Rostade kikärtor

IMG_4149.JPG
Jag försökte mig på att rosta kikärtor i ugnen, men jag tror att de blev lite väl rostade. Jag såg receptet på marthaförbundets instagram (de brukar väl vara bra på ganska mycket de där marthorna) och insåg direkt att det är något som jag måste prova på eftersom både jag och Leon älskar kikärtor.
Den här gången blev de bara torra och tråkiga, så jag får prova på nytt och helt enkelt ha lite bättre koll på dem i ugnen. Jag tror fortfarande på att rostade kikärtor kan vara hemskt goda!

Det löser sig alltid

På söndagen tänkte jag att det med stor sannolikhet blir en lååång måndag när vi inte hade något program alls… Men så tänkte jag också att det ju brukar lösa sig om jag vill ha något att göra. Det kallas positivt tänkande och funkar alltid.
Såklart funkade det igår också (vad annars liksom?!), så vi hade playdate hos grannarna på förmiddagen, Johanna (som precis har startat en ny blogg med djupa tankar) på besök på eftermiddagen och Evelina på kaffe på kvällen. Poängen är att det var de som hörde av sig till mig för sällskap, jag behövde inte ens anstränga mig mer än att svara i telefon.

IMG_4148.JPGIMG_4151.JPG

Min mamma är expert på positivt tänkande och utövar konsten vid alla tillfällen det går. Speciellt användbart är det att tänka positivt om man är tvungen att parkera sin bil vid Vasa centralsjukhus mitt på dagen (Mamma har varit med som sällskap flera gånger under mina två graviditeter när jag vallfärdats på kontroller minst en gång per månad). Då bestämmer vi oss i förväg för att det ska finnas en ledig parkeringsplats, och också ungefär var… Och oftast slutar det med att vår bil står där vi vill.

DET om något är vardagsflow! Så bort med alla negativa tankar och fram med de positiva.

Sanningen om kylskåpet

IMG_4130.JPG

Nu ska ni få se hur kylskåpet hos en familj som gärna väljer bort snabba kolhydrater ser ut. Det är väldigt mycket grönsaker, grädde, turkyoghurt, ägg, kött, majonnäs och smör… Bland mycket annat förstås.

Vågar ni visa upp era kylskåp? Det säger väl egentligen ganska mycket om en vad man har bakom den dörren.

Inomhussittaren

Winstons mamma nämnde utevistelse med barnen som en börda för samvetet. Jag håller helt med! Det är inte bara en, två eller sju gånger jag har haft en smula dåligt samvete över att vi är såna latkorvar som mestadels sitter inne och låter tv:n stå på hela dagen. Men så stiger vi oftast upp ganska sent och drar gärna ut på frukosten och påklädandet… och efter lunchen vill Leon ofta sova eller vila en stund på soffan. Så egentligen är det inte alls konstigt att vi aldrig kommer oss utanför huset på vardagarna när vi har såna rutiner.

Men okej. Ni som prioriterar att vara utomhus flera gånger om dagen med era barn, ni är fantastiska! Men ni som prioriterar på ett helt annat sätt är inte en gnutta mindre fantastiska för det, och ingen borde ha dåligt samvete för de val man gör. Piste.

IMG_4129.JPG

Ska vi säga så?

Det underbara brödet

IMG_4131.JPG

Se där! Det blev ett zucchinibröd det här århundradet ändå! Jag vet faktiskt inte varför det inte blev av förrän nu, när det faktiskt är sjukt enkelt att baka. Annars skulle jag inte ta mig tiden att baka nu när vi ännu vänjer oss med den tuffa vardagen som tvåbarnsföräldrar, men det här kolhydratfria brödet underlättar faktiskt. Det var likadant när Leon var nyfödd, då glömde jag också bort att ta insulin när jag åt något och det är lika med högt blodsocker. Så vad är då enklare lösning än att undvika de usla kolhydraterna som höjer blodsockret. Diabetessköterskorna gillar inte alls att man undviker kh, men jag gillar logiken.

Och nej, ni får inget recept HÄR… Istället får ni klicka er vidare till mammas blogg Läs mer

#bloggträff14

IMG_4106.JPGIMG_4101.JPG

Wow vilken bloggträff hörni!! Är det första och mest spontana jag vill summera händelsen som. Det var ungefär min fjärde-femte bloggträff (inte lätt att hålla räkningen), och kanske den mest lyckade också.

Träffen ordnades av fb-gruppen finlandssvenska bloggare, och samtidigt i fyra olika städer runtom i Finland. Ett mycket lyckat koncept måste jag säga (vi bakar in lite feedback också), så behöver man inte harmas över att man är i fel ände av världen.
Det var egentligen bara Kitty som jag kände personligen från förr, och Anna som kom lite senare), och det var också en av orsakerna till att jag valde jeppis-träffen framom Vasa (ungefär alla bloggare som jag känner IRL bor i Vasa).

IMG_4102.JPGIMG_4103.JPGIMG_4105.JPG

Jag tänker inte gå in på särskilt många detaljer (som jag jag tog den största kakbiten man kunde få, ammade mitt i rampljuset och pratade alltför mycket) utan hänvisar till de 18-19 andra bloggarna som fanns på plats… De flesta har redan skrivit om bloggträffen, och på var och varannan blogg finns det massvis med bilder att titta på. Själv fotade jag faktiskt inte så mycket eftersom jag hade Milea på ena armen och kaffekoppen i andra handen.

Nu väntar vi alla ivrigt på både julfesten, bloggalan och bloggfrukosten.