Ja så blev det ett rum då! Pojken blev överlycklig och rusade ungefär från vägg till vägg för att hinna ta in det nya. Nu måste vi bara känna in vilka färger väggarna ska bli, så behöver stackarn inte ha småblommiga tapeter hela sin uppväxt. Vi funderar på svart tavelfärg på bortre väggen, den med stora fönstret på. Jag måste kanske titta på Pinterest för inspis….
Så här var det.
Vi gick upp på vinden hela familjen för att starta väggbygget i Leons blivande rum. Men så blev det inte.
Istället får Lenni hela det stora rummet som sitt, och så bygger vi bort det där löjligt onödiga utrymmet utanför till förråd istället. Jaja, det blir säkert mycket bättre tror jag (frun i huset, optimisten och den som sitter och tittar på), med inbyggt skrivbord med hyllor för räkningsmappar.
28 närbilder av vardagsrumsmattan. Tack Leon!
Titta!! Vi kom oss utomhus idag! Leon klättrade i odlinslådorna, låg i ett dike, matade kaninen och sånt medan jag försökte plocka undan sommaren. Huvudsaken vi fick andats lite.
Brukar inte makaronilåda vara en sån där rätt som barn tycker om? Det är ju makaroner!! Men nej, Lenni är en kräsen typ och vägrade varje sked där det inte ingick minst en kikärt eller grynost.
Dagens lunch blev alltså kikärtor, grynost, mjölk och Postman pat. När ska matvägraren ge upp riktigt?
Man borde egentligen få en medalj om man kommer på att tvätta ur micron en tisdagsförmiddag. Jag har förhalat microtvätten i evigheter bara för att jag avskyr såna där småskrymslen som hörn och sånt.
Nu räknar jag med att det är en evighet till nästa gång jag behöver skrubba bort matresterna därifrån.
Att stå i morgonrock och vagga vagnen över kökströskeln med en kaffekopp i handen har jag testat på idag, så jag känner att det är hårt på gång. Så nu väntar jag bara med spänning på den dagen när jag vänjer mig vid att vara tvåbarnsmamma, som riktigt på riktigt.
Jag känner mig fortfarande så begränsad med mitt korta tålamod, en stundom otröstlig baby och busande storebror. Ogärna går jag ut, för då måste vi ta kampen med ytterkläderna och sedan får jag springa runt och jaga pojkvaskern. Jag skulle vilja baka ett bröd, men hur gör man det? För att inte tala om hur trevligt det vore att kunna hälsa på folk utan att hela tiden vakta Leon med magneter till händer.
Idag gick jag faktiskt till stan med syskonvagnen för första gången, men så hade jag ju mommo med som moraliskt stöd och springflicka när Leon lade i växeln, så det gick smärtfritt ändå.
Imorgon tänkte jag kanske baka det där brödet.
Jamen precis, nu pratar vi om osammarbetsvillig! Försök sedan ge medicin genom den här minimunnen.
Här är ett youtubeklipp som rätt så bra förklarar supraventrikulär takykardi
Minns ni när jag tipsade om turkisk yoghurt med Granholms smoothie i?! Nu är det turkisk yoghurt med urtekrams torkade äppelbitar i som gäller. Äppelbitarna finns säkert att köpas lite varstans, men åtminstone vid M-market i Nykarleby hittas de.