Jag är inte tondöv

Postat 27 december, 2014 av sandra

Något som ni kanske inte visste om mig, är att jag en gång i tiden faktiskt tog gitarrlektioner och på riktigt kunde spela med ackord och allt. Det var när jag gick i FKF och alla på MIX-linjen fick välja vilket instrument man ville ha lektioner i, och eftersom jag spelade elbas på band-timmarna så tyckte jag att jag gott kunde lära mig lite gitarrplink också. Inte var det någon dålig gitarrlärare vi hade heller, utan det var självaste Petter Näse som fick lära upp oss omusikaliska.

Jag undrar om inte det här kanske är den enda bilden som finns från MIX-linjens ”band”?! Vi uppträde på en morgonsamling, och jag minns att vi fick rätt många förvånade blickar och positiva ord efteråt… Ja fast det berodde antagligen mest på den fantastiska sångerskan Michelle som vi hade med oss, och inte på mitt gitarrspel.

How ever så fick jag för mig att jag skulle börja plinka igen, på min pappas gamla landola från 70-talet. Då när jag spelade för 7-8 år sedan (oh my, är det SÅ länge sedan!!) så hade mina fingrar på vänster hand förhårdnader till följd av spända metallsträngar. Nu ska vi se om det kanske skulle gå att sätta strängar av nylon för att skona de stackars fingrarna (som ändå utsätts för blodsockermätningar flera gånger om dagen).

Förutom gitarren så skulle jag gärna ta upp körsången igen… Vad finns det för körer här i stan för dem som sjunger hellre än bra?

Gud så musikalisk jag verkar vara, och så är jag egentligen nästan tondöv.

Nästan Friskluftförgiftning

Postat 27 december, 2014 av sandra

Tänk att det tog ända tills nu innan vi kom oss utomhus på riktigt. Men då tog vi igen friskluften med råge istället och sparkade runt kvarteret på minisparken. Den sparken hade jag som liten, så den får nästan räknas till antik nu redan. Hehe.

Friskt och skönt!

En glad fröken

Postat 27 december, 2014 av sandra

Svara

Det är en väldigt charmig liten dam man möts av i vaggan på morgonen… Ja, det är inte varje morgon förstås, men många. Alltså aaaaw, jag smälter om och om igen av hennes leende.

Annandagen

Postat 26 december, 2014 av sandra

Svara

Ikväll övar Milea på att ligga på mage igen. Inte för att träna på att lyfta på huvudet, det kan hon så bra redan, men själva det där att ligga på mage är inte så roligt än.

Eftersom det är annandagen idag har vi traditionsenligt vistats i Årvas vid svärföräldrarnas, liksom Daniels två syskon och deras familjer. Det är så roligt att se hur Leon kan umgås med sina fyra kusiner trots att den äldsta redan går i gymnasiet. Men jag vet hur starka banden kusiner emellan kan bli, Evelina som ju faktiskt är hela tio år yngre än mig har blivit lite som en syster. Hur som helst. Vi blev mätta och belåtna i år igen.

Mjölkavslutning

Postat 26 december, 2014 av sandra

Amning. Alltså jag trodde väl egentligen aldrig att det skulle bli en så känslig sak för mig att få amma Milea, inte med tanke på att Leon enbart har fått ersättning och det aldrig kändes som fel val. Nu är det så att vare sig jag vill eller inte så tycks det närma sig slutet på amningen. Jag har inte tålamodet att bjuda bröstet när hon om och om igen bara blir förbannad. I flera kvällar har jag fått handpumpa för att kunna producera mjölk till morgonen, ja för då duger det minsann ännu!

Julafton was here

Postat 25 december, 2014 av sandra

Leon var inte det minsta rädd för tomten igår och hämtade alla sina paket själv. Ja han ville till och med hämta oftare än vad hans namn stod på paketen, så det var ju tur att Milea inte kunde hämta själv i år.

Förra året minns jag att jag tyckte att det var lite pinsamt hur många paket vi vuxna fick, så i år när mängden var betydligt mindre var det så skönt!

Av min mamma fick jag två pajformar, vita teema-tallrikar, muminglas i ETT paket (kvalitet framför kvantitet!!) och en nessesär för mina diabetesgrejer i ett paket. Lagom lagom lagom tycker jag! Av mommo fick jag stickasockor och teematallrikar (nu har vi redan sex stycken, eftersom Daniel också fick!), och av Mommi fick jag en pannlapp. Sedan fick vi sällskapsspelet ”råttfällan” tillsammans, och presentkort på restaurangbesök… Daniel fick inredningsdetaljen -ett brickbord! Av min mamma, bara för att han länge velat ha ett.

Söis, där fick ni redovisningen av min julklappshög… Ni kan däremot bara drömma om att jag skulle räkna upp allt vad barnen fick. Jag satt oskojat och öppnade paket ännu när alla andra funderade på kaffet. Nästa år tror jag att vi lämnar våra julklappar åt barnen, hemma under granen och öppnar dem senare, så får Leon fokusera mer på innehållet än på öppnandet.

Men överlag ger jag 100 poäng till att fira vid någon annans, jag skulle aldrig orka stå som värdinna för julaftonsfirandet inser jag nu.

En liten julhälsning

Postat 25 december, 2014 av sandra

GOD JUL!! Hoppas ni har en fin julafton i bagaget, att ni är mätta, och att ni är nöjda med de paket som tomten kom med!

Vi firade julafton vid mamma och mussis, tillsammans med Filip, Amanda, Jonatan, Tove, Frank, och Theo. I skrift ser det inte ut som så många, men i verkligheten var det fullsatt runt matbordet och varmt och mysigt i vardagsrummet. Men oh så trevligt vi hade det! Leon hade inte alls tid att varva ner och börja sova den vanliga tiden runt åtta… Istället drog han ut på den vakna tiden ända till midnatt och slocknade som ett ljus när ytterkläderna skulle kläs på, och vaknade inte förrän NU när klockan visar 10:15.

I år var det året när jag accepterade att jag inte är ett barn längre, och att julafton inte behöver vara som mina barndomsjular. Granen behöver inte dofta jul, allting behöver inte vara rött och grannt, och jag är nöjd med ett fåtal paket (hah! Jag öppnade ju ändå de tusental paket som barnen fick!). Det är skönt att förvandlingen från barn till vuxen är färdig, och att jag äntligen kan njuta av julen på ett lugnare sätt. Det enda jag är lite besviken på, är att jag inte hann hämta en andra tallrik fisk, köttbullar och korv innan jag blev mätt av skinka och mustapekka-sås.

… Men visst får man säga att det är skönt när julafton är förbi?!

Om julmusik

Postat 23 december, 2014 av sandra

Svara

Julen är här.
Låt julen förkunna.
O helga natt.
Stilla natt.
Etc… Etc… Etc…

För egen del kan listan på den ultimata julmusiken göras lång, de här var bara de första jag kom på… De är alla lika viktiga i mitt tycke, och då gäller det allt från de traditionella som vi lyssnat på under min uppväxt, men också sådana som jag upptäckt de senaste åren.

På min jullista på Spotify finns det bland annat en potpurri med trallvänliga sånger… ni vet de där man sjunger när man dansar ringlekar?! För mig påminner det om de fyra åren i Normens skola (3-6)… Ni som läser och också har gått där, minns ni hur rektorn Eva Sundstén stod på scenen med mikrofonen i handen och ledde ringlekarna? Det var väl en tradition med ringlekar den sista skoldagen på året, som avslutades med hej tomtegubbar dansandes ut och in i festsalen, varje klassrum, matsalen, korridor och våningar?
Jag ser Eva varje gång jag hör potpurrin.

Till ett lite färskare minne.
När vi bodde i Vasa (2006-2009) sjöng både jag och Daniel i en kör för ungdomar, ledd av Sofie Björkgren-Näse. Ett år på juldagen var vi ett tiotal körmedlemmar som samlades i Trefaldighetskyrkan för att tillsammans med en äldre kör sjunga i julottan. Det var en så mäktig upplevelse att stiga upp så tidigt, köra genom ett tomt och tyst Vasa, och få sjunga en så mäktig psalm som Var hälsad sköna morgonstund. Vi gjorde något speciallarrangemang så det bara var vi unga som sjöng i början, och de äldre kom med först i slutet av frasen unga sjunga med de gamla…. Ja, det är svårförklarat.
Och sedan dess är den här psalmen verkligen jul för mig.

Vem ser någon ni känner?