handla mer kläder åt mig själv därifrån också.
Nu är jag med på noterna igen… det var jag inte igår när nervositeten inför dagens ultraljud gjorde mig allt annat än koncentrerad. Men nu har vi det undan för den här veckan och kan slappna av till nästa tisdag när det är dags igen.
Allt såg fint ut trots att babyn är på större sidan (strax över +2 på SD), och hen får stanna kvar i magen några veckor ännu. När läkaren som gjorde ultraljudet varit tyst en lång stund blev jag nervös och var säker på att hon vilken sekund som helst skulle meddela att babyn måste plockas ut nu direkt. Men så var det ju inte, och faktum är att läkaren i dagsläget trodde att förlossningen skulle kunna dras ut ända till vecka 38, alltså fyra veckor till. Det tror inte jag, så vi siktar ännu på 3 veckor.
Jag behöver iallafall inte göra fler besök till inremedicinska i Vasa!! Hurra! Blodsockret har hållits stabilt genom hela graviditeten nu, visserligen aningen för högt, men stabilt. Och det är SÅ skönt att slippa de besöken nu iaf!
Efter en hel del väntande på centralsjukhuset är man vrålhungrig. Vi hade så svårt att bestämma oss för lunchställe, så efter en snabb shoppingtur i Stenhaga, satsade vi på det säkra kortet i Smedsby; Smiths burgers. Det är så otroligt goda burgare att det inte finns ord att ta till. Bara som ett tips.
Alltså wow, nu är det äntligen september!! Månaden som vi siktar på att få en baby i huset! Det är otroligt hur snabbt den här graviditeten har gått och att jag faktiskt snart kommer att slippa bära på den här stora tunga magen. Jag har inte ens hunnit tro att jag för alltid kommer ha den kvar, utan allt har gått väldigt smidigt den här gången.
Ungefär tills nu har det varit en rätt smidig graviditet ändå. För nu kan jag inte riktigt sova på nätterna mera när det bara är obekvämt och jag måste svänga på mig femtusen gånger per natt. Så drömmer jag att jag är på BB också och föder barn, eller så är det någon annan som föder och inte jag. De där enformiga BB-drömmarna vore ingenting om jag inte från förr vore en sån typ som kommer ihåg i detalj vad jag drömmer om nätterna.
Jag vet inte hur många nya läsare som egentligen hittat hit och därför inte vet storyn om mina graviditeter och sånt. Det är nämligen så att jag har diabetes typ 1 (sedan 17 år tillbaka), så fastän vi är beräknade till 14 oktober, så är sannolikheten stor att det blir igångsättning eller kejsarsnitt nu i september, speciellt med tanke på att jag tycks bära stora barn (diabetikers barn har en tendens att bli stora).
Leon kom i vecka 36+3 med akut kejsarsnitt (pga havandeskapsförgiftning, 5 dagar före planerat snitt) och vägde redan då 4,3 kg.
Jag lämnar det så här kortfattat, så får ni fråga om det är något ni undrar över om diabetiker, graviditeter och förlossning. Det är/kan vara en komplicerad historia redan från första veckan och ända till förlossningen.