Vi får se om det inte blir en blåögd liten flicka det här. Daniel har blå ögon (liksom båda hans föräldrar) medan jag och Leon har bruna. Hela min släkt är i stort sett brunögda med brunt hår. Vääääldigt dominanta gener alltså, så vi har bara räknat med att vår fröken också blir brunögd, men kanske kanske är det så att Milea fått sin pappas ögonfärg. Inte mig emot.
Med min mugg snabbkaffe i handen tänkte jag att det ju är väldigt skönt med en lugn fredag efter en ganska tung vecka.
Men det blev inte alls något lugn fredag, utan snarare den stressigaste på länge! Utan att gå in på mer detaljer (ni skulle SÅ tröttna halvvägs!!) så har allt bara gått fel idag. Som tröst tar jag en bit choklad med apelsin och ingefära. Den är så himla god! Hittas åtminstone vid punnitse ja säästä. Rekommenderas!
Ett skrivbord som jag alltid har tyckt väldigt mycket om, ska flytta hit. Men det ger oss problem med möbleringen, vi som just fått det så bra. Möbelrumba, hej!
Jag kan inte låta bli att skriva en rad trots att klockan nästan är två på natten. Den här historien om Elli berörde mig verkligen, och det kommer så nära när man själv är småbarnsförälder. När Ellis föräldrar gjorde ”nack-ultrat” i vecka 12 fick de väldigt dåliga siffror som tydde på att babyn hade någon slags kromosomavvikelse. I bästa fall skulle de få ett barn med downs syndrom, men risken för trisomi 13 och 18 var också onödigt hög. Efter fostervattenprov fick föräldrarna det tunga beskedet att flickan i magen hade trisomi 18, Edwards syndrom, där 90% inte lever särskilt länge.
Den 3 januari föddes Elli, men dog i sin mammas famn den 18:nde.
Jag kan egentligen ingen finska alls, men den här bloggen läste jag ändå, och förstod. Mitt hjärta blöder och tårarna faller för den här familjen 🙁
Äntligen gjorde jag något åt alla de där rotsakerna som stått i källaren sedan hösten. Så där lagom tills Milea småningom ska få börja äta på riktigt.
Jag har på riktigt ett problem. I mitten av nästa månad ska vi på kalas, och inte vilket kalas som helst. 100-årskalas!! Mommi blir hundra år och ska förstås fira stort! Klänning har jag redan, men vad sjutton ger man för present åt en hundraåring????? Hjälp!
Mina bröder gav en gunga/trapets/ringar åt Leon till julklapp. Vi hängde upp den i hans rum på vinden där det finns en passlig stock synlig i taket. Men eftersom vi nästan aldrig är på vinden annat än när vi sover, så förblev gungan ogungad.
Men sen när polkuped-Eva uppmanade att hänga ringar centralt för att locka till motion, så hängde vi Leons gunga helt enkelt i vardagsrummet istället. Och vilken hit! Synd bara att man inte får vara tyngre än 50 kg för att använda trapetsen 🙁 jag funderar stenhårt på att beställa ringarna från polkuped för egen del.
I lördags körde vi all in med 2-årskalasandet och hade ett kalas på eftermiddagen och ett på kvällen. Det skulle aldrig funka att bara ha ett kalas, för då skulle gästantalet uppgå till 35 i värsta fall, och var skulle alla de få plats? Nä, så den bästa lösningen för oss är att dela upp släktena i två olika kalas, och ha dem på samma dag (annars måste man duka bort och duka fram igen nästa dag).
Jag är så stolt över att min dotter redan kan konsten att fotobomba. De där två tanterna till vänster kan ni strunta i, de beter sig alltid på det här sättet.
När kvällskalaset tog slut blev det efterfest tillsammans med mina bröder och Tove. Vi körde mario kart på wii, och åt fammos wienerbröd. Det måste vara den bästa efterfesten någonsin!
attiatti-kakokko
bananglass-kaka
glasskaka med dajm
havtornsmoussetårta
Numera har vi alla sorters dieter och allergier att ta hänsyn till. Kolhydratfritt, sockerfritt, laktosfritt, mjölkfritt, glutenfritt och… ja det var kanske de. Så det är en himla tur att det går att kombinera flera av dem i samma kakor. Ni ska veta att det här var det mest lyckade kalaset ever!! Man slänger fram världens ostbricka på ett serveringsbord, och på det andra har man glasskaka, havtornsmoussetårta, bananglass-kaka och sockerfria pepparkakor (kakokko enligt leon… så när det är hattifnattform torde det bli ”attiatti-kakokko”). Glasskakan gjorde jag laktosfri, havtornsmoussetårtan var socker- och gluten- och kolhydratsfri, och bananglasskakan var mjölk- och sockerfri. Pepparkakorna var både socker-, kolhydrat- och glutenfria. Ostbrickan bestod av salta kex, färskost, mögelost, brie, mustapekka-ost, manchego, päron- och äppelskivor, och vindruvor. Som mjölkfritt alternativ hade jag smörgåskex och hemlagat mandelsmör. Vi toppade med salta pinnar och äppelskrutt-bitar. På det här viset var det bara glasskakan som Leon inte behövde/fick äta (jag hade lagat två till det senare kalaset, och det svischade bara om kalaset så var de båda slut). Dessutom, och lyssna nu, har jag aldrig jobbat så här lite med kalasförberedelserna som den här gången! Konceptet rekommenderas alltså varmt! och naturligtvis ska ni få receptet på glasskakan med dajm.
GLASSKAKA MED DAJM
Skål 1:
3 äggvitor vispas ordentligt
Skål 2:
2 dl grädde
1 tsk vaniljsocker
vispas ihop
Skål 3:
3 äggulor
2 dl socker
vispas.
Vispa sedan i 85g philadelphia
Rör ihop allt.
Pensla en pajform med olja. Krossa 2-3 digestivekex och täck pajformens botten med smulorna. Bred ut glassmeten ovanpå.
Krossa dajm och strö ovanpå, eller under, eller blanda i smeten. Ställ i frysen några timmar före serveringen eller ha i frysen och ta fram någon timme före servering.
Så, nu kan ni också fixa det perfekta kaffebordet till kalaset!
Egentligen är jag riktigt nöjd med de där två svarta billy-hyllorna i vardagsrummet, mitt i blickfånget när man kommer in genom dörren. Problemet är bara att de inte alls uppfyller någon egentlig funktion, annat än att förvara saker i. Fastän det tydligen är jätteinne att ha öppna bokhyllor i sitt hem, så är jag inte särskilt förtjust i oredan som diverse leksaker för med sig. Annat är det hemma hos mamma där bokhyllor med böcker täcker en hel vägg och lite till. Leksaker och vinglas ger inte alls samma känsla.
Vi hade tänkt oss dörrar till bokhyllorna, där halva är vitrin och halva är skåp, men så var det tydligen bara EN dörr i varje paket, så slutsumman skulle bli 200€ för två dörrpar… Hmm, ja det är väl aningen dyrt för ett par dörrar kan jag tycka, så vi funderade på någon annan lösning istället. Det blev BORGSJÖ.
Av den enkla orsaken att alla tusen miljoner leksaker ska få någonstans att vara, medan vi upptill kan ha vinglasen och lite annat smått och gott. Det enda som är tråkigt är att de är vita, men det är väl inget som är särskilt svårt att råda bot på (jag som råkar ha en burk med häftgrund här hemma, OCH svart lackfärg). Det är kontrasten med svarta hyllor i tråkigt vitt vardagsrum som jag ogärna vill lämna bort.
Nu vet ni vad jag gör på fredagkväll/lördag.
Jag är mycket stolt över att kunna presentera Kittys senaste blogginlägg som handlar om min trädgård!! MIN trädgård! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var så här roligt att få se sin egna trädgård genom någon annans ögon, och få beröm för det jag lyckats åstadkomma. Det är fantastiskt roligt, och jag är så tacksam!!
HÄR kommer ni direkt till Kittys blogginlägg.