Men ojdå! Vad är nu det här för spännande tejpbitar på golvet? Åh vilken cliffhanger!!!
Och det tog inte slut där heller!
Svara
Kategoriarkiv: Hem
En lek med möbler
Idag har vi lekt hela havet stormar med köket. Köksön förlorade och tvingades lämna gemenskapen.
Ja alltså. Vi har egentligen ett superstort kök, men det har inte märkts eftersom vi har haft både vårt stora bord och en köksö stående mitt på golvet, och runtomkring en massa skåp och byråer. Ingenting förutom spisen och diskhon kan räknas till fast inredning (inte ens kylskåpet och frysen har sin plats!), så vi flyttar runt hejvilt vartefter vi (jag) hittar på en ny lösning. Det vore kanske inte så svårmöblerat om vi inte hade en stor betongklönt (skorstenen/spisen/jötul) väldigt ostrategiskt placerad, samt fyra fönster utspridda på tre väggar (på den fjärde är dörröppningen och betongklönten). Dessutom är våra fönster så låga att man ogärna placerar något framför dem som är högre än 50cm. Knepig situation alltså!
Den här gången har idén sitt ursprung i att vi brukar ha julgröt här hos oss kvällen före julafton. Vi är alltid väldigt många på plats och det är alltid jättetrångt runt matbordet. Egentligen har det känts trångt runt bordet redan om man är flera än fyra, på något konstigt vänster. Och när tankarna redan har kommit igång är det svårt att stoppa den kreativa massa som cirklar runt i huvudet. Vad händer om man flyttar ut bordet precis i mitten av köket? tänkte jag och flyttade runt lite.
Jättebra! kunde vi konstatera båda två och slängde runt lite i skåpen. Det är liksom det som krävs när man har så minimalt med utrymme som vi har, att om man tar bort ett skåp så måste det möbleras om rejält i de andra. Det var det här som vårt kök behövde för att få lite luftighet i sig… och då ska det ännu förändras lite till. Vi ska ta in kökssoffan, och flytta in ett skåp i köket också, och bara vi får byggt igen en gammal dörröppning (ja Eva, den är fortfarande öppen 😉 ) ska hyllan med porslin få flytta dit.
Ni förstår varför det känns som hela havet stormar?
Julpynt: kransar och utebelysning
Årets dörrkrans här i huset är ett riktigt hastverk å så ful så att det nästan är pinsamt att visa upp den.
Daniel saknade en krans på vår dörr, och som den florist jag är kände jag att det var min uppgift att tillverka en. Bara för att jag inte har bundit någon lingonriskrans på säkert 20 år (det låter så brutalt, men det är faktiskt 20 år sedan jag började i lågstadiet, och där band vi lingonriskransar till jul) så ville jag prova på den modellen också. Pga tidsbristen en småbarnsmamma ständigt slåss med så fick det bli den allra enklaste modellen, en sån som tar högst 10 minuter bara man har materialet till hands. Nästa år lovar jag att visa upp en betydligt snyggare krans, som jag inte behöver skämmas över.
Så nu har vi alltså äntligen en krans på dörren, och dessutom fixade jag julbelysningen på utsidan idag också. Förra året hann vi kanske ha belysning i växthuset någon dag innan hela spektaklet blåste sönder i en brutal höststorm… i år hoppas vi att väderkillarna är på vår sida och låter vårt växthus vara helt hela vintern (så behöver vi inte gå igenom samma procedur som förra säsongen). Man skulle kunna tro att jag är lite avis på närpesborna som har belysta växthus i var och vartannat hörn, och det är jag också.
Det kommer mera -om julpynt!
Se du stjärnorna i det blå?
De här finfina stjärnorna kommer från Blossom i Jeppis.
Mommo tyckte att Leon och Milea behövde få varsin liten pappersstjärna från blossom, och att de behövde ackompanjeras med en svart. Bra tänkt mommo! De här små sötnosarna passade alldeles perfekt att hänga upp i vår björk i vardagsrummet… Nu när jag tänker efter så tror jag inte att jag har visat den björken på väldigt länge (och jag antar att det har tillkommit ganska många nya läsare sedan dess). Jag ska försöka minnas att visa den inredningsdetaljen så småningom. Det har till och med ett äkta fågelbo i sina grenar!!
Adventsljusstakar genom åren
Så här basic är vår adventsljusstake i år. Jag har ingen energi att sätta på den kreativitet som krävs för att skapa ett arrangemang runt en adventljusstake, så vi lånade en som moffa har snickrat och pimpade den med metallsiffror. En väldigt traditionell skapelse jämfört med hur de senaste årens stakar har sett ut här hos oss.
2013
2012
2011
2010
Som ni märker har de inte förändrats SÅ mycket de senaste fyra åren, förrän nu då.
De forna novembers julstämning
Hur böjer man ”november” i plural egentligen?
Egentligen hade jag tänkt visa er hur mycket roligt man kan ha med hyacinter, men när jag tittade genom mitt fotoarkiv så visade det sig att jag tydligen inte har dokumenterat alla arrangemang. Så istället blev det ett inlägg om hur mycket julfeelis jag tycks ha haft redan i slutet av november de senaste åren. I år inte så mycket julfeelis alls ännu.
För mig finns det mycket julstämning att hämta i skogen, så imorgon tänkte jag bege mig till mammas urskog för att krypa runt i jakt på lite sånt. Det är ju ändå inte så många dagar kvar till lillajul med julöppning, julmarknad, lillajultomte och julmiddag… med andra ord börjar det bli dags att varva upp julstämningen på riktigt!
Adventsljusstaken till exempel, den borde jag kanske plocka fram ur sitt ide i pannrummet (den blir av någon anledning alltid placerad där, precis som den är, i väntan på nästa säsong) och slänga bort all gammal mossa ur den. Så får jag väl gå ut och skrapa av lite ny mossa från någon av våra stenar och arrangera lite snyggt igen.
Så där snygg var den ja!
Leon levlade upp
Oordningen eskalerade när Leon gick bananas i bokhyllan ikväll. Bilden är så här tight beskuren så att ni inte ska se hur städat resten av vardagsrummet ser ut.
Bokens blad. En miljard.
Alltså böcker, jag gillar att läsa dem, äga dem och inreda med dem. Min mamma har metervis i sitt vardagsrum, och det är mycket fint! Lite som de där tapeterna med bokryggar på, fast 3D-versionen. Jag har ändå lite svårt att bara ha böcker för att det ser snyggt ut, ja överlag föredrar jag prylar som fyller en funktion, så därför har mina bokmetrar minskat ganska radikalt.
Numera finns det mest barnböcker i vår bokhylla i vardagsrummet, och de är ju också snygga. Så bokhyllor överlag är finfina inredningsdetaljer -Så länge de inte ser ut som våra ser ut nu!! Danni skrev om införskaffandet av barnböcker och jag känner igen mig lite… Finns det svenska barnböcker på ett loppis så kan jag inte låta bli att bläddra bland dem för att se om det är någon som ser rolig ut. Adlibris undviker jag nästan helt och hållet för ekonomins skull, och barnbokshyllan i bokhandeln är förbjudet område. Eller borde vara.
Jag har ändå i tankarna att dela upp mängden barnböcker vi har och sätta minst hälften i Leons rum på övre våningen. Sedan när mina bröder får barn ska de få en del av böckerna. Ja för de flesta barnböcker vi har är från när vi var små.
När vi pratar loppisfynd
Strax efter att jag publicerat inlägget om loppisfynd köpte jag ett gammalt skåp via en väldigt lokal loppissida på Facebook. Jag stod först i kö efter den som hann tinga det först, så förstå lyckan när det nu står i vårt vardagsrum!
Så nu har vi plötsligt ett överflödigt bord… Men inte så länge till! Cliffhanger!
Grönt är skönt
Om man är florist så är det rätt så perfekt att ha ett stort söderfönster i köket. På sommaren är det visserligen nästan lite för varmt för grönväxterna, men på vintern när blomstackarna behöver allt ljus de kan få, så blir det trångt i fönstret.
Det är min mommo som ligger bakom mitt begär efter ett grönskande hem. Hon har själv också erkänt att hon medvetet försökte få oss intresserade genom att plantera skott av svärmorstunga, kaktusar och annat lättskött. Åtminstone ett barnbarn lyckades hon med, och då gick det så långt att jag till och med jobbar med grönväxter.
Men ni vet ju hur det är med skomakarens barn, de som inte har några skor att ta på sig. Mina grönväxter får inte vatten särskilt ofta. Därför har jag bara valt att ha växter som tål extrem uttorkning mellan varven, det vill säga, jag satsar nästan till 100% på hoya-familjen (porslinsblommor). Dessutom ser de ut att trivas här i våra dragiga gamla fönster.
Jag känner att jag måste ha grönväxter runt mig för att kunna kalla det mitt hem. Visst kan jag tycka att det är fint med den minimalistiska gröninredningen där man har inga, en eller ett par grönväxter på någon hylla inne i rummet. Men jag skulle inte kunna bo och trivas så.
vilken typ är du? den som inte har några, ett par eller många krukväxter?