skog-whatever

Postat 24 februari, 2015 av sandra

Svara

Det som är roligt med ett tvåspråkigt land är att det kan bli sååå fel ibland! Sandra skrev om sitt efternamn och vilka felsägningar (-skrivningar) hon fått vara med om. Jag själv minns att jag ropades upp som Sandra Dahlberg inför alla andra sjuor den där allra första dagen i högstadiet. Ja, jag hette alltså Dahlskog i efternamn innan vi gifte oss.

När vi bodde i Vasa (2006-2010) fick jag exempelvis heta Tallskog när jag hade fått ett recept inringt till apoteket (Taaalskog hade det säkert blivit till av den finskspråkiga läkaren, och sedan till Tallskog igen vid apoteket). En annan gång hette jag Granskog. Men så blev jag ju trädgårdsmästare också.

Utlottningskomplettering

Postat 19 februari, 2015 av sandra

Om ni vill delta i utlottningen med två lotter så kan ni använda den här bilden på din instagram/Facebook/blogg, skriv isåfall här i kommentaren att ni har delat, så jag inte missar er 🙂

En med mycket drag.

Postat 17 februari, 2015 av sandra

Trevligt att så många av er ville lämna sin åsikt i frågan på gårdagens blogginlägg. Tummen upp för he!

Här är det blåsigt värre idag, och när vi promenerade till rådgivningen tidigare idag hade vi motvind och jag fick stundvis dra syskonvagnen bakom mig för att inte orsaka stormvindar i sufletterna. Leon i sin tur orsakade ganska mycket kaos i rådgivningens skåp med pussel. Skåpet i sig var ganska tomt, och på golvet låg en miljon pusselbitar. Mamma suckade lite och insåg att den där regeln om att bara bygga ett pussel i gången är ganska bra att ha ändå.

Internet, fastlagsbullar och snabbkaffe måste det ha varit någon hemmamamma som utvecklat. Hur närvarande man än borde vara när man har småbarn så är det så himla skönt med lite verklighetsflykt till instagram eller simcity (Varning! beroendeframkallande spel!) någon gång under dagen. Barnen pockar nog på uppmärksamheten då de behöver den ändå (jag tänker tillbaka på när min mamma pratade i telefon och vi kanske inte alltid var särskilt tysta).

Fastlagsbulle dagen till ära. Med sylt. Vi har ätit fastlagsbullar så länge redan att jag blir lika förvånad varje gång att det är först idag det faktiskt är fastlagstisdag.

Snabbkaffe. Mycket godare än ”langsamkaffe”, och gör skäl för sitt namn. Det är både snabbt att laga och man får den där kicken lite snabbare. Jag har insett att jag orkar mycket bättre om jag dricker en kopp snabbkaffe på morgonen/förmiddagen (min morgon är andras förmiddag). Ja ända till kvällen om det vill sig!

Välkommen till kaoset. Men hela två stycken sover nu iallafall! Och det är väldigt bra drag i vår lilla kamin.

Frågan på slutet.

Postat 16 februari, 2015 av sandra

De senaste dagarna har jag försökt vara utomhus på eftermiddagen oavsett väder. Bara man får till knixet så går det rätt lätt att klä på en tvååring också, och det är DET som brukar vara stoppklossen för utevistelse. Idag verkade det väldigt lovande med vädret, soligt och bara -1 grad… i verkligheten var det svinkallt och jag ångrade direkt att jag inte lagt på mig ytterbyxorna (man blir ganska svettig under påklädningen, så när man ska ta itu med sig själv verkar ytterbyxor rent av idiotiskt!). Igenkänningsfaktor?

Vi gick ända till postlådan och beundrade vår gård därifrån en stund innan Leon rusade iväg mot sin morbrors bygge (vårt hus till vänster).

Gissa spåret!? Svar: Winston som har rumpsurfat.

Vår ”lilla” kanin nöjde sig inte med hästpellets, utan krävde både snö och torkat bröd innan hon blev nöjd. Alltså öronen ÄR verkligen så där gigantiska!!

Ett annat kanindjur hade insett att det syntes alldeles för bra i snön, så när den kom till det oskyddade äppelträdet hade den svängt om. Puh!!

Daniel tog Leon med sig till Oravais för att hälsa på sina föräldrar ikväll, så Milea och jag chillade i soffan. Till sist blev det bara tråkigt att vara utan Leons framfart här i huset.

Gallup. Jag känner mig ständigt lite splittrad i mitt bloggande och vet inte riktigt HUR jag ska skriva. Är det här med bilder ett bra alternativ? För ofta tar jag ju väldigt många bilder varje dag.

Det hände i helgen.

Postat 16 februari, 2015 av sandra

Jag antar att jag får skylla mig själv när jag inte sover ännu och klockan närmar sig halv två, typ. Så går det när man får sova länge på helgen. Dessutom har jag varit utomhus och jobbat idag. Ja! Trädgårdsarbete dessutom! Iallafall jag räknar indirekt uthusstädning till trädgården, och speciellt nu när det är förberedelse inför hönsgård.

Helgen har för övrigt bjudit på allt från pyssel till kalas och HVC-besök. Lite gott och blandat alltså. Allt på vändagen. Så här var det.

Jag pinterestade nästan ihjäl mig på lördagsmorgonen och var tvungen att gå och handla pysselmaterial till bokhandeln. Hem kom jag med en bunt papper och varsin vändagsbok åt mig och maken (mer om böckerna sen). På tal om vändagsgåvor fick jag en fin orkidé på morgonen när jag kom nerför trapporna mot vardagens babyskrik och kackadoft. Det var också vändagskort-pyssel som till en början förde mig till bokhandeln.

Min mamma/barnens Mommo, fick ett moln av kärlek (kanske någon läsare får ta åt sig äran för inspirationen på instagram?!), och Leon fick ge superhjältepinnar åt sina morbröder och deras flickvänner. För mig är vändagen den dagen när man kan visa lite extra uppskattning och kärlek, gärna genom något hemlagat.

När vi hade pysslat, ätit något som kunde liknas vid lunch, fightats med skrikande barn i evigheter, så tyckte vi att det skulle passa utomordentligt med en promenad till kalaset på bollgränd. Jamen dååå ser jag ju att Mileas öga är rött, rinnigt och irriterat!! Då var jag glad att helgöppna HVC inte slutat med helgöppet ännu, och att vi en halvtimme efter att jag ringt fick en läkartid bara två kvarter hemifrån. Lite harmt hade det varit om vi behövt köra till Jakobstad för en ynka ögoninflammation! När ett kalas väntade också!!

Imorgon är jag helt säkert väldigt trött, men det är också skönt att få ha sina morgonrutiner med flaskmatning och snabbkaffedrickning med Malou efter tio i soffan. Nä förresten, det brukar vara Nyhetsmorgon då ännu, men innan vi stiger upp ur soffan igen, har vi umgåtts en stund med Malou. Hon räddar förmiddagen, så att säga.Bara för att jag och Daniel hade jätteroligt åt kycklingen som hade gått sönder och var så här upspeedad!! Leon i sin tur var både ledsen och rädd.

Tack och god natt!

Behöver luft, NU!

Postat 11 februari, 2015 av sandra

Svara

Jag tycker egentligen inte riktigt om att vara utomhus på vintern, inte utan vuxet sällskap som man kan prata med iallafall… Men nu idag brände vi propparna Leon och jag, så fastän jag själv var lite krasslig så gick vi ut i friska luften.

Milea sov (för det mesta) medan Leon sprang, halkade och kröp runt på gårdarna sådär som en rastlös tvååring gör.

Sparken modell ”mini” har hängt med en stund, som ni kan se.

Ctrl+C, ctrl+V, ctrl+P

Postat 10 februari, 2015 av sandra

Jag hade tänkt blogga. Jag hade tänkt läsa bloggar. Jag hade tänkt kommentera.
Men så köpte vi en billig, begagnad laserprinter, så hela kvällen gick åt till att printa ut de viktigaste recepten från mammas receptblogg.

De gröna pappren härstammar från våra bröllopsbestyr 2010 och på något vis har vi minst 1000 kvar av dem. Tur att jag gillar grönt!

Brandbilsbesök

Postat 8 februari, 2015 av sandra

Vår söndagsutflykt gick till stadens brandstation för att titta på ”iuiui”, brandbilarna. Praktiskt att mommo har så intressant arbete så att Leon vill hälsa på, och till och med blir ledsen när vi måste hem (det är inte särskilt praktiskt förstås). Så, nu har vi suttit i alla brandbilarna och ambulanserna, ungefär en minut per bil…

Jag minns från när vi var små och hälsade på mamma i arbetet att det alltid blev brandalarm då när vi var där, och på den tiden var det inga diskreta ljud som gjorde folket uppmärksamma på vad som hände i stan. Kanske det är därför som jag alltid har varit lite nervös över brandalarm och brandstationen.

Men väldigt bra söndagsprogram!

När TGIF blir målet

Postat 6 februari, 2015 av sandra

Svara

TGIF måste vara en småbarnsmammas påhitt. Den här veckan har varit extremt tröttsam, och jag tror att det grundar sig i att jag i början av veckan var tvungen att vara hemma i väntan på att ett expresspaket skulle levereras. Det paketet som för övrigt skulle levereras på måndag men som inte dök upp vid dörren förrän på onsdag eftermiddag. Att det äntligen blev fredag känns lite som en befrielse och som om jag uppnått målet. Dessutom hade jag obegränsat med grädde att sätta i kaffet. Och så sken solen!

Ja, det bästa med idag måste nog ha varit solens existens!! Min trötta kropp kunde inte komma sig utanför ytterdörren tillräckligt snabbt kändes det som. Mamma hämtade Leon med bil, så gick jag efter med Milea i vagnen, och jag gick en extralång bit för att hinna sörpla så mycket solljus som det bara var möjligt. Jag gjorde faktiskt en videoblogg, men tydligen går det inte att ladda upp filmer till en wp-blogg direkt från telefonen, så den gick ni miste om.

Jag låter dagens bildskörd tala för sig själv! Se min lycka på dagens selfie!!

Det där paketet. Det innehöll en ny insulinpump som skickats ända från holland. Nu måste jag bara orka byta ut den gamla också, med allt vad det innebär, typ inställningar och sånt. Idag fick jag igen ett rekommenderat brev som postutdelaren kom med till dörren… det visade sig innehålla ett kuvert som jag ska skicka den skadade insulinpumpen i. Tänk om postutdelaren hade vetat att paketet hon levererade innehöll ett tomt kuvert.

Trött-Millis

Postat 2 februari, 2015 av sandra

Svara

Nu ska vi se vad som händer när Milea tog natt mycket tidigare än vanligt. Hittills har hon kunnat sova lite från och till mellan 20 och 00 när vi oftast går och lägger oss, men ikväll satte jag på pyjamas redan vid 21, och sedan dess har hon sovit. Och sover än.

Det kan bli en dramatisk fortsättning.