Ett ovanligt spännande ultraljud

IMG_2868.JPGIMG_2867.JPG
Är det någonting som VCS har så är det en redigt grann utsikt från de högre våningarna. Numera är Mödrapoli på åttonde våningen, och rummet där man får sitta när bebisens hjärtkurva ska tas, är fantastisk! Det är skog, hav, Vasklot och vindkraftverket i Sundom.

Ursäkta den groteska bilden av magen, det blir så när man har kameran vinklat lite fel. Men ni ser ju bristningarna, loppbettet och verkligheten. Varsågoda!

Babyn mår bra och är minsann av den livligare sorten. Jag vet inte hur länge läkaren höll på enbart med att få mätt flödet i navelsträngen, men till sist gick det vägen. Och det såg bra ut.

Men, det mest spännande var kanske ändå när det skulle tas ett fostervattenprov. Det är inget de vanligen gör, att slå in en 20cm lång nål i magen på en gravid, men problemet är att vår bebis växer snabbt nu och så har jag dessutom för mycket fostervatten (polyhydramnios). När mamman har diabetes blir det lätt så att babyns bukomfång drar iväg ordentligt mot slutet, likaså får man lätt för mycket fostervatten… Det händer inte alla, men jag har haft oturen med mig. Samma diagnoser hade jag med Leon också.

På torsdag kommer provsvaren från barnvattenpunktionen (som det så fint heter), och då får vi veta när det blir kejsarsnitt. Ja, vi vet att det blir kejsarsnitt, som också var en önskan från vår sida (fastän jag nästan har tjatat om normal förlossning hela tiden), eftersom en igångsättning medför lite för stor risk för att det ändå slutar med akut snitt.

Hur det känns att få en nål i magen?! Njä, för en som skjuter in en kanyl i magen var tredje dag så känns det inte särskilt konstigt. 😉

Spänningen stiger

IMG_2856.JPG
Jaadå, såklart är jag sjukt nervös också den här måndagskvällen. Av samma orsak som förra veckan –morgondagens ultraljud. Vi har 35 fulla veckor nu, och ju fler de veckorna blir desto mer spännande blir det naturligtvis. Nu vet vi ju redan att vi inte ens behöver oroa oss för övertid efter de obligatoriska 40 veckorna, eller ens sikta på just det beräknade datumet. Vi struntar faktiskt egentligen helt i när bf är.

Imorgon får vi se hur mycket bebisen har växt på en vecka, hur hen mår, om fostervattnet fortfarande är på gränsen till för mycket… Och kanske kanske får vi veta lite mer om förlossningssättet, alltså hur och när.

Förstår ni min spänning!!? 😀

Dagens bästa hör ihop med bilden. Äntligen lyckades jag kamma hem en begagnad babybjörn-sitter för ett billigare pris än nypriset (folk tycks tro att saker och ting inte förlorar i värde bara det är ett bra märke). Att säljaren var en bekant som inte bor alltför många gator bort gjorde heller inte så mycket. Vardagsflow helt enkelt!

THE höstlista

Marica måste väl ändå utses till den ultimata septemberbloggaren som triggar igång alla andra bloggare med sin ultimata höstlista 2.0

Ultimata Höstmånaden:
Jag kan inte annat än säga september, skördemånaden! Så står man där med sina odlingslådor fulla av morötter, palsternacka och salladslök… Och ett problem -frysen är redan smidfull! Men skördas ska det ändå, och man hackar, hackar, hackar. Och förväller. Och letar försöker trolla fram mer utrymme i frysen.
September i år blir vi dessutom tvåbarnsföräldrar -oslagbart!

Ultimata Höstmyset:
Bara det att det är så mörkt på kvällarna nu, att man inte vill vara utomhus särskilt länge utan istället måste ligga i soffan och umgås med varsin smartphone i handen. Det är väl mysigt som tusan ändå!

Ultimata Höstdrycken:
Det är klichéigt så det tjuter om det, men som en sann tedrickare innebär hösten alltid säsongsstart. Ingen skillnad på sort så länge jag slipper den där helt vanliga (stygga) gula liptonpåsen.

Ultimata Höstplatsen:
I år är det soffan, definitivt. Trist, tråkigt men åobart behövligt. Fast jag kunde ju säga britsen på mödrapolikliniken i Vasa också… Där tillbringar jag en del tid nu i höst (samt i väntrummet).

Ultimata Höstkläderna:
Mjukisbyxor och stickasockorna! He e na he!

Ultimata Höstmaten:
Soppa! Grönkålssoppa, blomkålssoppa, kålsoppa, fisksoppa, köttsoppa, korvsoppa and so on ända in i oändligheten. Jag älskar soppor och skulle kunna benämna det som den ultimataste maten året runt.

Ultimata hösthobbyn:
Beskära äppelträd. I år lär jag då inte klättra i några större fruktträd för att tukta dem, men då är det ju tur att våra egna träd är så små att de helst ska beskäras på våren. Och plommonträdet är så små att de skulle känna sig våldtagna om någon försökte klättra i dem.

Ultimata Höstmusiken:
Jag har en lista på Spotify som heter groove. Den är hetast just nu och påminner om den där tiden i Vasa när radiokanalen groove fm fortfarande mest spelade musik (och inte reklam) och vi dansade tryckare i köket i väntan på att laxen i ugnen skulle bli klar.

Ultimata Höstutmaningen:
För egen del tror jag att det blir en sann utmaning att om x-antal veckor börja vara ensam hemma med två barn dagtid. Oh My! Ja det är nog utmaning enough det!

En thriller, en tekopp och kallnat rostat bröd

IMG_2835.JPG
Ni ska veta hur mycket jag tyckte om de spontana kvällsteérna vi brukade ha ännu så länge jag och mina bröder bodde hemma. Då behövdes det inte mer än tekoppen och om någon var hungrig, en smörgås.

Sedan fick vi nästan lite fortsättning på testunden när jag och Daniel började sällskapa. De nätter vi sov i Oravais dukade Daniels mamma fram kvällste, rostat bröd (som kallnat, men det fick jag vänja mig vid) med ost, skinka och gurka på.

Men där slutade vi med att äta kvällssmörgås varje kväll, utan nöjde oss med tekoppen. Så nu känns det riktigt mysigt att någon gång lyxa till det igen med både tekopp och kallt, rostat bröd med ost, medwurst och gurka på. Det blir lite nostalgiskt.

Ikväll toppade vi kvällsteét med fortsättningen på thrillern vi tittade på igårkväll; taken och taken 2. Bara av ren nyfikenhet mätte jag blodtrycket under de mest spännande scenerna, men tydligen påverkades jag inte särskilt av pang-pang och kidnappningar.

Skördefest

IMG_2817.JPG
Det känns som att jag har väldigt lite annat att prata om för tillfället, än gravidmagen och den kommande förlossningen. Idag när vi var bjudna på skördefest till Daniel systers tillsammans med hans kusiner så märkte jag fort hur svårt det var att hitta andra samtalsämnen än magen. Som tur är finns det en och annan med trädgårdsintresse som jag kunde utbyta sådana ord med också, men man blir rätt låst vid bebisprat.

Men skördefest alltså, vilken fenomenal idé! Vi fick blomkålssoppa (den där varianten med vitlök och koskenlaskia) och äppelkaka till kaffet. Enklaste möjliga, men gott och mättande! Vädret hade vi ju också tur med! Det såg taskigt ut från morgonen, men så klarnade det upp när vi körde mot edsevö, och vi kunde sitta vid långbord på utsidan och äta.

Jag tycker alla borde ordna skördefest för sina vänner/kusiner/föräldrar eller vilken kategori man nu föredrar 🙂

HÄR finns receptet på en blomkålssoppa jag själv är mycket förtjust i!

När rörelserna avtar och paniken tilltar

Jag är säker på att alla (blivande) mammor har minst en gång per graviditet som man oroar sig. Ikväll var det min tur.

Redan tidigare idag noterade jag färre rörelser i magen än vad det brukar vara (jag har haft väldigt livliga barn), men jag kände ändå rörelser så jag tog det med ro. Ikväll var det inga rörelser alls tyckte jag, freakade lite och övervägde att ringa till Vasa och säga att jag vill komma in och kolla läget, men så började bebben släppa loss. Det heter väl att man ska ringa direkt man känner oro, men när oron släppte kändes det bara onödigt, och rörelser hade vi ju ändå då!
I samband med att hen kom igång fick jag istället huggande smärtor nedanför naveln, och som en hemsk mensvärk. Blir det värre så ringer jag och ser vad de tror vid förlossningen, men eftersom allt är lugnt nu och babyn leker hela havet stormar så avvaktar vi ännu.

Jag tror inte att förlossningen är på gång över huvudtaget… Det jag är bekymrad över är isåfall att det gamla snittet i livmodern inte ska klara trycket av min jättebaby, stor mängd fostervatten och de starka rörelserna.

Men som sagt så tror jag att alla, eller åtminstone många gravida krisar lite någon gång iallafall. Inte sant? 🙂

Söndriga sandra

Wow, nu har tydligen termostaten i min kropp också gått sönder! Det här behövde jag inte vara med om under förra graviditeten (fast då var det förstås mitt i vintern också). Jag får bokstavligen torka svetten i nacken både kvällar och nätter, och det är bara så fruktansvärt varmt!!

Grekland, vem behöver nå det när man kan vara höggravid och svettas i soffan?

Goa bollar

IMG_2802.JPG
Jag har varit väldigt sötsugen hela den här graviditeten, och jag gissar att det ända sättet att bli kvitt det är att lämna bort allt det söta. Nå, nu tänkte jag faktiskt inte vara så dramatisk de här sista veckorna, utan köra på och stilla suget. Det låter värre än det är, egentligen äter vi sött så väldigt sällan att det känns väldigt mycket nu.

Ikväll ville jag ha choklad, men orkade inte ta mig till butiken. Men så är det ju tur att kokosbollar görs av sånt som man alltid har hemma.

Det här är mitt favoritrecept på kokosbollar, det som vi alltid har lagat, det som heter pappas kokosbollar i min receptbok.

100 g mjukt smör
1 kk socker
3 kk havregryn
2 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
Ca 3-4 msk kallt kaffe (jag blandade 2,5tsk snabbkaffe i 0,5dl kallt vatten)

Blanda ihop, rulla i kokos och ät!

Fredagströttheten

IMG_2788.JPGIMG_2784.JPG
Det är definitivt fredag när energin är slut och reservlagret töms vartefter de laddas upp igen. Så ni kan tro att jag är oändligt tacksam över att det är helg, och ännu mer tacksam är jag över att Daniel är pappaledig från och med måndag.

Nu ska jag bara ligga på soffan hela kvällen och försöka läsa ikapp hela långa listan med blogginlägg på feedly. Jag insåg precis att jag inte har läst några blogginlägg alls på feedly på hela veckan, så jag blir inte utan att göra på en gång iaf. 🙂

Packa mammas kappsäck

IMG_2767.JPGIMG_2770.JPG
3-4 veckor är ingen tid alls i det här sammanhanget, så jag bestämde att jag nog gör bäst i att packa BB-väskan nu i dagarna. Men som ni ser har jag inte kommit längre än till att bebisen inte behöver vara naken när vi ska hem.
Minitutten tar vi med för säkerhetsskull så att vi inte råkar ut för samma som med Leon på barnavdelningen. Tuttarna för nyfödda var kanske slut, så han fick en sån från 6 månader istället, och det såg så knäppt ut när halva ansiktet var täckt av en tutt. Om babyn hamnar på barnavdelningen nu (där de gärna vänjer bebisar med tutt) så har vi iaf en liten till förfogande.

Vad jag själv behöver ha med är ännu lite osäkert. En olivtvål, tandborste och tandkräm, deokristallen, telefonladdaren och systemkamera… Då klarar man väl sig långt!?