Inspirationen till att ens tänka ut vad vi ska äta till lunch och middag är för länge sedan gone. Borta med vinden. Därför lånade jag två av mammas tusen receptböcker för att kanske hitta något som skulle locka till mer ivrig matlagning en tid.
Helgens måltider räddades redan av M-markets erbjudande på griskassler som i sin tur betyder att vi kommer stuffa fejsen med pulled pork.
TGIF måste vara en småbarnsmammas påhitt. Den här veckan har varit extremt tröttsam, och jag tror att det grundar sig i att jag i början av veckan var tvungen att vara hemma i väntan på att ett expresspaket skulle levereras. Det paketet som för övrigt skulle levereras på måndag men som inte dök upp vid dörren förrän på onsdag eftermiddag. Att det äntligen blev fredag känns lite som en befrielse och som om jag uppnått målet. Dessutom hade jag obegränsat med grädde att sätta i kaffet. Och så sken solen!
Ja, det bästa med idag måste nog ha varit solens existens!! Min trötta kropp kunde inte komma sig utanför ytterdörren tillräckligt snabbt kändes det som. Mamma hämtade Leon med bil, så gick jag efter med Milea i vagnen, och jag gick en extralång bit för att hinna sörpla så mycket solljus som det bara var möjligt. Jag gjorde faktiskt en videoblogg, men tydligen går det inte att ladda upp filmer till en wp-blogg direkt från telefonen, så den gick ni miste om.
Jag låter dagens bildskörd tala för sig själv! Se min lycka på dagens selfie!!
Det där paketet. Det innehöll en ny insulinpump som skickats ända från holland. Nu måste jag bara orka byta ut den gamla också, med allt vad det innebär, typ inställningar och sånt. Idag fick jag igen ett rekommenderat brev som postutdelaren kom med till dörren… det visade sig innehålla ett kuvert som jag ska skicka den skadade insulinpumpen i. Tänk om postutdelaren hade vetat att paketet hon levererade innehöll ett tomt kuvert.
Minns ni det här?
Parkeringshuset som vi köpte på juthbackamarknaden nu senast, och som vi hade tänkt att skulle bli julklapp åt Leon. Nå nu fick han ju så många julkappar att vi bestämde oss för att det fick bli en födelsedagspresent istället.
Tadaa!
Min lillebror är bilmålare och fick i uppdrag att måla. Han hade visserligen aldrig målat ett parkeringshus förr, men det blev ju riktigt bra iallafall! Jag försökte måla det för hand, men med alla skrymslen och vrår så konstaterade jag snabbt att det var lönlöst. Det ska sättas till lite detaljer ännu, men det fyller sin funktion utan dem också. En liten 2-åring var mycket nöjd över sin present, och parkeringshuset är i bruk varje dag! En riktig fullpoängare!
Jag har, vad som känns som, ungefär hundra miljoner projekt på gång.
Det är ett släktträd som ska fixas i köket, kökssoffan borde målas, hyllor till mina trädgårdsböcker byggas. Bilderna i fotoboken saknar helt bildtexter och fotoboken för andra halvåret av fjolåret borde plockas ihop. Vindfånget ska rivas, vinden sorteras och ordnas upp. Till sommaren tänkte jag bygga ett hönshus och så har vi ju trädgården som ska skötas. Så är det förstås klart att min kreativa hjärna kommer på ännu ett projekt som såklart, liksom alla nya projekt, prioriteras som nummer ett.
Här får ni en bild före förklaringen, så ni har något att relatera till.
Det nya projektet handlar alltså om vår säng. Vår mjuka, insjunkna och billiga jenkkisäng som vi köpte till vår första gemensamma lägenhet på idrottsgatan i Vasa. Eller sängen i sig funkar bra, det är placeringen som är lite ”rakt på” så att säga. Det är nämligen vindstrappan som är det vita som skymtar till höger i bild, så man kunde i princip hoppa direkt ner i vår säng från översta trappsteget. Det funkar helt okej i vardagen, men det känns inte helt hundra när man har kalas och någon råkar ta sig en titt på vindsvåningen. Något eget sovrum kommer det inte att bli frågan om förrän barnen är utflugna, och då är det nästan en onödighet med ett privat rum. Vi är överens om att vi egentligen inte är i behov av något stort rum utan bara så att sängen ryms in, det vill säga 160×200 cm.
Vi har den perfekta lösningen gömd bakom den grönrandiga väggen vid huvudändan av sängen. Ett utrymme på ca 80×200 där halva vår säng får plats. Det är omöjligt att förklara varför det är den ultimata lösningen på vårt problem, men det är det, och ni ska få se varför när vi har grejat klart. Till en början behöver vi bara riva väggen och sätta upp gardiner för att få till en liten avskild sovplats, men i framtiden ser jag en lite mer ”inbyggd” variant med inspiration från dessa bilder.
Jag har inget emot att sova lite ombonat och mysigt, och vi har ju minst sagt förutsättningarna med vårt snedtak.
Vi vet ju ALLA hur tungt det är att kommentera varandras bloggar, hur svårt det är att ens komma sig till kommentarfältet fastän man bara skulle kunna skriva ”Hej, bra point!”, eller ”Njä, jag håller inte med, men så här tycker jag”… Eller helt enkelt bara ”Snygg tröja!”.
Jag tänkte ta ett steg tillbaka i utvecklingen, och inte var så bekväm av mig att jag för det första läser bloggar i iphonen, och för det andra har dem bekvämt i feedly. Feedly tänkte jag skippa eftersom det så lätt blir att man bara läser inläggen där, utan att ens gå in på själva bloggen, och det gör steget till att kommentera ÄNNU större.
Nu har jag en rad bloggar placerade i en egen mapp i chrome, så måste jag klicka mig in på dem för att veta om de blivit uppdaterade. Och när jag en gång har klickat mig in, så är det mycket enkelt att också kommentera.
…En annan fördel är naturligtvis att vi numera har ett riktigt skrivbord att sitta vid.
Nå, nu är det dags att erkänna hur ni gör för att komma er för att kommentera andra bloggar?! Min blogg till exempel! 😉
Oh no så jag hatar att få någon fantastisk idé när det är sent och det är sovdags!! Nu har jag varit ivrig på Pinterest och blir mer och mer övertygad om hur fenomenalt det skulle vara att sova i någon slags inbyggd alkov! Daniel och jag sover ju liksom inte i något eget rum just nu, utan bara i ”allrummet” där trappan kommer upp, men det vore nice med ett litet krypin iallafall.
Ni ska få höra mer om min idé imorgon. Nu måste jag väl ändå släcka ögonen ifall Milea vill stiga upp mycket tidigare.
Nu ska vi se vad som händer när Milea tog natt mycket tidigare än vanligt. Hittills har hon kunnat sova lite från och till mellan 20 och 00 när vi oftast går och lägger oss, men ikväll satte jag på pyjamas redan vid 21, och sedan dess har hon sovit. Och sover än.
Det kan bli en dramatisk fortsättning.
Milea tyckte att det var dags att börja se världen rätt väg nu, och svängde sig äntligen från rygg till mage helt av sig själv. Man glömmer väldigt lätt hur det var med sin förstfödde, men tack vare mitt bloggande vet jag att han var en vecka yngre än vad Milea är nu, alltså var han ganska exakt 4,5 månad. Från och med nu går väl allt i raketfart.
Jag är aldrig sen att haka på när det blir tal om bloggträff, så även den här gången var jag snabb att besluta mig om att delta. Men när man själv inte riktigt orkar ordna, och inte heller någon annan här i trakten, så får man helt enkelt bara plocka fram bilen ur snödrivan och bege sig till närmaste storstad. Vasa. Det var ju tur att Emmi också tänkte lite likadant så att vi kunde samåka.
Jag kan med gott samvete rekommendera crepes om man äter vid Kaffehuset August i Vasa. Den med fetaost var mums!
Musiken var aningen hög, så till exempel så uppfattade jag inte vem bloggarna vid andra änden av bordet var, men jag antar att det kanske kommer någon slags lista så småningom 🙂
Det blev ändå diskuterat lite bloggande, bland annat varför vi en gång i tiden börjat. Jag minns inte varför jag började blogga, men det var i samband med att bloggen.fi startade iallafall (före det hade jag förstås redan skrivit en hel del dagböcker på både lunarstorm och extremcommunityn) och jag hade flyttat hemifrån. Det är väl en ganska vanlig orsak till att man börjar blogga kan jag tro, att man bor hemifrån, flyttar eller bara studerar på annan ort. Men minns ni hur roligt det var med bloggen.fi? Man såg nyaste uppdaterade bloggarna, nyaste kommentarer osv. Man kunde sitta hur länge som helst och läsa, kommentera och klicka sig vidare. Det var på den tiden när man faktiskt kommenterade -flitigt!
En annan sak som vi kom in på var egna gamla bloggar. Åtminstone jag och Christina erkände att vi flyttat runt ganska mycket mellan olika bloggportaler, och på det sättet lämnat material bakom oss. Jag har bevarat en del, men det är säkert minst lika mycket som bara finns där ute i bloggosfären. Någonstans.
Men verkligen. Bloggträffar ger en mycket nytänkande!
Nu har Kitty förärat mig med hela 3 blogginlägg om min trädgård! Jag blir både rörd och nostalgisk! Här är del 1, del 2 och del 3. Och HÄR har ni min egen historik i min trädgårdsblogg.
Det är inte riktigt dags att sätta sprätt på odlandet för min del ännu. Jag brukar satsa på sånt som kan sås direkt på friland och sånt som inte ska förodlas alltför länge på förhand. Det är iallafall dags att börja tänka på VAD som ska odlas i år.