Författararkiv: sandra

no sleep för mamman

Postat av
Svara

Det var ju faktiskt inte riktigt smart av mig att sova på soffan en timme ikväll. Här ligger Jag nu då, klarvaken och funderar på min identitetskrisande blogg, och sörjer att jag inte slipper åt inläggen på en gammal papper.fi-blogg. Det är främst mina tankar runt burnouten jag vill spara, men så klart mycket annat också. Alltid när jag krisar med bloggidentiteten går jag bakåt och läser för att hitta mig själv igen. Det funkar!

De här två sover iallafall, så med andra ord är det väckning 8-ish imorgon igen.

Tillväxten

Postat av
4

Någon kanske känner till att jag bedriver bloggverksamhet på två ställen, här och på iminsagarden.wordpress.com, som är min trädgårdsblogg. Nu har jag sparkat igång den igen efter en 6 månader lång vinterdvala och kommer börja skriva mer trädgårdsrelaterat igen.

Min datornörd till make har fixat så att alla inlägg som skrivs på min trädgårdsblogg, automatiskt kopieras hit, så behöver ni som läser här inte följa två olika bloggar. De som bara följer min trädgårdsblogg gissar jag att inte är intresserad av hur mina barn utvecklas, vad vi åt till frukost och hur det ser ut under vår soffa, så därför kör jag på det här viset.

Jag ville bara förklara mig, för det kan se lite knasigt ut när man skriver åt en annan publik och det bara kopieras hit. Ni får se det som en bonus helt enkelt! Det är bara let’s go nu rakt in i trädgårdssysslorna!

IMG_1925Växthuset anno 2014

 

skog-whatever

Postat av
Svara

Det som är roligt med ett tvåspråkigt land är att det kan bli sååå fel ibland! Sandra skrev om sitt efternamn och vilka felsägningar (-skrivningar) hon fått vara med om. Jag själv minns att jag ropades upp som Sandra Dahlberg inför alla andra sjuor den där allra första dagen i högstadiet. Ja, jag hette alltså Dahlskog i efternamn innan vi gifte oss.

När vi bodde i Vasa (2006-2010) fick jag exempelvis heta Tallskog när jag hade fått ett recept inringt till apoteket (Taaalskog hade det säkert blivit till av den finskspråkiga läkaren, och sedan till Tallskog igen vid apoteket). En annan gång hette jag Granskog. Men så blev jag ju trädgårdsmästare också.

Jag hade stoltstämpeln

Postat av
4

På tidstjuven kunde man igår läsa om ”töntstämpeln” från högstadietiden, den man kunde få om man inte drack alkohol med alla andra. Jag kan inte låta bli att delge er min syn på alkohol i allmänhet. Det är enkelt, och beskrivs kort så här:

DSCN4217 copyu

Här har ni Sandra 17 år. Första året i Topeliusgymnasiet och inte det minsta förtjust i alkohol. Jag hittade ingen bild från högstadiet, men samma o-intresse fanns då.

2011

Här har ni Sandra 24 år, fortfarande lika lite intresserad av alkoholdrycker.

Javisst, jag har aldrig varit det minsta intresserad, och tycker det mesta bara är styggt/äckligt/blä. Jag minns inte när jag första gången smakade på någon alkoholdryck, eventuellt har jag doppat tungan i mammas vinglas ett par gånger, men alltid spottat ut det snabbt och sköljt munnen med vatten. Det godaste vinet jag smakat var den där sippen man fick när man blev konfirmerad, och då är väl det inte den starkaste sorten heller.
Jag kan ärligt säga att det mesta jag någonsin druckit vid samma tillfälle är 2 drinkar på en julfest (Daniels förra arbetsgivare hade alltid julfest vid strampen för sina anställda med fruar) för några år sedan och delade ut drinkbiljetter. 2 ynka drinkar, och drinkar kan jag tycka att är riktigt goda, men det räcker med två. Sedan blir det för sött.

Jag har alltid sagt nej, trots att jag växt upp med att vuxna SKA dricka alkohol vid festliga tillfällen. Jag har också alltid sagt nej till tobak och snus (jag har inte ens övervägt att prova), och inte en enda gång har jag känt att jag haft töntstämpeln, jag har snarare haft STOLTSTÄMPELN. Det är klart att man ska vara stolt om man kan säga nej. När jag gick i högstadiet minns jag att det oftast var stora hordar av jämnåriga, fulla, ungdomar på torget på helgerna. Jag själv hade pojkvän med traktor, så jag nöjde mig med att sitta i hytten och äcklas av de som mådde illa och betedde sig som svin. Det är DE som är TÖNTAR, de som faktiskt måste dricka sig stupfulla för att kunna ha roligt.

Nu tycker jag inte att vuxna som ”tar en redig fylla” är särskilt vuxna av sig, och då speciellt de som själva har barn och ändå känner att de måste få försvinna från vardagen med hjälp av alkohol. Att vuxna då och då dricker något alkoholhaltigt har jag inga problem med (ja fast Daniel, din whiskey luktar ju inte särskilt gott…), och jag skulle själv kunna tänka mig en långdrink någon gång.
Värst är ändå ungdomarnas syn på alkohol och att man MÅSTE dricka. Men tyvärr är det väl så, att så länge vuxna låter det vara ”okej” att de själva dricker för mycket, så kommer inte ungdomsfyllor att sluta upphöra. Jag hoppas att jag ska lyckas få mina barn att förstå att det inte är nödvändigt med alkohol,tobak och snus så länge man bara är barn. Inte för att undvika ”töntstämpeln” iallafall.

H. Stolt nykterist

Vinnaren är!

Postat av
2

Tusen tack till alla er som deltog i utlottningen av en örtvagga! Vinnaren drogs genom hederligt lottande (många lappar, Leon drog, Daniel och Milea övervakade).0115480abae224215c48d8fa272a69a66ec9342d7c

 

Grattis till Malin (vinnaren har kontaktats personligen, som det så fint brukar stå) som hade turen med sig denna gång! Imorgon levereras vinsten med privatbudbil Neuman.

Ni andra som deltog kan ändå gå in och titta runt hos foodieliving.fi och kanske beställa hem en egen?!

Älska dig själv.

Postat av
Svara

Det börjar närma sig en vecka sedan jag fick den här utmaningen av Sara. Jag har tänkt, funderat och granskat mig själv och vad jag på riktigt är bra på, så nu vet ni att det är mycket genomtänkta svar jag ger. Jag är värd den här älskvärda listan. Alltid. Inte bara på vändagen.

Alla borde göra den här listan utan att behöva vänta på att bli ”utmanad” eller kanske snarare ”uppmanad” till det. Man måste våga se sina positiva sidor för att kunna hålla sig själv ovanför ytan istället för att bli nertryckt. Jag har lätt att bli nertryckt, och har blivit det många gånger, men trots det så vet jag att jag är bra på många saker. Det finns alltid människor som är hårda och inte inser att andra kan ta illa upp. Det finns alltid energitjuvar som man inte ska bry sig om, eller helt enkelt slänga ut ur sitt liv om det bara går.

Man är ALLTID bäst på att vara sig själv. Man ska ALDRIG låta andra stiga på ens självförtroende. Därför borde den här listan vara lätt att fylla i för alla. Så nu får alla gärna fylla i den. För sin egen skull.

 

– Att säga nej. Jag är numera superbra på att uppmärksamma signalerna om att det är för mycket på gång. Bättre egenskap kan man inte ha i den värld vi lever i.

– Krukväxter. Mina egna är nästan halvdöda hela tiden bara för att jag glömmer bort att vattna dem, men jag skulle aldrig i världen kunna vara utan grönväxter här hemma.

– Kundbetjäning. Jag kan ha en hur dålig dag som helst, men ändå kan jag inte annat än vara trevlig och betjäna kunder på bästa möjliga sätt. Det är mitt kall.

– Familjetid. Och då tänker jag inte bara på min egna lilla familj på fyra knoppar, utan hela min familj inklusive mommo, moffa, mamma, bröder, kusiner etc. Alla kan alltid vara bättre på det här, så också jag, men familjen är verkligen det jag sätter främst. Alltid.

– Laga mat. Det kanske inte går så bra första gången jag lagar morosås (nu tänker jag tillbaka på den där tiden när jag precis hade flyttat till Vasa och allt blev bränt), men nu freestylar jag ihop precis vad som helst av inga ingredienser alls.

 

– Min näsa. Den är så liten, söt och perfekt.

– Mina pinnar till ben.

– Min hörsel som är fantastiskt bra!

– Att den funkar relativt bra trots att de lagerhanska öarna i bukspottskörteln är kaputt.

– Att min kropp och jag som person samarbetar så bra att vi har lyckats producera två perfekta barn.

 

 

– Mitt yrke. Eller rättare sagt yrken. Jag vet att jag är en bra trädgårdsmästare och florist, och den vetskapen kan ingen ta ifrån mig.

– Min trädgård. Det är mitt livstidslånga konstverk, min meditationsplats, mitt gym, min lekplats, mitt sällskapsrum.

– Mina barn förstås! Vilken förälder är inte stolt över sina barn?!!!

– Min kreativa sida. Den sidan används dagligen till alla möjliga problemlösningar i vardagen. Ibland har mängden ideér ingen gräns!

– Min positiva inställning till livet. ”Allt går bara man vill”, är ett motto jag lever efter de flesta dagar. Likaså ”ingenting är omöjligt”.

 

 

– Min man. Daniel och jag är verkligen ett VI. Vi lever i symbios och delar på alla tunga och glada dagar, hushållsuppgifter, känslor. Allt. I rättvis mängd också.

– Mina få, men nära vänner.

– Att våra barn är sådana som sover hela nätter. Sånt får väl ändå en småbarnsmamma vara tacksam över?

– Att min arbetsgivare tror på mig. Verkligen. Utan Annas tillit hade jag nog haft svårt att kunna tro på att jag faktiskt kan binda buketter och skapa konstverk i mitt arbete.

– Att allt alltid ordnar sig!

Processed with Rookie

H. Den hårigaste kvinnan i världen.

Det vårigaste i februari

Postat av
Svara

Allt lämnade verkligen på hälft i trädgården efter förra säsongen, det konstaterade jag väl redan en gång tror jag, och nu börjar jag inse sanningen i det också. Men som tur är har jag en väldigt ogravid (lyckat att auto correct föreslog ”ograciös”) tid framför mig, så nu kan jag gå all in så långt energin räcker.

Nu när jag äntligen har lyckats få Milea att sova i vagn utomhus på dagen så underlättar det mina egna utomhusprojekt ganska rejält. Men eftersom vi alla vet så ändrar småbarn sina rutiner lika ofta som andra byter strumpor, så det gäller att utnyttja de här långa eftermiddagstupplurerna redan nu. Därför har min trädgårdssäsong redan börjat.(null)(null)

Vi har fyra små äppelträd på gården, och inget av dem blev beskuret förra året. Jag tror att det femte trädet, som också är ett år äldre, faktiskt blev trimmat i höstas, medan de övriga klipptes idag. När äppelträd bara är några år så är det till och med gynnsamt med beskärning nu på våren, tillväxtbeskärning tror jag att det heter.

Men nu är det faktiskt inte äppelkvistar på bild, utan äkta hederliga ”kalvskitobär”, eller måbär som det står i böckerna. Den längre biten av vår måbärshäck blev bara klippt en gång förra året, så den var helvild och behövdes verkligen trimmas. Det mesta är ännu under snö, men de flesta sticker redan upp ordentligt. Jag vet inte säkert, men jag tycker inte att det borde vara några problem med att beskära måbär nu, de är nästa än växternas kackerlackor som klarar allt!
(null)(null)

Kvistarna tog jag in och satte i vatten, som ett projekt. Förhoppningsvis får de rötter och kan planteras i krukor och sedan ner i marken som nästa steg. Antagligen funkar både den här varianten och den att sätta ner kvistarna direkt i krukor med jord i… Men så är det ju så trevligt med kvistar i vatten!!

Frågor?