Vilken tur att vi har barnens mommo när jag själv inre har tålamod för att du babynest och får sjuka axlar av att sticka.
Mommosytt
2
månadsarkiv: november 2014
Ett tillfrisknat hjärta
När Joanna skriver så fint om att hennes dotter äntligen blivit ”friskförklarad” från sitt medfödda hjärtfel, så blir jag väldigt känslig. Kanske det blir så när det gäller ens barn.
Nu inkommande söndag är det vår tur att träffa barnkardiologen från Helsingfors (därför är det en söndag vi ska dit). Det är spännande förstås. Det gjordes ett hjärtultraljud när Milea var ett par dagar gammal, och där syntes det både förtjocknade väggar, hål och pda. Då fick vi veta att det såg bättre ut än vid hjärtultrat när hon var nyfödd. I bästa fall har allt redan ordnat upp sig med de felen.
Det hjärtfelet som både vi och läkarna koncentrerar sig mest på är svt, supraventrikulär takykardi, när pulsen är dubbelt så snabb. Fastän det här blir vårt första kardiologbesök sedan vi skrevs ut från barnintensiven, så längtar jag redan efter den dagen vi också kan få ”friskförklara” vår dotter.
Inte kunde man ju tro att den här damen har något hjärtfel.
När vi inte äter hemma
Runt 7:30 idag, när jag redan hade snoozat några gånger, ångrade jag innerligt att jag tackat ja till en rådgivningstid halv 9 på morgonen när jag vet hur svårt vi har att komma oss iväg den tiden.
Så när vi avklarat vägningen (Milea vägde ännu bara 4,87kg) vid rådgivningen och klockan bara visade strax över 9, tog vi morgonkaffet vid mommas och moffins. Klockan gick och vi hann få både lunch eftermiddagskaffe.
Nu väntar vi bara på pappsen så vi får fara till min fammo för att äta kvällsmat. Man kunde säga att vi äter ute idag.
2 månader
Alltså jag kan inte påstå annat än att det är en brutalt stark flicka vi har att göras med! Idag är Milea exakt 2 månader, och jag frågar bara hur det redan kan vara två månader sedan förlossningen? HUR är det möjligt att tiden börjar gå så snabbt när man har en nyfödd i huset?
Fastän det går snabbt så njuter jag mer av utvecklingen än vad jag kunde göra med Leon. Jag tror inte att jag noterade när Leon började le mer och mer, titta sig runt och plötsligt upptäckte världen lite mer. Det är precis vad Milea sportar med nu, att titta sig runt och le åt ansikten.
Att förbereda
Åh alla dessa dopförberedelser! Alla papper är iallafall ifyllda nu, och dopklänningen blev hittransporterad ikväll. Jag borde bara fixa ett band åt Milea att ha på klänningen också. Leon hade grönt, och jag tänkte att lillasyster skulle få lila… Allt för att komma bort från ”blått eller rosa”.
Mot slutet av veckan ska ni få se hur man kan göra en krans. Vi ska ha kransen runt dopfunten, men man kan lika bra ha den på dörren. Det ska ni förstås inte missa!
Så är jag.
Allas vår Christina, en av de mest kreativa bloggarna, har gjort det igen. Först fick hon hela bloggvärlden att kommentera mera, och nu sprids det gladeligen Dagens känsla-utmaning. Det tackar jag för, så slipper jag själv tänka ut något att skriva om.
Här har ni min känsla för dagen. Det är lite jobbmåndag över den tycker jag. Regnig, hängig och trött. Men det är väldigt tillåtet att känna så om man börjar dagen som klätterställning redan klockan 06.
Sedan har dagen mest bestått av att amma och att baka kardemummakakor till dopet. Men eftersom min mamma har varit här en stor del av dagen uppstod det inga negativa känslor fastän bakningen inte gick som smort och Milea krävt mat oftare än vanligt.
Så är känslan här idag!
Ett fynd!
Hurra! Nu är framtida födelsedagar räddade!!! Och hur ska jag nu kunna hålla mig från att ge lite fler julklappar åt barnen?!
En eko-webshop på finländsk mark är kanske liite för lättillgänglig för min smala börs!
Idén sprack
Ser ni ens den lilla, lilla pojken som står i den stooora kyrkan? Vi spontanröstade i församlingsvalet igår och Leon var mäkta imponerad av den långa mittgången. Samma mittgång som vi spatserade i för några år sedan. Bildbevis bifogas.
Och på tal om klänningar. Jag som hade väärldens idé för att komma billigast möjliga undan (snåljåp jag vet!) inför bloggjulfesten. Eftersom dresscoden är gala hade jag tänkt trixa med min brudklänning lite, typ klippa knälång och piffa upp med någon färggrann detalj… Men! Trots att det är snörning i ryggen och storleken går att variera mellan typ 38 och 42, så går den inte igen!!! jag förstår inte hur revbenen kan bli så mycket bredare bara för att man fött två barn?! Jag kan inte påstå att brösten är särskilt mycket större 😉
Ja, har ni några förmånliga lösningar på det här problemet åt mig?
photoshoot med karatekick
Tänk så bra att Milea passar utmärkt på mommos sängöverkast, så vet vi var vi hittar den perfekta bakgrunden när vi ställer till photoshoot.
Blogghobby
Det är som en knut på kreativitetsflödet just nu. Jag vet inte hur den har kommit dit eller hur jag ska få bort den. Det spelar ingen roll hur enkla blogginlägg jag försöker mig på så står det bara stilla. Bloggandet är inget livsviktigt måste för mig, snarare en luftkanal i vardagen, eller en hobby som jag kan lägga fokus på för att rymma iväg lite.
Jag hoppas att jag kommer ur den här jobbiga sandgropen snart och fungera som normalt här på näääätet igen.