2 månader

IMG_4609.JPG
Alltså jag kan inte påstå annat än att det är en brutalt stark flicka vi har att göras med! Idag är Milea exakt 2 månader, och jag frågar bara hur det redan kan vara två månader sedan förlossningen? HUR är det möjligt att tiden börjar gå så snabbt när man har en nyfödd i huset?

Fastän det går snabbt så njuter jag mer av utvecklingen än vad jag kunde göra med Leon. Jag tror inte att jag noterade när Leon började le mer och mer, titta sig runt och plötsligt upptäckte världen lite mer. Det är precis vad Milea sportar med nu, att titta sig runt och le åt ansikten.

Att förbereda

IMG_4627.JPG
Åh alla dessa dopförberedelser! Alla papper är iallafall ifyllda nu, och dopklänningen blev hittransporterad ikväll. Jag borde bara fixa ett band åt Milea att ha på klänningen också. Leon hade grönt, och jag tänkte att lillasyster skulle få lila… Allt för att komma bort från ”blått eller rosa”.

Mot slutet av veckan ska ni få se hur man kan göra en krans. Vi ska ha kransen runt dopfunten, men man kan lika bra ha den på dörren. Det ska ni förstås inte missa!

Så är jag.

Allas vår Christina, en av de mest kreativa bloggarna, har gjort det igen. Först fick hon hela bloggvärlden att kommentera mera, och nu sprids det gladeligen Dagens känsla-utmaning. Det tackar jag för, så slipper jag själv tänka ut något att skriva om.

IMG_4623.JPG
Här har ni min känsla för dagen. Det är lite jobbmåndag över den tycker jag. Regnig, hängig och trött. Men det är väldigt tillåtet att känna så om man börjar dagen som klätterställning redan klockan 06.
Sedan har dagen mest bestått av att amma och att baka kardemummakakor till dopet. Men eftersom min mamma har varit här en stor del av dagen uppstod det inga negativa känslor fastän bakningen inte gick som smort och Milea krävt mat oftare än vanligt.

Så är känslan här idag!

Idén sprack

IMG_4535S_D_Vigseln_1_Norm (Medium)

Ser ni ens den lilla, lilla pojken som står i den stooora kyrkan? Vi spontanröstade i församlingsvalet igår och Leon var mäkta imponerad av den långa mittgången. Samma mittgång som vi spatserade i för några år sedan. Bildbevis bifogas.

Och på tal om klänningar. Jag som hade väärldens idé för att komma billigast möjliga undan (snåljåp jag vet!) inför bloggjulfesten. Eftersom dresscoden är gala hade jag tänkt trixa med min brudklänning lite, typ klippa knälång och piffa upp med någon färggrann detalj… Men! Trots att det är snörning i ryggen och storleken går att variera mellan typ 38 och 42, så går den inte igen!!! jag förstår inte hur revbenen kan bli så mycket bredare bara för att man fött två barn?! Jag kan inte påstå att brösten är särskilt mycket större 😉
Ja, har ni några förmånliga lösningar på det här problemet åt mig?

Blogghobby

Det är som en knut på kreativitetsflödet just nu. Jag vet inte hur den har kommit dit eller hur jag ska få bort den. Det spelar ingen roll hur enkla blogginlägg jag försöker mig på så står det bara stilla. Bloggandet är inget livsviktigt måste för mig, snarare en luftkanal i vardagen, eller en hobby som jag kan lägga fokus på för att rymma iväg lite.

Jag hoppas att jag kommer ur den här jobbiga sandgropen snart och fungera som normalt här på näääätet igen.

Extrem översvämning i kontorer

IMG_4465.JPG

Man kunde gott skriva in den här kvällen i historien som den när det rann över lite. Jag inser att det låter lite väl dramatiskt, men det är så det känns för tillfället. Det är lite mycket på gång bara och så har jag så dålig stresstålighet.

Eftersom jag fick avklarat eftergranskningen idag hade jag tänkt gå på ett gympass för nyblivna mammor imorgon -nä det blev inte av.
Vi har dop nästa vecka, och har ännu inte pratat med församlingens värdinnor om serveringen -nej imorgon har de inte öppet vid församlingshemmet.
Ja dopet ja -vi har bara drömtårta att bjuda på ännu, och med två småbarn i huset känns det som om jag borde ha börjat baka för en månad sedan, MINST!
Båda våra barn har varit extremt gnälliga i flera kvällar nu -resultatet är att ingenting blir gjort.

Jag blir tokig!!!! Och jag vet inte ens vad jag ska baka till dopet, det kom så snabbt på!

…Bilden ja. Fel saker på fel plats, den får stå för mitt förvirrade tillstånd där jag glömmer vad jag borde göra, födelsedagar, evenemang, etc. Men det är väl bara att kämpa på!

Min hemlis

Nåja! Det är bloggjulfest på kommande, och jag har anmält mig. Mitt stora, STORA problem har de senaste timmarna (ja sedan jag anmälde mig) har varit dresscoden. Det är galaklädsel som gäller, och vilket tight korvskinn passar på en spädbarnsmamma med rejäl bulladegsmage?! Dessutom är jag lite farbror Joakim med pengar och sätter dem ogärna på onödigheter.

Men så fick jag den mest fenomenala idén ever!! …och för att höja spänningen så får ni inget veta förrän julfesten den 28:onde november. Jag känner mig så fnissig med den hemlisen!!

Bokens blad. En miljard.

IMG_4429.JPG

Alltså böcker, jag gillar att läsa dem, äga dem och inreda med dem. Min mamma har metervis i sitt vardagsrum, och det är mycket fint! Lite som de där tapeterna med bokryggar på, fast 3D-versionen. Jag har ändå lite svårt att bara ha böcker för att det ser snyggt ut, ja överlag föredrar jag prylar som fyller en funktion, så därför har mina bokmetrar minskat ganska radikalt.

Numera finns det mest barnböcker i vår bokhylla i vardagsrummet, och de är ju också snygga. Så bokhyllor överlag är finfina inredningsdetaljer -Så länge de inte ser ut som våra ser ut nu!! Danni skrev om införskaffandet av barnböcker och jag känner igen mig lite… Finns det svenska barnböcker på ett loppis så kan jag inte låta bli att bläddra bland dem för att se om det är någon som ser rolig ut. Adlibris undviker jag nästan helt och hållet för ekonomins skull, och barnbokshyllan i bokhandeln är förbjudet område. Eller borde vara.

Jag har ändå i tankarna att dela upp mängden barnböcker vi har och sätta minst hälften i Leons rum på övre våningen. Sedan när mina bröder får barn ska de få en del av böckerna. Ja för de flesta barnböcker vi har är från när vi var små.