Här ligger jag och läser bloggar klockan 02 på natten. Men vad kan man när det är den enda tiden på dygnet som möjligheten till det finns.
Imorgon ca 08.30 kommer jag att ångra det här.
Bara dumt
Svara
Gröninredning
När jag läste Anna-Lenas inlägg om en svensk stylists lägenhet som nu ska säljas blev jag alldeles varm om hjärtat. Grönväxterna är tillbaka i inredningsvärlden! Jag som alltid har överöst mina fönster med grönväxter i olika modell och struktur, har faktiskt just ikväll plockat bort lite för att få lite mera luft och lugn. Men ja, helt utan grönväxter kommer jag nog aldrig att kunna leva.
Men visste ni att när man studerar till florist så ska man också lära sig att inreda med grönväxter -gröninredning heter det. Det går ut på att man placerar rätt växter på rätt plats helt enkelt (och inte bara har dem på fönsterbrädena, så som jag har och säkert alla andra också). Med rätt växt menar man t.ex. att orkideer ska stå ljust men inte i direkt solljus, och överlever alltså inte särskilt länge i mitten av rummet. Bara som ett exempel.
När vi läste kurserna om gröninredning hade vi väldigt många praktiska övningar där vi IRL fick mäta upp utrymmen, analysera hurudana material, färger, funktion och förutsättningar som finns, och utgående från det välja passande växter.
Den här planeringen var vårt yrkesprov inom gröninredning, att planera en trappuppgång i en av skolans byggnader. Jag minns att jag fick lite bakläxa för att jag hade missat någon liten detalj.
Men som ni ser så är det inte så ”bara” att utbilda sig inom gröninredning. Ändå är jag glad att det blir en innegrej med naturligt grönt.
En väbehövlig kopp!
Snabbkaffe, det som mammor kan behöva för att kvickna ur sin dimmiga vardag. Snabbkaffe borde ju vara obligatoriskt i småbarnsmammornas skafferi. Egentligen.
Vet ni, det är tydligen inte tillräckligt att få en bra nattsömn. I natt sov jag i princip i ett mellan 00 och 10.30 (tack och lov för barn som förstår sig på sovmorgon!), men ändå började jag känna mig lite nerkörd på sen eftermiddag. Eller så är det bara tyngden av allt som ännu ska göras före lördagens 2-årskalas (och då har jag ändå gjort det väldigt enkelt för mig!!).
Keep on walking nu bara! Sedan ska jag börja blogga om inredning!!
Ett organiseringsflow!
Vem av er känner igen den där situationen när man liksom kommer igång först då man borde gå och sova? Ikväll var det precis sånt flow som gjorde att det drog ut väldigt på kvällsbestyren. Och med tanke på att vi har kalas i helgen och hela huset såg ut som en annan soptipp så hade jag inte tid att inte ta vara på flowet när det väl infann sig.
Den där väggbiten som syns mellan klädhängarstolpen och syskonvagnen är vindfånget, och det ska bort!!
Jag är en riktig organiseringsnörd (en slarvig sådan), och helst skulle jag organisera här hemma hela tiden. Bara jag hade tid och ork. Ikväll fick en hög, smal byrå flytta in i badrummet och ge plats åt barnens strumpor, strumpbyxor och andra småprylar. Men det blir lite dominoeffekt, för grejerna som fanns i byrån måste också ha någonstans att vara (minns ni att jag pratat om att jag strävar efter var sak på sin plats?), och stickasockorna som fanns i lådan dit jag skulle lägga prylarna måste också flyttas… Ja ni förstår, och så är det alltid här.
Redan igår förfrös jag nästan arslet när jag sorterade barnböckerna. Det är ju ingen vits alls att ha sådana böcker i bokhyllan, som man inte vill läsa högt. Jag hatar exempelvis de som inte har fullständiga meningar, så de plockade jag bort. Resten (som inte blev så lite heller) satte jag i ett tråg så att de ska vara enklare att plocka upp.
Det står btw många inredningsbetonade inlägg i kö att bli skrivna, bland annat den målade spisen i köket ska ni få se, och skafferiets insida. Jag förstår att ni väntar?!
Snart är det kalas
Nästa söndag är det vår liiilla lilla Leons 2:a födelsedag, och förstås ska det ställas till med kalas. Vanligtvis vore det väl kanske inte så stor grej med att baka lite bullar, tårta, kladdkaka, köpa lite domino- och våffelkex. MEN! Vi har medvetet inte ännu introducerat några sötsaker med tillsatt socker åt Leon. Nu är det ju Leons födelsedag, och Leons kalas så då tycker jag att det skulle kännas hemskt orättvist och dumt om vi dukade upp med en massa sött som födelsedagsbarnet själv inte skulle behöva äta. Förstår ni mina tankegångar?
Så istället för tårta och annat sötsliskigt tänker vi köra stenhårt på ostbricka (det börjar för övrigt vara ett standardinslag på kalasen runtom i vår släkt), salta pinnar, LCHF-pepparkakor, och havtornsmoussetårta (den hade vi förra året också, och det var en sann höjdare!). Det känns mer rättvist tycker jag.
Så här såg det ut för ett år sedan.
Det blir svart
Aj så mina bakre fogar värker efter kvällens målarprojekt. Jag hoppas innerligt att de här foglossningssmärtorna ger med sig så småningom så att jag kan leva ett normalt liv utan stödbälte.
Här är en sneakpeak på färgvalet. Oturligt nog visade sig den ena burken vara allt annat än svart, nämligen vit, så för att kunna fortsätta måste jag först byta till rätt färg!
Egentligen hade jag tänkt skriva om något som representerar mig ganska bra, men jag känner att jag skulle somna ifrån. Ni får nöja er med teasern nu.
Syskonen trött
Varning. Detta är ett sånt där tråkigt inlägg om mina barns sovvanor. Ni vet, så att jag kan minnas sedan.
Wow alltså, jag fick för en gångs skull lite datortid så här mitt på dagen! Det är inte lätthänt ska ni veta, men nu ser ni ju hur sött de här små barnen sover på den nya vardagsrumsmattan.
På tal om sömn och småbarn…
Kvällsrutiner
Leons kvällsrutiner påbörjas ca 19.30 (kvällsgröt, blöjbyte,tandborstning, pyjamas och jakten på tutten och Alf), och i bästa fall kommer Daniel ner från vinden redan strax efter 20… i bästa fall alltså. Oftast tar det minst till halv.
Milea i sin tur är i nuläget uppe lika länge som vi är, det vill säga till 23 åtminstone. Det beror antagligen främst på att hon ska få sin medicin så sent, så vi går sällan och lägger oss före det. Oftast somnar lill-mill ganska fort när man lägger ner henne i vaggan och släcker lamporna.
Nattsömn
Milea sover fortfarande hela nätter utan särskilt mycket gnällande. I natt vaknade jag av att hon sökte efter tutten, men den slänger man ju liksom in i förbifarten bara. Och det är verkligen en ovanlighet att hon ens är vaken nattetid.
Leon tror jag också att sover rätt så bra, det är nämligen Daniel som tar hand om honom när han vaknar, så jag har till och med slutat vakna av att ”fel” barn gråter. Nå, om inte annat så tar Daniel honom i vår säng, och då somnar han direkt och vaknar förhoppningsvis inte ens då Daniel stiger upp på morgonen.
Morgon
Ja, om vi har tur så vaknar inte Leon när Daniel stiger upp klockan 7, men OM han vaknar så blir det ett enda skrikande efter pappa. Men man lär sig tekniken, så numera får jag nerlugnat honom ganska snabbt så vi kan sova vidare en stund. Många morgnar sover vi ända till halv 10 ungefär, så då är alla pigga, glada och redo för frukost.
Milea vaknar typ aldrig före halv 11 om jag inte väcker henne.
Dagssömn
Milea sover lite som hon vill ännu, det finns över huvud taget ingen sorts rutin.
Leon orkar vanligtvis ända till 16-17 innan han behöver få sova en stund. Före kvällsmaten måste det vara, för annars blir det för nära natten och bara ett enda gnäll.
Idag är ett enda stort undantag. Leon var vaken sedan 07, men jag lyckades ligga och dra mig 1½ timme (TACK IPHONE!!), så därför blev det en tupplur redan före lunch idag.
I det stora hela är jag rätt så nöjd med mina barns sovrutiner, och önskar att de fortsätter på samma vis ända tills de flyttar hemifrån… ja helst får ju Leon gärna börja sova i egen säng i något skede iaf.
Någon mjukt att sätta fötterna på
Nu får ni en bild på vårt soffhörn igen… men den här gången får ni rikta blicken neråt på mattan istället. Fenomenalt bra färg, modell och storlek för vårt stora vardagsrum! Någon sån här 2-meter-i-diameter hade vi nog inte investerat i om det inte hade varit för att ellos hade rea på reapriset, det vill säga ungefär -50%.
Hurra för rea på rea!
Ett färdigt walk-in-skafferi!
Det här skafferibyggandet har sugit musten ur undertecknad, och då har jag inte slagit in minsta lilla spik heller. Jag slår vad om att Filip och jag är nästan lika trötta efter två dagars byggande. Det bevisar att det är lika tungt att bygga ett skafferi som att hålla två barn under två år nöjda och ur vägen.
Skafferiet har varit en gigantisk surdeg som aldrig blivit av förrän nu, och det känns! Hörnet där vi byggde skafferiet var ett sånt där hopplöst mörkt hörn där ingenting funkade särskilt bra, och jag tror att det i sin tur kanske har bromsat upp köksrenoveringsplanerna en aning.
Nu är det iallafall så färdigt så vi kan ösa in allt ”överlopps”. Det enda som saknas för den yttre skönheten är en hasp, men den borde ordnas imorgon.
Komplett med ”katthål” så katterna slipper in till sin mat.
Saker ni ska undvika 1
Fall för allt i världen inte i trappan när ni bär ett barn!
Leon var barnet i dagens historia och klarade sig, tack vare mina beskyddande mamma-reflexer. Det vill säga de där som såg till att greppet var stenhårt trots fallet. Med andra ord var det bara jag som pep till av händelsen när ena benet veks under och skrubbades av några trappsteg.
Resultatet är ett blått och ömt smalben, och muskelvärk i diverse benmuskler.
Men som sagt, ni behöööver inte prova.