Det är galet när man tänker på hur mycket tid och pengar jag måste ha satt i min dåtida hobby. Inte nog med att jag fotade hejvilt var jag än befann mig, så gjorde jag ungefär två fullproppade fotoalbum per år också! Det var rent av en besatthet. Vilken tur att jag förstod att sluta någon gång i samband med att jag var utbränd, annars skulle högen kunna vara mycket större.

Sånt man kan göra på allhelgona: shoppa loss i Oravais. Det var sjukt smart av dress like Marie att ha öppet en dag när allt annat har stängt, för vad finns också i Oravais?! Det alltid öppna ABC. Alla kvinnor som ändå behövde sätta sig i bilen för att handla mjölk vid ABC passade samtidigt på att shoppa kläder i källaren. Vi har dop om två veckor, och nu har både jag och mamma något att ha på oss då också.

Skorna! Har ni inte hört om de beryktade läderkängorna från Årvas?! Sjukt bekväma, sjukt snygga, sjukt dyra. Jag är förälskad och kan äntligen byta ut mina slitna läderstövlar när jag hittat de rätta. Jag har väldigt smala fötter, så många skomodeller känns breda, men de här sitter som gjutna.

Vi shoppade förstås också vid ABC, men passade dessutom på att tända ljus vid gravarna i Oravais. Både jag och Daniel har släkt som ligger där. Det är inte alls så stämningsfullt på dagen som det är på kvällen, men det är definitivt lättare att hitta fram.

Det är så tungt i hjärtat när en liten är sjuk. Leon började med att snora för någon dag sedan, sedan dubblade vi med ett barn till och höjde med feber på det äldre… Nattens status: jättesnorig Leon, milt snuvig baby och en pappa med sjuk hals.

Jag fick höra att det är så tungt när bebisar är förkylda, när man måste upp på natten för att se så de andas!? Det kan jag hålla med om att låter som en jobbig situation, men det är väl inget måste. Milea sover i vaggan bredvid min sida av sängen, och jag tror nog att hon klarar sig utan att jag ligger och stirrar på henne hela natten.
Det tyngsta med dehär snoriga barnen är att man inte får snyta Leon. Inte ens torka under näsan.

Nu ska jag höja vaggans huvuddel med faffas gamla naturböcker, så ska vi se om vi kan få sova en stund igen.

Fredag är baddag, det är bara så det är i mitt huvud. Jag minns när vi var små, jag och mina två bröder, att vi stred om vem som inte skulle behöva duscha/bada först på fredagskvällarna. Så tror jag att jag ändå var förste man i duschen alltsom oftast. Fördelen med det var nämligen att man fick börja äta sin chips/popcorn när man var ren, och så missade man inte början av disneydags.

Det var alltså så jag spenderade mina barndoms fredagskvällar, i soffan iklädd badrock och med popcornsskålen i famnen.

Efter blöjbytet i natt kom jag på att vi ju måste införskaffa en ”mina första år-bok” åt Milea också. Insikten kan ha haft något att göra med att Milea plötsligt fick för sig att avfyra sitt allra första svarsleende!

Idag gick jag således till vår stads fina bokhandel och bläddrade genom utbudet av babyböckerna. I en bok kunde man bland annat fylla i när babyn hade haft sin första fästing, men som tur var fanns det en variant som föll mig mer i smaken. Ja den var så trevlig att jag tog en åt Leon också… Den han har från förr tyckte jag inte särskilt mycket om, och då blir det så lätt att den lämnar oifylld. Det är en så viktig bok för mig att jag gärna vill satsa och göra det ordentligt.

Jag har själv en värdefull ”mina första år-bok” som min mamma varit flitig med att fylla i under min barndom (Tack mamma! <3). Aldrig att jag kommer lyckas med samma mängd detaljerade texter, men den boken är inspirationen till att iallafall orka fortsätta så att Leon och Milea också får varsin bok. ...och ni ser ju att Leon redan har intresset för sin egen historia.

Man kan inte vara tillräckligt försiktig i trafiken. Det är rentav livsfarligt att röra sig på vägar, gator och torg redan som det är, så då känns det som att man gott kan ha reflexväst på sig jämt. Det blir ju inte värre av att synas precis.

Hashtag: #reflexvästjavisst

Man kunde säga att den gångna dagen har varit ungefär lika organiserad och rolig som den här bilden. Den är förresten också från nu ikväll när vi kokade fisksoppa. Och den blev iallafall god.

Det märktes i luften redan på morgonen att det skulle bli en riktig skitdag. Leon vaknade alldeles på fel sida och har varit gnällig, sur och irriterad i princip hela tiden. Nå, förklaringen fick jag vid lunch när han nös ut sin grynost 3-4 gånger innan snoret började rinna. Eftersom ja ändå inte minns när Leon var sjuk senast (kan ha varit början av året) känns det nästan helt okej med snor och sömnlösa nätter. Nästan, för jag är osäker på hur jag ska orka med morgondagen om jag inte får sova i natt.

Som tur är har vi ju fisksoppan iallafall.