Man kunde gott skriva in den här kvällen i historien som den när det rann över lite. Jag inser att det låter lite väl dramatiskt, men det är så det känns för tillfället. Det är lite mycket på gång bara och så har jag så dålig stresstålighet.

Eftersom jag fick avklarat eftergranskningen idag hade jag tänkt gå på ett gympass för nyblivna mammor imorgon -nä det blev inte av.
Vi har dop nästa vecka, och har ännu inte pratat med församlingens värdinnor om serveringen -nej imorgon har de inte öppet vid församlingshemmet.
Ja dopet ja -vi har bara drömtårta att bjuda på ännu, och med två småbarn i huset känns det som om jag borde ha börjat baka för en månad sedan, MINST!
Båda våra barn har varit extremt gnälliga i flera kvällar nu -resultatet är att ingenting blir gjort.

Jag blir tokig!!!! Och jag vet inte ens vad jag ska baka till dopet, det kom så snabbt på!

…Bilden ja. Fel saker på fel plats, den får stå för mitt förvirrade tillstånd där jag glömmer vad jag borde göra, födelsedagar, evenemang, etc. Men det är väl bara att kämpa på!

Nåja! Det är bloggjulfest på kommande, och jag har anmält mig. Mitt stora, STORA problem har de senaste timmarna (ja sedan jag anmälde mig) har varit dresscoden. Det är galaklädsel som gäller, och vilket tight korvskinn passar på en spädbarnsmamma med rejäl bulladegsmage?! Dessutom är jag lite farbror Joakim med pengar och sätter dem ogärna på onödigheter.

Men så fick jag den mest fenomenala idén ever!! …och för att höja spänningen så får ni inget veta förrän julfesten den 28:onde november. Jag känner mig så fnissig med den hemlisen!!

Jag tog Sofias moodboard som en utmaning att själv visa upp vad jag har loppisfyndat genom mina dar. Det visade sig vara svårare än vad jag trodde där jag gick med kameran i högsta hugg, för det mesta vi har är tydligen sånt som vi har hittat i Daniels familjs gamla hus och uthus. Vi har en hel del second hand-grejer (jag kan ju inte kalla det loppissaker när det inte är det) som vi använder i vardagen, och många skåp och hyllor i samma kategori.

Men om jag ändå försöker hålla mig till loppisfynden nu, så hittade jag de flesta i köket.

Här ser ni först tre fina loppisfynd. Bestickmuggarna från Bruka design var något som vi hade tänkt på att vi faktiskt behövde här hemma, så jag var inte sen att roffa åt mig dem på loppisracet här på källbacken för några år sedan. 10€ för alla tre minns jag att vi betalade, och det är inte mycket när man vet vad de kostar som nya.
Radion är egentligen Daniels loppisfynd, men jag börjar mer och mer tycka att den är riktigt snygg (ljudet tycker jag är hemskt!). Den får stå på vinden så vi har lite ljud runt oss när vi är där också.
Sist ut för idag är vår vattenkanna. Eftersom vi har induktionshäll så funkar alla de här gamla emaljerade kärlen alldeles utmärkt (vi har en låda full med kastruller på vinden också… de går inte i diskmaskinen, så därför använder vi dem inte just nu). Kannan köpte vi på juthbackamarknaden för några år sedan när jag prompt ville få bort alla fula kastruller och få in mer färg i köket. Den står alltid på spisen, och vi använder den flitigt när vi dricker te… för ni vet väl att det går snabbare att värma upp en skvätt vatten på induktionshäll, än att ha en vattenkokare som gör det.

De här två grejerna hör faktiskt till kategorin ”hittat i uthus”. Träburken som hänger på väggen använder vi som förvaring av diskmaskinstabletter… När barnen blir större måste vi kanske flytta tabletterna så att de är mindre tillgängliga, men än så länge har det varit den perfekta lösningen för dem som har det trångt under diskbänken.
Ganska rakt ovanför träburken, uppe på en hylla, står ett litet nätt trevåningsfat. Det här kom svärmor hit med i sin loppislåda till det första loppisracet, så jag satte klorna i det direkt istället för att sälja bort det.

När jag kommer in mera i vardagen som småbarnsmamma så ska jag visa lite andra second hand-grejer också. Nu kan ju ni också visa lite loppisfynd ni har hemma 🙂

Den här typen är ni säkert en hel del som känner igen?! Iallafall de i min ålder måste väl minnas jokeri pokeri pox från tv? Det var väl ungefär det enda som visades förutom barnprogrammen klockan 7 på kvällen. Grejen är att vår diabetesförening för tredje året i rad ordnar ett familjeevenemang till förmån för diabetesforskningen, och i år igen är det självaste Simo Aalto som uppträder. Jag kommer finnas på plats med min familj, och det vore så roligt om ni i jakobstad med omnejd också skulle komma.

Så här står det på vår hemsida.

Vårt omtyckta familjeevenemang till förmån för diabetesforskning närmar sig! På lördag 8.11 vid Svenska Gården uppträder kända trollkarlen Simo Aalto kl.15.00. Evenemanget pågår kl. 14-16. Vi har även lotterier, servering, ansiktimålning mm. 7€/person eller 20€/familj. Servering ingår. Kom med och hjälp oss bidra till att hitta ett bot för denna livslånga sjukdom!

Perhetapahtuma diabetestutkimukseen hyväksi lähestyy! Lauantaina 8.11 klo 14-16 Svenska Gårdenissa. Tuttu taikuri Simo Aalto klo 15.00. Tarjoilu, arpajaiset, kasvomaalaus… 7€/henkilö tai 20€/perhe. Tarjoilu sisältyy hintaan. Tervetuloa!

All inkomst går oavkortat till diabetesforskningen, och jag å alla diabetikers vägnar tackar ödmjukast i förväg!

Dagens bästa bild, redan på förmiddagen! Det är inte alls illa!

Daniel har varit förkyld hela helgen, så det blev en hemma-måndag för att krya på sig.

Jag håller fullständigt med Maria på den här punkten, det ena utesluter inte det andra. Personligen tycker jag att halloween går lite till överdrift om man börjar gå runt och knacka dörr för att tigga godis, eller busa. Det kunde vi låta påsken fortsätta ha som sin tradition. Däremot är halloween ett ypperligt tillfälle att ordna spökfest, ha maskerad och ha ett läskigare tema på din fest. För vilken årstid är väl mer kuslig än slutet av oktober?!

…men det behöver väl inte betyda att man inte kan besöka gravgården för att tända ljus åt sina bortgångna släktingar? Varför ska det ena behöva utesluta det andra? Joanna ser ut att ha haft en rolig fest, och jag hade gärna slängt lite fejk-spindelnät runt mig, bakat obehagliga bakelser och klätt ut mig i mumie-utstyrsel efter gravgårdsbesöket jag också. Så behöver vi faktiskt lite glada pumpor och andra lyktor så här innan snön kommer och gör det lite ljusare.

Det är galet när man tänker på hur mycket tid och pengar jag måste ha satt i min dåtida hobby. Inte nog med att jag fotade hejvilt var jag än befann mig, så gjorde jag ungefär två fullproppade fotoalbum per år också! Det var rent av en besatthet. Vilken tur att jag förstod att sluta någon gång i samband med att jag var utbränd, annars skulle högen kunna vara mycket större.

Sånt man kan göra på allhelgona: shoppa loss i Oravais. Det var sjukt smart av dress like Marie att ha öppet en dag när allt annat har stängt, för vad finns också i Oravais?! Det alltid öppna ABC. Alla kvinnor som ändå behövde sätta sig i bilen för att handla mjölk vid ABC passade samtidigt på att shoppa kläder i källaren. Vi har dop om två veckor, och nu har både jag och mamma något att ha på oss då också.

Skorna! Har ni inte hört om de beryktade läderkängorna från Årvas?! Sjukt bekväma, sjukt snygga, sjukt dyra. Jag är förälskad och kan äntligen byta ut mina slitna läderstövlar när jag hittat de rätta. Jag har väldigt smala fötter, så många skomodeller känns breda, men de här sitter som gjutna.

Vi shoppade förstås också vid ABC, men passade dessutom på att tända ljus vid gravarna i Oravais. Både jag och Daniel har släkt som ligger där. Det är inte alls så stämningsfullt på dagen som det är på kvällen, men det är definitivt lättare att hitta fram.

Det är så tungt i hjärtat när en liten är sjuk. Leon började med att snora för någon dag sedan, sedan dubblade vi med ett barn till och höjde med feber på det äldre… Nattens status: jättesnorig Leon, milt snuvig baby och en pappa med sjuk hals.

Jag fick höra att det är så tungt när bebisar är förkylda, när man måste upp på natten för att se så de andas!? Det kan jag hålla med om att låter som en jobbig situation, men det är väl inget måste. Milea sover i vaggan bredvid min sida av sängen, och jag tror nog att hon klarar sig utan att jag ligger och stirrar på henne hela natten.
Det tyngsta med dehär snoriga barnen är att man inte får snyta Leon. Inte ens torka under näsan.

Nu ska jag höja vaggans huvuddel med faffas gamla naturböcker, så ska vi se om vi kan få sova en stund igen.

Fredag är baddag, det är bara så det är i mitt huvud. Jag minns när vi var små, jag och mina två bröder, att vi stred om vem som inte skulle behöva duscha/bada först på fredagskvällarna. Så tror jag att jag ändå var förste man i duschen alltsom oftast. Fördelen med det var nämligen att man fick börja äta sin chips/popcorn när man var ren, och så missade man inte början av disneydags.

Det var alltså så jag spenderade mina barndoms fredagskvällar, i soffan iklädd badrock och med popcornsskålen i famnen.