Grönt är skönt

IMG_4355.JPG

Om man är florist så är det rätt så perfekt att ha ett stort söderfönster i köket. På sommaren är det visserligen nästan lite för varmt för grönväxterna, men på vintern när blomstackarna behöver allt ljus de kan få, så blir det trångt i fönstret.

Det är min mommo som ligger bakom mitt begär efter ett grönskande hem. Hon har själv också erkänt att hon medvetet försökte få oss intresserade genom att plantera skott av svärmorstunga, kaktusar och annat lättskött. Åtminstone ett barnbarn lyckades hon med, och då gick det så långt att jag till och med jobbar med grönväxter.

Men ni vet ju hur det är med skomakarens barn, de som inte har några skor att ta på sig. Mina grönväxter får inte vatten särskilt ofta. Därför har jag bara valt att ha växter som tål extrem uttorkning mellan varven, det vill säga, jag satsar nästan till 100% på hoya-familjen (porslinsblommor). Dessutom ser de ut att trivas här i våra dragiga gamla fönster.

Jag känner att jag måste ha grönväxter runt mig för att kunna kalla det mitt hem. Visst kan jag tycka att det är fint med den minimalistiska gröninredningen där man har inga, en eller ett par grönväxter på någon hylla inne i rummet. Men jag skulle inte kunna bo och trivas så.

vilken typ är du? den som inte har några, ett par eller många krukväxter?

Mätt som en plätt

IMG_4353.JPGIMG_4354.JPG

Ikväll åt vi riktigt lyxig söndagsmat här hemma, bara för att jag redan hade stått i köket hela dagen och hade orken, och för att vi kunde. Vem orkar nu stå och steka tillräckligt många plättar för att kunna bli mätt?! Det finns ju faktiskt varianter där det räcker med en plätt för att bli mätt (så rimmar jag också! Fantastiskt!). Jag valde förstås den snabbare vägen och stekte varsin kolhydratfri plätt åt Daniel och mig. Leon åt någon tugga av själva plätten, men slukade grädde och bär.

Grädde och bär blir man också väldigt mätt av, och ingen kvällsgröt alls ville han ha.

Halloween eller allhelgona?

IMG_4313.JPG

Jag håller fullständigt med Maria på den här punkten, det ena utesluter inte det andra. Personligen tycker jag att halloween går lite till överdrift om man börjar gå runt och knacka dörr för att tigga godis, eller busa. Det kunde vi låta påsken fortsätta ha som sin tradition. Däremot är halloween ett ypperligt tillfälle att ordna spökfest, ha maskerad och ha ett läskigare tema på din fest. För vilken årstid är väl mer kuslig än slutet av oktober?!

…men det behöver väl inte betyda att man inte kan besöka gravgården för att tända ljus åt sina bortgångna släktingar? Varför ska det ena behöva utesluta det andra? Joanna ser ut att ha haft en rolig fest, och jag hade gärna slängt lite fejk-spindelnät runt mig, bakat obehagliga bakelser och klätt ut mig i mumie-utstyrsel efter gravgårdsbesöket jag också. Så behöver vi faktiskt lite glada pumpor och andra lyktor så här innan snön kommer och gör det lite ljusare.

Det är minnen på hög

IMG_4308.JPG

Det är galet när man tänker på hur mycket tid och pengar jag måste ha satt i min dåtida hobby. Inte nog med att jag fotade hejvilt var jag än befann mig, så gjorde jag ungefär två fullproppade fotoalbum per år också! Det var rent av en besatthet. Vilken tur att jag förstod att sluta någon gång i samband med att jag var utbränd, annars skulle högen kunna vara mycket större.

Shopping i Årvas

IMG_4304.JPG
Sånt man kan göra på allhelgona: shoppa loss i Oravais. Det var sjukt smart av dress like Marie att ha öppet en dag när allt annat har stängt, för vad finns också i Oravais?! Det alltid öppna ABC. Alla kvinnor som ändå behövde sätta sig i bilen för att handla mjölk vid ABC passade samtidigt på att shoppa kläder i källaren. Vi har dop om två veckor, och nu har både jag och mamma något att ha på oss då också.

Skorna! Har ni inte hört om de beryktade läderkängorna från Årvas?! Sjukt bekväma, sjukt snygga, sjukt dyra. Jag är förälskad och kan äntligen byta ut mina slitna läderstövlar när jag hittat de rätta. Jag har väldigt smala fötter, så många skomodeller känns breda, men de här sitter som gjutna.

Vi shoppade förstås också vid ABC, men passade dessutom på att tända ljus vid gravarna i Oravais. Både jag och Daniel har släkt som ligger där. Det är inte alls så stämningsfullt på dagen som det är på kvällen, men det är definitivt lättare att hitta fram.

Snoriga småbarn

IMG_4290.JPG
Det är så tungt i hjärtat när en liten är sjuk. Leon började med att snora för någon dag sedan, sedan dubblade vi med ett barn till och höjde med feber på det äldre… Nattens status: jättesnorig Leon, milt snuvig baby och en pappa med sjuk hals.

Jag fick höra att det är så tungt när bebisar är förkylda, när man måste upp på natten för att se så de andas!? Det kan jag hålla med om att låter som en jobbig situation, men det är väl inget måste. Milea sover i vaggan bredvid min sida av sängen, och jag tror nog att hon klarar sig utan att jag ligger och stirrar på henne hela natten.
Det tyngsta med dehär snoriga barnen är att man inte får snyta Leon. Inte ens torka under näsan.

Nu ska jag höja vaggans huvuddel med faffas gamla naturböcker, så ska vi se om vi kan få sova en stund igen.