Madeleine pratade om mänskliga cravings (icke att förväxla med preggocravings) och ställde frågan vad man har för cravings. Nu i juletider finns det en grej i matväg som jag måste ha. 
Snellmans aladåb!
Ett måste
Svara
Författararkiv: sandra
Hjärtupdate
Det tar på krafterna med heldag i Vasa följt av 75-årskalas i syrefattig men fuktig lägenhet tillsammans med restrerande sektmedlemmar (alltså i ett skede var vi 20 pers i vardagsrummet). Direkt Daniel kom hem idag satte jag barnansvaret på honom och somnade själv på soffan. Det hjälpte så nu är jag lite mer med igen!
Igår förärade vi alltså VCS ett besök till barnpolikliniken och hjärtläkaren Johanna Uunila. Eftersom Milea inte har haft några tecken på rytmstörningar sedan hon bara var någon minut gammal är den fortsatta planen att vi ska börja minska betablockeraren (medicinen hon får 3 gånger/dag) från det att hon är 6 månader. Det är ju fantastiskt goda nyheter samtidigt som det känns lite skrämmande eftersom det inte går att kontrollera att hjärtfelet har vuxit bort.
Så här ser det ut när en baby är på EKG.
När vi ändå var i huset åkte vi upp till 8:an en snabbis. Barnintensiven blev ju ett rätt bekant ställe efter vistelsen och vi lovade att komma och säga hej när vi någon gång fanns i huset. Tyvärr tror jag inte riktigt att de sköterskorna som jobbade kände igen oss riktigt.
Nå, nästa vasaresa blir i slutet av januari och då ska vi bara sätta igång holter. Läkarkontroll behövs först i mars!
Cirkulera!
Men hjälp! Vad är det jag lider av egentligen när jag IGEN håller på med en brutal ommöblering?! Det känns som att precis allt i hela huset snart har cirkulerat runt och ännu har jag inte hittat någon perfekt lösning. Köket är i sin ordning liksom badrummet. Och hallen är också okej för stunden… Men vardagsrummet! Det ger mig på riktigt lite ångest.
Just den här delen som man ser från hallen och köket är väl ganska bra (förutom att det där lilla vita bordet eventuellt ska upp på vinden. Mitt stora problem är främst att jag skulle vilja ha något under tv:n (som hänger på väggen och ska fortsätta med det), men jag vet inte riktigt vad. Förslag?
Det här skåpets placering är vi däremot nöjda med! Man kunde förresten kalla det här ett av de bättre loppisfynden, 70€, och då har det historia i fd Normens skola (ni vet byggnaden mitt på torget).
Förresten, när jag tänker efter har jag alltid varit en hopplös ommöblerare. Mitt flickrum har jag t.o.m. Haft mardrömmar om där allt snurrade runt. Och en gång bytte jag till och med rum med min bror för att jag ville ha något annat att möblera (det betydde att jag delade rum med den yngsta brodern istället).
Rummet jag hade när vi bodde i lägenhet var litet och såg ut som ett durkslag efter allt ommöblerande också på väggarna.
Det var först i mitt tonårsrum (det var mitt tredje rum i den tredje bostaden vi hade) som jag efter lite ommöblerande till slut hittade en optimal lösning. Det är tydligen det som krävs innan jag lugnar ner mig -en trivsam atmosfär.
Nu måste jag googla lite lösningar till tv-bänkar.
Ps. Jag är glada att ni finns kvar!
Jag hittade himmelriket!
Oj aldrig hade jag väl trott att det skulle finnas SÅ mycket att välja mellan i butiken punnitse & säästä i rewell center i Vasa! Det är rena himmelriket! Jag skulle gott ha kunnat hamstra nötter och mandlar, men nu blev det bara lite torkade frukter åt Leon till julen.
Definitivt värt ett besök!
Bara för att
Ja här går det tydligen ordentligt på lågvarv, och det syns också på besöksstatistiken. På bloggträffen för, vad som känns som, hundra år sedan sa jag att jag inte har en enda besöksräknare what so ever… Men nu har jag iallafall skaffat mig lite statistisk koll. Det får bara inte gå över styr och bli en jakt på höga besökarsiffror.
Tyvärr tycks jag för tillfället helt sakna förmågan att uttrycka mig i text. Jag skyller på att vi sitter i bilen på väg till Vasa, men inte för att hjälpa jultomten som så många andra föräldrar vallfärdas till den blåsiga staden för. Milea ska på kontroll till hjärtläkaren, och så ska hon ha holter tills imorgon.
Här får ni beundra gårdagens pepparkaksbak så länge jag samlar energi till att skriva ett vettigt inlägg.
Är ni mig fortfarande trogna?
Ett juligt grupperande
Efter att vi möblerade om känns det mycket viktigare att ha något snyggt och trevligt på bordet än tidigare. Nu är ju bordet verkligen det viktiga i rummet, det som syns först och bäst -blickfånget!
På gårdagens bloggevent vid Amalia fick jag ögonen på ett par ting som skulle göra sig bra som blickfång. En liten gran (jag har för mig att det är sockertoppsgran), hyacinter i rustika krukor, och två glänsande älgar? Renar? Älg och ren? Djur!
Visste ni…
…att man eventuellt behöver vattna hyacinten typ en gång? Vi har så svalt i vårt hus att jag inte ens behöver vattna den gången.
…att man inte ska vattna amaryllisar förrän blomknoppen sväller strax före den slår ut. Och efter det också sparsamt.
…julstjärnor inte ska stå i drag, och att de behöver en kaffekopp vatten/dag.
…orkidéer också är perfekta julblommor
…det är jättefint att hänga snittamaryllis upp och ner i fönstren.
Vad vill ni mera veta om julblommor?
Det ska bli pepparkaksindivider
Jag har ALDRIG förr lagat egen pepparkaksdeg -det är säkert jobbigt! …Om jag hade vetat hur lätt det är så hade jag nog ansträngt mig förr. Ja, jag skulle säga att det är lika svårt att göra egen pepparkaksdeg som att välja vilken sorts köpis-deg man kanske föredrar.
Ja, jag behövde faktiskt smaka för att se så det smakade rätt. Det gjorde det.
En känsla för fotografering
Hur många av er småbarnsmammor känner igen det här fenomenet?
IPhonen har visserligen lösenkod för att kunna öppnas, men kameran får man fram utan att trycka in fyra siffror. Jag raderar mellan 9 och 25 bilder var och varannan dag.
VIP-kväll vid jobbet
Det är kanske inte alla som skulle tycka att det vore roligt att få gå på VIP-kväll till sitt jobb… men om man är anställd på Amalia så är det inte alls fel! Får man dessutom mingla runt med sina blogg-vänner så är allt bara tipptopp för en hemmamamma som jag. Samtidigt fick jag ju se hur en amalia-kväll går till, så vet jag sedan när jag återgår till jobbet efter mammaledigheten. Bingo på många olika sätt med andra ord.
En Amaliakväll (kundkväll) kan du själv stå värdinna för. Det är bara att samla ihop lite vänner (eller gör som Madeleine som bjöd in bloggare i nejden) och boka in en kväll. Jag rekommenderar det verkligen, och skulle föreslå att ordna en i slutet av januari för att få tips och råd om vilka grönväxter som passar ens behov. Man får ju liksom passa på att fråga ut de som står bakom disken när det inte springer runt så många andra kunder.
Vilken tur att Elin hade hittat hit så jag kunde berätta om vad jag hade drömt senaste natt. Kort sagt var hennes sambo dörrvakt vid nattklubben under torghallen, men han släppte inte in mer folk eftersom Mårran satt och drack kaffe och ville vara ifred…. Ja, det säger en hel del om mina drömmar.
Emmi fann sin vän brien på serveringsbordet… Vi hängde alla här ganska länge emellanåt.
Och ATT jag är stolt över att vara en av Annas anställda!! Anna är så duktig på trender och förutspår alltid rätt när det kommer till vad som kommer att bli nästa stora innegrej. Likaså gör hon alltid så fina planteringar, arrangemang och buketter. Mimmi hade turen på sin sida ikväll och vann med sin en fin hyacintbukett i ett lotteri. Lite avis blir man ju förstås.
Helt i min stil!!
Orkidéer och mossa är så ofattbart snyggt tillsammans!! Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att ha en sån här plantering hemma nu under julen och nyår. Fin i all sin enkelhet!
Och så den lättskötta varianten av julplantering!
Ni kan tro att det börjar klia rejält i mina floristfingrar den här årstiden, och speciellt de gånger jag går in i en blomaffär! Enligt planen borde jag vara back in business nästa år den här tiden, så då står det säkert julkänsla ut genom öronen redan i början av november… så brukar det vara iallafall.
Tack Madeleine för att du ordnade! Vi gör gärna om det till våren för att spana in mer trender!
Ett äldre besök
Alltså man kan få en sån otroligt snygg frisyr av att ligga på soffan och läsa bloggar! Jag har haft så fullt upp med att möblera om i köket att bloggvärlden helt enkelt bara fått stå bredvid och titta på (och samla olästa inlägg på hög). Nu inser jag dessutom att det kanske inte alls är konstigt att jag har haft ”extra hjärtslag” (det är väl egentligen inte bokstavligen ett extra slag, sa mommo) mer än ett dygn och still going strong. Stress och för lite sömn sa min mamma.
Idag chillade vi med min mommo och moffa på eftermiddagen, lite som för att bedöva tröttheten och göra något roligare än att sitta hemma. Tänk vilken tur ändå att man som trött hemmamamma har sina morföräldrar i samma stad. Det är sällan de tackar nej till ett besök (och tackar de nej är de antagligen inte hemma) och alltid känner man sig lika välkommen! Helt enkelt en bra tillflyktsort för trevligt sällskap. De blir glada, vi blir glada, ALLA blir glada!
Ni hemmamammor, ni passar väl på att besöka era äldre släktingar på dagarna?