Lilla kallfoten

Att Milea har det hjärtfelet som hon har stör oss inte särskilt mycket… Det som stör och berör mitt modershjärta är ändå att medicinen hon måste ta ger henne iskalla händer och fötter. Vi måste jämt se till att det inte drar på henne, att hon har stickasockor på fötterna och att händerna inte ligger stilla och blir kalla… och då är de nästan alltid lilaaktiga iallafall.
Normalt ska man ha småbarn liggandes på golvet för att de ska kunna öva sig på att svänga sin kropp, träna nacken och motoriken att sträcka sig efter saker, för att inte tala om att de också ska lära sig att ta sig framåt. Det här plus medicineringen och därtill ett dragigt hus ställer till det ganska mycket för oss. Visst får hon ligga på golvet och titta sig runt, men inga långa stunder och bara om det inte blåser från ett sånt håll att det drar extra mycket på golvet.

Nästa månad har vi fått tid till hjärtläkaren igen, då ska vi diskutera fram en plan hur vi ska börja minska på medicineringen och till slut helt skippa betablockerare i vår vardag. Ändå lär det ju ta några månader, så det är ju tur att det närmar sig vårvindar och ljummare väder istället.

01f8fd151d88e14ba78b6bcd3dddfa8dd543e34ba1

 

Det är en vacker dotter jag har fått i min familj, det är bara att konstatera och acceptera att pojkarna kommer att ragga runt med mopparna här utanför om 14 år.

Frågan på slutet.

De senaste dagarna har jag försökt vara utomhus på eftermiddagen oavsett väder. Bara man får till knixet så går det rätt lätt att klä på en tvååring också, och det är DET som brukar vara stoppklossen för utevistelse. Idag verkade det väldigt lovande med vädret, soligt och bara -1 grad… i verkligheten var det svinkallt och jag ångrade direkt att jag inte lagt på mig ytterbyxorna (man blir ganska svettig under påklädningen, så när man ska ta itu med sig själv verkar ytterbyxor rent av idiotiskt!). Igenkänningsfaktor?

011efc3be9b2085de03d838c45969665d82ec1e14c 01c8f027f155c2b4536d19cb9f53f5ae119088d102

Vi gick ända till postlådan och beundrade vår gård därifrån en stund innan Leon rusade iväg mot sin morbrors bygge (vårt hus till vänster).

01e8e85872835730a5c042c99c72571ba47f930b42

Gissa spåret!? Svar: Winston som har rumpsurfat.01f171a912ee6889e3fdc39f126e74a829dc25f74e

Vår ”lilla” kanin nöjde sig inte med hästpellets, utan krävde både snö och torkat bröd innan hon blev nöjd. Alltså öronen ÄR verkligen så där gigantiska!!

01123a9d85e7c17bb8aa7f0db61f61a59bb9cc9115

 

Ett annat kanindjur hade insett att det syntes alldeles för bra i snön, så när den kom till det oskyddade äppelträdet hade den svängt om. Puh!!

01ec5d92c7fd4450469c3eb3460521cab82ef7feed

Daniel tog Leon med sig till Oravais för att hälsa på sina föräldrar ikväll, så Milea och jag chillade i soffan. Till sist blev det bara tråkigt att vara utan Leons framfart här i huset.

 

Gallup. Jag känner mig ständigt lite splittrad i mitt bloggande och vet inte riktigt HUR jag ska skriva. Är det här med bilder ett bra alternativ? För ofta tar jag ju väldigt många bilder varje dag.

Det hände i helgen.

Jag antar att jag får skylla mig själv när jag inte sover ännu och klockan närmar sig halv två, typ. Så går det när man får sova länge på helgen. Dessutom har jag varit utomhus och jobbat idag. Ja! Trädgårdsarbete dessutom! Iallafall jag räknar indirekt uthusstädning till trädgården, och speciellt nu när det är förberedelse inför hönsgård.(null)(null)

Helgen har för övrigt bjudit på allt från pyssel till kalas och HVC-besök. Lite gott och blandat alltså. Allt på vändagen. Så här var det.

Jag pinterestade nästan ihjäl mig på lördagsmorgonen och var tvungen att gå och handla pysselmaterial till bokhandeln. Hem kom jag med en bunt papper och varsin vändagsbok åt mig och maken (mer om böckerna sen). På tal om vändagsgåvor fick jag en fin orkidé på morgonen när jag kom nerför trapporna mot vardagens babyskrik och kackadoft. Det var också vändagskort-pyssel som till en början förde mig till bokhandeln.(null)(null)

Min mamma/barnens Mommo, fick ett moln av kärlek (kanske någon läsare får ta åt sig äran för inspirationen på instagram?!), och Leon fick ge superhjältepinnar åt sina morbröder och deras flickvänner. För mig är vändagen den dagen när man kan visa lite extra uppskattning och kärlek, gärna genom något hemlagat.

När vi hade pysslat, ätit något som kunde liknas vid lunch, fightats med skrikande barn i evigheter, så tyckte vi att det skulle passa utomordentligt med en promenad till kalaset på bollgränd. Jamen dååå ser jag ju att Mileas öga är rött, rinnigt och irriterat!! Då var jag glad att helgöppna HVC inte slutat med helgöppet ännu, och att vi en halvtimme efter att jag ringt fick en läkartid bara två kvarter hemifrån. Lite harmt hade det varit om vi behövt köra till Jakobstad för en ynka ögoninflammation! När ett kalas väntade också!!
(null)

Imorgon är jag helt säkert väldigt trött, men det är också skönt att få ha sina morgonrutiner med flaskmatning och snabbkaffedrickning med Malou efter tio i soffan. Nä förresten, det brukar vara Nyhetsmorgon då ännu, men innan vi stiger upp ur soffan igen, har vi umgåtts en stund med Malou. Hon räddar förmiddagen, så att säga.(null)Bara för att jag och Daniel hade jätteroligt åt kycklingen som hade gått sönder och var så här upspeedad!! Leon i sin tur var både ledsen och rädd.

Tack och god natt!

Vasst tips!

Bara ett väldigt hett tips på vad man kan shoppa hos Malin’s foodie living i Sundom!! Jag har själv en sån här örtvagga och använder den dagligen på sommaren när jag hämtar in örter ur trädgården. Alla borde ha en sån här, och jag tror nästan att jag blir tvungen att beställa en ny i något skede. Och det är ju faktiskt ett väldigt vasst tips!

25579590-origpic-6b35e5

Pekkasdag för föräldrar

Hur trollar man egentligen fram tid för båda föräldrarna att göra något tillsammans? Vi borde kanske instifta ”date days” och synka dem mot ekorosks öppettider. Jag tror inte riktigt att vi är de som njuter av att gå på restaurang och bio om vi skulle råka få egentid. Istället skulle vi nog prioritera att städa uthuset eller bygga ett staket för att umgås på tumis. Så konstiga och rastlösa är vi.

Vi borde faktiskt snart ta ut lite tumistid (hinthint ti mamma å Ninna om na sköjtas!!) för att omorganisera rejält i uthuset så vi får in några höns.
…ja så måste vi ju bygga hönsgård på utsidan också.

(null)(null)

Mera färg i vardagen

Vi flyttade hit till vårt hus för 4½ år sedan, och då var allt i nöjaktigt skick att vi inte alls gjorde något förrän året efter. Sedan har vi målat på tapeterna i hallen och i vardagsrummet bara för att enklast möjliga få bort den gula och den cirkusrandiga tapeten. Ganska provisoriskt alltså.

Nu ska det äntligen sättas lite egen prägel på de här rummen, och först ut är hallen. Den här tapeten från Boråstapet är beställt, och jag tror det bara blir skönt att möta lite färg och intressanta detaljer när man går genom rummet.

Vad tycks?018aeee46aaae2aba2db8aed2b4e69c8e32772e1da

Drömmen om ägg

Djur har jag alltid haft. Främst kaniner och andra gnagare och på senaste år katt och hund. Det sista kräket var inget för oss just då, och inte nu heller med den erfarenheten i bagaget (en överaktiv labrador mitt i stan med en utbränd och lättstressad matte?! Njae!). Bonddjur skulle jag gärna ha växt upp med (man har väl sett på barnen i bullerbyn!) och de somrarna när vi hade får vid villan var allt lite extra roliga.

Så är det höns. Allt som producerar något ätbart är välkommen hit i den mån de ryms på gården. Kor är kanske ett lite väl stort kreatur att ha på 1000kvm, men för att ha höns skulle det av oss bara krävas att vi städade ur det som tidigare gick under namnet ”Siws hus”. Siw var en vit och fluffig kanin som bodde i vårt uthus, men som blev mat åt något elakt djur som slunkit in.

013620f7bf8fa8e9660283af4e468324c86caf1406

 

Som ni kan se har jag helt på det klara med hur hönsgården ska vara, så bara snön smälter undan nu så får jag leka snickare igen. Spik, spik så borde det vara klart!

Det ligger arbete i luften

Som det har börjat töa!! Det riktigt spritter i kroppen av vällust över att gå på gruset och simma i diken!

Med våren kommer både projekten och måstena (fast mina måsten är snarare av det där bättre slaget som resulterar i ätbara grönsaker och njutbar trädgård). Det är snart dags att börja sätta upp mål för den kommande säsongen, och sätta igång så fort som det bara är möjligt med diverse byggande och såna saker.

0151809d9ea84225646fdd2d489aa9d8f04a7a6285018174c130f5cf4e853f72dc04c8ad187ec7fb996f

 

 

Bara det att man SER odlingslådorna, kan GÅ på grus och att rabarberknopparna sticker upp alltför tidigt. Det är nu jag börjar flytta mina tankar utanför huset igen efter att ha levt inomhus sedan hösten. Mycket lämnade ogjort i och med att Milea föddes, så det finns en hel del som ska åtgärdas till en början -som att köra bort skottkärran med ogräs!

01a288d984b9e1ab6bf570dce8d4e75490a58888bd0103a3b9c3682d288e5852cfc9463bb2f2a3380e98019f35c3ca332b50c0894f5699cafd95951ff82666

 

Vad som dominerar mina tankar ikväll är höns, och om dem ska jag skriva lite mera i ett eget inlägg.

Behöver luft, NU!

Jag tycker egentligen inte riktigt om att vara utomhus på vintern, inte utan vuxet sällskap som man kan prata med iallafall… Men nu idag brände vi propparna Leon och jag, så fastän jag själv var lite krasslig så gick vi ut i friska luften.

Milea sov (för det mesta) medan Leon sprang, halkade och kröp runt på gårdarna sådär som en rastlös tvååring gör.015b6523f66e6da23dfef0069f6975fe44c79acee2 011046eab2cf57358760bc28575de33da4b7299505 01a56498389ea93404be74212a38689afc3c72be3a 01d33ab938270e706e38f8e176ffcd8f5929c9fc38 01fc08af5e12fa38a87f152919cc0e1c4a1d4b2ff9

 

Sparken modell ”mini” har hängt med en stund, som ni kan se.

Chiapuddingen

När mamma bjöd på chiapudding första gången för någon månad sedan, så kändes det inte som något för mig. Det smakade inget helt enkelt. Men efter några gånger (one does not simply say no to mammas chiapudding) kändes det inte så slemmigt i munnen längre.
(null)
Jag kom ändå på mig själv med att vara sugen på chiapudding härom dagen, så nu är det redan andra kvällen jag äter det tillsammans med sommarens jordgubbar. Har ni inte prövat så ska ni göra det. Har ni provat men inte gillat så ska ni ge chiapuddingen några chanser till. Det bästa är att det inte är några kolhydrater alls i puddingen om man använder sig av t.ex. Mandelmjölk. Sånt gillar en diabetiker.

PS. Chiapudding är också gott med stekt rivet äpple! Till och med godare än med jordgubbar!