UTLOTTNING

Postat 18 februari, 2015 av sandra

Hej alla glada!!

Nu ska ni se vilken rolig liten utlottning vi ska ha här på bloggen!! Minns ni den här som jag lovordade för någon dag sedan? Ja, och nu ska jag få lotta ut en sådan åt en av er!!! Idag när jag hämtade paketet från posten och fingrade på örtvaggan så blev jag så avis på att inte själv kunna delta. Då förstår ni vilket värde det finns i det här köksredskapet!

Jag kunde inte, när jag fick min örtvagga i ungdomen, tro att jag någonsin skulle behöva en sån. Ja jodå, det är nog det specialredskap som jag använder allra mest i köket. Det går så snabbt och enkelt att hacka ner örter i maten (barnmaten, soppor, såser osv osv.) och så blir det så väldigt fint hackat också!

Det enda ni behöver göra är att lämna en kommentar där ni berättar vilka färska örter ni brukar använda i matlagning. För att öka chansen för de som verkligen vill vinna så får ni en extra lott om ni delar på ett annat socialt medie (skriv isåfall det i kommentaren).

Ni har tid på er till söndag den 22:a klockan 18.00 att delta.

I samarbete med:

En med mycket drag.

Postat 17 februari, 2015 av sandra

Trevligt att så många av er ville lämna sin åsikt i frågan på gårdagens blogginlägg. Tummen upp för he!

Här är det blåsigt värre idag, och när vi promenerade till rådgivningen tidigare idag hade vi motvind och jag fick stundvis dra syskonvagnen bakom mig för att inte orsaka stormvindar i sufletterna. Leon i sin tur orsakade ganska mycket kaos i rådgivningens skåp med pussel. Skåpet i sig var ganska tomt, och på golvet låg en miljon pusselbitar. Mamma suckade lite och insåg att den där regeln om att bara bygga ett pussel i gången är ganska bra att ha ändå.

Internet, fastlagsbullar och snabbkaffe måste det ha varit någon hemmamamma som utvecklat. Hur närvarande man än borde vara när man har småbarn så är det så himla skönt med lite verklighetsflykt till instagram eller simcity (Varning! beroendeframkallande spel!) någon gång under dagen. Barnen pockar nog på uppmärksamheten då de behöver den ändå (jag tänker tillbaka på när min mamma pratade i telefon och vi kanske inte alltid var särskilt tysta).

Fastlagsbulle dagen till ära. Med sylt. Vi har ätit fastlagsbullar så länge redan att jag blir lika förvånad varje gång att det är först idag det faktiskt är fastlagstisdag.

Snabbkaffe. Mycket godare än ”langsamkaffe”, och gör skäl för sitt namn. Det är både snabbt att laga och man får den där kicken lite snabbare. Jag har insett att jag orkar mycket bättre om jag dricker en kopp snabbkaffe på morgonen/förmiddagen (min morgon är andras förmiddag). Ja ända till kvällen om det vill sig!

Välkommen till kaoset. Men hela två stycken sover nu iallafall! Och det är väldigt bra drag i vår lilla kamin.

Boktips för trötta trädgårdsmänniskor

Postat 17 februari, 2015 av sandra

Svara

Jag läser inte alls mycket nu för tiden, inte ens tidningar förmår jag mig att öppna och bläddra igenom. Det är som om tiden slukas upp av vardagen med småbarn, och när helgen kommer är det förhoppningsvis recovering som gäller. När jag läser så är det nästan bara bloggar jag läser, och däremellan någon enstaka trädgårdsbok.

På vändagen tycker jag om att vara snäll med mig själv också, och inte bara alla andra. Det blir lite som en klapp på axeln för att jag orkar så bra som jag ändå gör. I år gav jag mig själv en trevlig bok att hålla i handen på kvällarna när huvudet är för trött för bloggar. Daniel fick också en bok, den lokala klassikern Natten är ännu ung, som vi åtminstone här i stan läser i högstadiet.

Hur som helst. Boken jag gav mig själv heter The secret gardener, men titeln till trots är den svenskspråkig.

Ja ni ser ju stilen på boken i urklippet här ovanför. Det är en odlingsbok med humor och glimten i ögat. Men jag är övertygad om att man kan få en hel del väldigt bra tips också, speciellt om man är som jag och faktiskt är en snål nygammal odlare.

Det som är så bra är att det inte är några långa texter, och uppdelat månad för månad. Exempelvis är det skrivet kort om alla sorters julblommor och vad man gör med dem sedan de har blommat ut (gräver ner hyacinter, slänger ut amaryllisar, och så julstjärnorna som bara är krångliga). Det är skrivet om stratifiering, odlingsiver och allmänna små tips och idéer för den vanliga dödliga människan.

Definitivt en bok värd att läsas, så lättas trädgårdens alla måsten en aning!

Lilla kallfoten

Postat 17 februari, 2015 av sandra

Att Milea har det hjärtfelet som hon har stör oss inte särskilt mycket… Det som stör och berör mitt modershjärta är ändå att medicinen hon måste ta ger henne iskalla händer och fötter. Vi måste jämt se till att det inte drar på henne, att hon har stickasockor på fötterna och att händerna inte ligger stilla och blir kalla… och då är de nästan alltid lilaaktiga iallafall.
Normalt ska man ha småbarn liggandes på golvet för att de ska kunna öva sig på att svänga sin kropp, träna nacken och motoriken att sträcka sig efter saker, för att inte tala om att de också ska lära sig att ta sig framåt. Det här plus medicineringen och därtill ett dragigt hus ställer till det ganska mycket för oss. Visst får hon ligga på golvet och titta sig runt, men inga långa stunder och bara om det inte blåser från ett sånt håll att det drar extra mycket på golvet.

Nästa månad har vi fått tid till hjärtläkaren igen, då ska vi diskutera fram en plan hur vi ska börja minska på medicineringen och till slut helt skippa betablockerare i vår vardag. Ändå lär det ju ta några månader, så det är ju tur att det närmar sig vårvindar och ljummare väder istället.

Det är en vacker dotter jag har fått i min familj, det är bara att konstatera och acceptera att pojkarna kommer att ragga runt med mopparna här utanför om 14 år.

Frågan på slutet.

Postat 16 februari, 2015 av sandra

De senaste dagarna har jag försökt vara utomhus på eftermiddagen oavsett väder. Bara man får till knixet så går det rätt lätt att klä på en tvååring också, och det är DET som brukar vara stoppklossen för utevistelse. Idag verkade det väldigt lovande med vädret, soligt och bara -1 grad… i verkligheten var det svinkallt och jag ångrade direkt att jag inte lagt på mig ytterbyxorna (man blir ganska svettig under påklädningen, så när man ska ta itu med sig själv verkar ytterbyxor rent av idiotiskt!). Igenkänningsfaktor?

Vi gick ända till postlådan och beundrade vår gård därifrån en stund innan Leon rusade iväg mot sin morbrors bygge (vårt hus till vänster).

Gissa spåret!? Svar: Winston som har rumpsurfat.

Vår ”lilla” kanin nöjde sig inte med hästpellets, utan krävde både snö och torkat bröd innan hon blev nöjd. Alltså öronen ÄR verkligen så där gigantiska!!

Ett annat kanindjur hade insett att det syntes alldeles för bra i snön, så när den kom till det oskyddade äppelträdet hade den svängt om. Puh!!

Daniel tog Leon med sig till Oravais för att hälsa på sina föräldrar ikväll, så Milea och jag chillade i soffan. Till sist blev det bara tråkigt att vara utan Leons framfart här i huset.

Gallup. Jag känner mig ständigt lite splittrad i mitt bloggande och vet inte riktigt HUR jag ska skriva. Är det här med bilder ett bra alternativ? För ofta tar jag ju väldigt många bilder varje dag.

Det hände i helgen.

Postat 16 februari, 2015 av sandra

Jag antar att jag får skylla mig själv när jag inte sover ännu och klockan närmar sig halv två, typ. Så går det när man får sova länge på helgen. Dessutom har jag varit utomhus och jobbat idag. Ja! Trädgårdsarbete dessutom! Iallafall jag räknar indirekt uthusstädning till trädgården, och speciellt nu när det är förberedelse inför hönsgård.

Helgen har för övrigt bjudit på allt från pyssel till kalas och HVC-besök. Lite gott och blandat alltså. Allt på vändagen. Så här var det.

Jag pinterestade nästan ihjäl mig på lördagsmorgonen och var tvungen att gå och handla pysselmaterial till bokhandeln. Hem kom jag med en bunt papper och varsin vändagsbok åt mig och maken (mer om böckerna sen). På tal om vändagsgåvor fick jag en fin orkidé på morgonen när jag kom nerför trapporna mot vardagens babyskrik och kackadoft. Det var också vändagskort-pyssel som till en början förde mig till bokhandeln.

Min mamma/barnens Mommo, fick ett moln av kärlek (kanske någon läsare får ta åt sig äran för inspirationen på instagram?!), och Leon fick ge superhjältepinnar åt sina morbröder och deras flickvänner. För mig är vändagen den dagen när man kan visa lite extra uppskattning och kärlek, gärna genom något hemlagat.

När vi hade pysslat, ätit något som kunde liknas vid lunch, fightats med skrikande barn i evigheter, så tyckte vi att det skulle passa utomordentligt med en promenad till kalaset på bollgränd. Jamen dååå ser jag ju att Mileas öga är rött, rinnigt och irriterat!! Då var jag glad att helgöppna HVC inte slutat med helgöppet ännu, och att vi en halvtimme efter att jag ringt fick en läkartid bara två kvarter hemifrån. Lite harmt hade det varit om vi behövt köra till Jakobstad för en ynka ögoninflammation! När ett kalas väntade också!!

Imorgon är jag helt säkert väldigt trött, men det är också skönt att få ha sina morgonrutiner med flaskmatning och snabbkaffedrickning med Malou efter tio i soffan. Nä förresten, det brukar vara Nyhetsmorgon då ännu, men innan vi stiger upp ur soffan igen, har vi umgåtts en stund med Malou. Hon räddar förmiddagen, så att säga.Bara för att jag och Daniel hade jätteroligt åt kycklingen som hade gått sönder och var så här upspeedad!! Leon i sin tur var både ledsen och rädd.

Tack och god natt!

Vasst tips!

Postat 15 februari, 2015 av sandra

Bara ett väldigt hett tips på vad man kan shoppa hos Malin’s foodie living i Sundom!! Jag har själv en sån här örtvagga och använder den dagligen på sommaren när jag hämtar in örter ur trädgården. Alla borde ha en sån här, och jag tror nästan att jag blir tvungen att beställa en ny i något skede. Och det är ju faktiskt ett väldigt vasst tips!

Pekkasdag för föräldrar

Postat 12 februari, 2015 av sandra

Svara

Hur trollar man egentligen fram tid för båda föräldrarna att göra något tillsammans? Vi borde kanske instifta ”date days” och synka dem mot ekorosks öppettider. Jag tror inte riktigt att vi är de som njuter av att gå på restaurang och bio om vi skulle råka få egentid. Istället skulle vi nog prioritera att städa uthuset eller bygga ett staket för att umgås på tumis. Så konstiga och rastlösa är vi.

Vi borde faktiskt snart ta ut lite tumistid (hinthint ti mamma å Ninna om na sköjtas!!) för att omorganisera rejält i uthuset så vi får in några höns.
…ja så måste vi ju bygga hönsgård på utsidan också.

Mera färg i vardagen

Postat 12 februari, 2015 av sandra

Vi flyttade hit till vårt hus för 4½ år sedan, och då var allt i nöjaktigt skick att vi inte alls gjorde något förrän året efter. Sedan har vi målat på tapeterna i hallen och i vardagsrummet bara för att enklast möjliga få bort den gula och den cirkusrandiga tapeten. Ganska provisoriskt alltså.

Nu ska det äntligen sättas lite egen prägel på de här rummen, och först ut är hallen. Den här tapeten från Boråstapet är beställt, och jag tror det bara blir skönt att möta lite färg och intressanta detaljer när man går genom rummet.

Vad tycks?

Drömmen om ägg

Postat 12 februari, 2015 av sandra

Djur har jag alltid haft. Främst kaniner och andra gnagare och på senaste år katt och hund. Det sista kräket var inget för oss just då, och inte nu heller med den erfarenheten i bagaget (en överaktiv labrador mitt i stan med en utbränd och lättstressad matte?! Njae!). Bonddjur skulle jag gärna ha växt upp med (man har väl sett på barnen i bullerbyn!) och de somrarna när vi hade får vid villan var allt lite extra roliga.

Så är det höns. Allt som producerar något ätbart är välkommen hit i den mån de ryms på gården. Kor är kanske ett lite väl stort kreatur att ha på 1000kvm, men för att ha höns skulle det av oss bara krävas att vi städade ur det som tidigare gick under namnet ”Siws hus”. Siw var en vit och fluffig kanin som bodde i vårt uthus, men som blev mat åt något elakt djur som slunkit in.

Som ni kan se har jag helt på det klara med hur hönsgården ska vara, så bara snön smälter undan nu så får jag leka snickare igen. Spik, spik så borde det vara klart!