Lågeffektivt inför bloggträffen

IMG_3987.JPGIMG_3988.JPG

Ja så blev det mycket vintrigare helt plötsligt, och direkt fick jag lite julfeelis. Det var som tur inte något så brutalt som att jag satte på julmusik och griljerade en skinka, men jag tänkte på julklappar i några sekunder. Varje år säger jag att jag ska vara ute i god tid, och varje år är det snarare sista minuten-klappar som jag delar ut.

Med tanke på busvädret passade det utmärkt att mommo kom och hämtade Leon till deras redan på förmiddagen, så kunde jag själv sova bort eftermiddagen på soffan tillsammans med Milea. Vi två är den perfekta tupplurs-duon. Dels eftersom båda två tupplurar bäst intill en annan familjemedlem, och dels för att det för tillfället är vi som är mest intresserade av att sova. 3 timmar sov vi innan jag vaknade med domnade armar och lågt blodsocker, men då hade jag sovit tillräckligt djupt för att hinna drömma att jag klämde armen i en skjutdörr.

Egentligen hade jag tänkt läsa bloggar så länge Leon var med mommo, förbereda mig lite inför morgondagens bloggträff, men så blev det ju då inte alls. Det hade varit trevligt att läsa in sig lite på vem annan som ska till after eight så att man vet ungefär vilka samtalsämnen man kan satsa på med vilka bloggare. Det är inte min första bloggträff, men de tidigare har hållits i Vasa, så därför är det en hel del av de här bloggarna på morgondagens träff som jag inte känner. Och just därför valde jag jeppisträffen framom vasa, för att få lära känna fler bloggare i min hemtrakt.

Om vi inte ses imorgon så ses vi här på bloggen, visst!? 🙂

135-årskalas ikväll

Det var inte särskilt bra planerat av mig att inte ta en tupplur igår på kvällen, sedan överraska moffa vid tolvslaget i natt, och efter det ännu dra ut på sömnen till närmare halv tre. Nä, dåligt val helt enkelt. Så tacksamheten var stor när mommo kunde ta med Leon på lunch idag, och jag kunde blunda en stund.

IMG_3977.JPGIMG_3976.JPG

Den här situationen jag befinner mig i nu, gott folk, är ljuvlig!! Båda barnen sover på samma gång! De somnade som på bilden, men nu ligger Leon för sig själv på soffan, och Milea ligger på min mage. Lugnet som uppstår är nästan oslagbar… Och så lite mysig musik istället för Pelle kanin på Barnkanalen.

Som grädde på moset behöver ingen i huset ägna ens en tanke åt kvällsmat idag. Vi ska på trippelkalas (min moffa 80, min kusin 30 och min bror 25) med smörgåstårta, och som jag suktar efter att få sätta tänderna i den!

Helt utan barnkanalen

Det är med stolthet jag presenterar dagen när vi inte hade på Barnkanalen en enda gång! Tänk att den dagen överhuvudtaget existerar för en småbarnsfamilj. Istället för att glo på rorri racerbil, Nicke nyfiken, katten i hatten och allt vad de nu heter har vi bland annat varit med Milea till rådgivningsläkaren. Det är verkligen inte konstigt att så många tyckt att hon växt till sig när vågen visade + 500 g och + 2 cm på längden. På TVÅ veckor!!! Var ska det här sluta?IMG_3961.JPGIMG_3965.JPG

När man kommer hem från rådgivningen lite senare än vad man tänkt, ungefär 13-tiden och ännu inte ätit lunch så blir det vad det blir. Jag åt äggsmör medan Lenni nöjde sig med ett mättande mellanmål. Vispad grädde (utan socker förstås) som man vänder tillsammans med Granholms bärsmoothie (inget annat än bär), äckligt gott! Vågar jag erkänna att Leon och jag delade på 2dl grädde och en halv smoothie?!
IMG_3957.JPGIMG_3956.JPG
Så fick vi Evelina på kaffebesök också. Jag kan inte koka gott kaffe för färre en två personer, så får jag inte hitlurat någon på eftermiddagen så lämnar det en kopp… Och sånt slöseri tycker vi inte om. För närvarande roar vi oss med appen ”crazy helium booth” inom familjen, och det är verkligen crazy (Hint hint!)!! Bara så ni förstår vad Leon och Evelina håller på med på bilden.

Här ovanför ser ni också dagens medicin-min a’la Milea. Jag hann tyvärr inte fånga duckface-minen, men ni kan ju föreställa er!

Nå, det var dagens rapport från Källbacken. Nu ska jag strax iväg med lite släktingar och överrasknings-sjunga för min moffa som blir 80 år imorgon!

Dubbelt upp

IMG_3938.JPG
Ja så blev det ett rum då! Pojken blev överlycklig och rusade ungefär från vägg till vägg för att hinna ta in det nya. Nu måste vi bara känna in vilka färger väggarna ska bli, så behöver stackarn inte ha småblommiga tapeter hela sin uppväxt. Vi funderar på svart tavelfärg på bortre väggen, den med stora fönstret på. Jag måste kanske titta på Pinterest för inspis….

Väggbygget blev till annat

IMG_3928.JPG
Så här var det.
Vi gick upp på vinden hela familjen för att starta väggbygget i Leons blivande rum. Men så blev det inte.

Istället får Lenni hela det stora rummet som sitt, och så bygger vi bort det där löjligt onödiga utrymmet utanför till förråd istället. Jaja, det blir säkert mycket bättre tror jag (frun i huset, optimisten och den som sitter och tittar på), med inbyggt skrivbord med hyllor för räkningsmappar.

En begränsad lunch

IMG_3921.JPG
Brukar inte makaronilåda vara en sån där rätt som barn tycker om? Det är ju makaroner!! Men nej, Lenni är en kräsen typ och vägrade varje sked där det inte ingick minst en kikärt eller grynost.

Dagens lunch blev alltså kikärtor, grynost, mjölk och Postman pat. När ska matvägraren ge upp riktigt?

Äckelskåpet

IMG_3920.JPG
Man borde egentligen få en medalj om man kommer på att tvätta ur micron en tisdagsförmiddag. Jag har förhalat microtvätten i evigheter bara för att jag avskyr såna där småskrymslen som hörn och sånt.

Nu räknar jag med att det är en evighet till nästa gång jag behöver skrubba bort matresterna därifrån.

Om man räckte till sig själv också

IMG_3870.JPG
Att stå i morgonrock och vagga vagnen över kökströskeln med en kaffekopp i handen har jag testat på idag, så jag känner att det är hårt på gång. Så nu väntar jag bara med spänning på den dagen när jag vänjer mig vid att vara tvåbarnsmamma, som riktigt på riktigt.

Jag känner mig fortfarande så begränsad med mitt korta tålamod, en stundom otröstlig baby och busande storebror. Ogärna går jag ut, för då måste vi ta kampen med ytterkläderna och sedan får jag springa runt och jaga pojkvaskern. Jag skulle vilja baka ett bröd, men hur gör man det? För att inte tala om hur trevligt det vore att kunna hälsa på folk utan att hela tiden vakta Leon med magneter till händer.

Idag gick jag faktiskt till stan med syskonvagnen för första gången, men så hade jag ju mommo med som moraliskt stöd och springflicka när Leon lade i växeln, så det gick smärtfritt ändå.

Imorgon tänkte jag kanske baka det där brödet.