Daniel funderade hur jag orkar städa och plocka så mycket emellanåt. Svaret är enkelt. När jag mår bra så orkar jag, om jag är trött så är jag snäll med min kropp och vilar.
…och i det här fallet vore det helt enkelt ganska prima om Leon slapp in i sitt nya rum innan baby kommer.
Jag är ett stort fan av att handla kläder på loppisar. Det är miljövänligt, giftet är urtvättat och så vidare, och så vidare… Men jag som är så kniido (=snål) är framför allt glad att man kan spara in en slant. Det kostar nästan ingenting att klä sina barn i begagnade kläder, och är man tillräckligt kräsen så är det bra kläder man kommer hem med!
Leon har växt upp i loppiskläder, och så länge det finns tillgång till bra kläder i rätt storlek så kommer han att få nöja sig med det också (förhoppningsvis pratar vi 6-7 år!).
Loppissuget har varit starkt en lång tid nu, och Leon är ständigt i behov av fler plagg känns det som, så idag slog vi till och gick genom fyndis i smedsby. Eftersom jag främst handlar barnkläder på loppis* så fokuserar vi på den slutsumman; 29,50€. Ni som har barn vet hur få plagg man skulle få för den pyttesumman från Kappahl eller Lindex. Nu blev det ändå vinterskor, t-shirts och långärmade åt L, flera pyjamaser åt båda barnen, någon body och byxor åt bebben. För 29,50!!! Det är ofattbart egentligen.
Som jämförelse kan vi ta den andra bilden uppifrån. Det är enbart nya kläder, och då inte ens av den dyraste sorten. Jag vet inte den exakta slutsumman, men kanske 25€, och då mest strumpor. Strumpor och vantar är sånt som jag brukar handla som nytt, liksom övriga underkläder.
Ni kanske också undviker underkläder från loppis? Eller?! 😉 men för nyfikenhetens skull, vad köper ni inte från loppisar?
*skulle det finnas mer tid skulle jag handla mer kläder åt mig själv därifrån också.
Nu är jag med på noterna igen… det var jag inte igår när nervositeten inför dagens ultraljud gjorde mig allt annat än koncentrerad. Men nu har vi det undan för den här veckan och kan slappna av till nästa tisdag när det är dags igen.
Allt såg fint ut trots att babyn är på större sidan (strax över +2 på SD), och hen får stanna kvar i magen några veckor ännu. När läkaren som gjorde ultraljudet varit tyst en lång stund blev jag nervös och var säker på att hon vilken sekund som helst skulle meddela att babyn måste plockas ut nu direkt. Men så var det ju inte, och faktum är att läkaren i dagsläget trodde att förlossningen skulle kunna dras ut ända till vecka 38, alltså fyra veckor till. Det tror inte jag, så vi siktar ännu på 3 veckor.
Jag behöver iallafall inte göra fler besök till inremedicinska i Vasa!! Hurra! Blodsockret har hållits stabilt genom hela graviditeten nu, visserligen aningen för högt, men stabilt. Och det är SÅ skönt att slippa de besöken nu iaf!
Efter en hel del väntande på centralsjukhuset är man vrålhungrig. Vi hade så svårt att bestämma oss för lunchställe, så efter en snabb shoppingtur i Stenhaga, satsade vi på det säkra kortet i Smedsby; Smiths burgers. Det är så otroligt goda burgare att det inte finns ord att ta till. Bara som ett tips.
Alltså wow, nu är det äntligen september!! Månaden som vi siktar på att få en baby i huset! Det är otroligt hur snabbt den här graviditeten har gått och att jag faktiskt snart kommer att slippa bära på den här stora tunga magen. Jag har inte ens hunnit tro att jag för alltid kommer ha den kvar, utan allt har gått väldigt smidigt den här gången.
Ungefär tills nu har det varit en rätt smidig graviditet ändå. För nu kan jag inte riktigt sova på nätterna mera när det bara är obekvämt och jag måste svänga på mig femtusen gånger per natt. Så drömmer jag att jag är på BB också och föder barn, eller så är det någon annan som föder och inte jag. De där enformiga BB-drömmarna vore ingenting om jag inte från förr vore en sån typ som kommer ihåg i detalj vad jag drömmer om nätterna.
Jag vet inte hur många nya läsare som egentligen hittat hit och därför inte vet storyn om mina graviditeter och sånt. Det är nämligen så att jag har diabetes typ 1 (sedan 17 år tillbaka), så fastän vi är beräknade till 14 oktober, så är sannolikheten stor att det blir igångsättning eller kejsarsnitt nu i september, speciellt med tanke på att jag tycks bära stora barn (diabetikers barn har en tendens att bli stora).
Leon kom i vecka 36+3 med akut kejsarsnitt (pga havandeskapsförgiftning, 5 dagar före planerat snitt) och vägde redan då 4,3 kg.
Jag lämnar det så här kortfattat, så får ni fråga om det är något ni undrar över om diabetiker, graviditeter och förlossning. Det är/kan vara en komplicerad historia redan från första veckan och ända till förlossningen.
Jag måste dela med mig av ett blogginlägg som jag gick igång på ordentligt. Här finns det och heter in i köksskåpen.
Varför jag gick igång så på det här beror väl på att jag är tokig i att organisera om i skåp, lådor och garderober i strävan efter enkelheten. Jag blev så pass inspirerad att jag tänkte göra något liknande inlägg för att visa hur vi har organiserat i vårt lite udda kök.
För någon dag sedan pratade Daniel och jag om hande Granholms bärsmoothien, undrar om an finns att köpas i butik änno?!
Svaret på frågan fick vi redan igår när vi, på väg till villan, stannade vid livsmedel i Årvas för att handla bullar till kaffet. Jag råkade bara gå förbi hyllan med juicer och saft, och bara råkade sätta ögonen på flaskan. Eftersom det var mellanmål åt Leon jag jagade (bullarna hade jag redan i handen) så passade det här utmärkt.
Bärsmoothien (som bara innehåller bär. Inget konserveringsmedel. Inget socker, sötningsmedel eller ens söta frukter som banan) är nämligen världsgodast att blanda i turkisk-, grekisk- eller rysk yoghurt och ger mycket smak och färg. En produkt väl värd att testa på!!
Så är den ju dessutom ganska närproducerad… Vörå-Oravais-Maxmo är ju numera nästa kommun härifrån mot söder 😉
Idag har jag fram den största kastrullen vi äger så att vi får infrusit alla morötter vi har samlat på oss de senaste veckorna. REKO är visserligen toppenbra tycker jag, men vi har inte riktigt hunnit med att äta så mycket morot som vi fått från Backlunds trädgård. Dessutom har jag en hel odlingslåda full i mitt eget land också.
Hela eftermiddag ägnade jag alltså till att skära morotsstavar och förvälla dem innan jag satte dem i frysen. Ikväll blir det laxsoppa med morötter, fänkål, potatis, purjolök och tomat i, sådär när jag ändå höll på att skära grönsaker.
Men vi har faktiskt ett problem. Vår frysbox är redan full med med bland annat grönkål, rabarber och bär av olika slag. Vi som är så tokiga i att frysa in ett som annat vore verkligen i behov av det där frysskåpet vi drömmer om. Då kunde vi ha frysskåpet i köket bredvid kylskåpet och flytta frysboxen någon annanstans.
Ja drömma kan man ju alltid.
Fyller ni frysen inför vintern?
Vi hade inga planer alls för den här villaavslutningen, så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att göra en spontan utflykt till villan idag. ”villan” är oss en stor gammal skola vid en insjö i Vörå. Min moffa gick i skola där som liten, så fick han ärva och renoverade upp byskolan till sommarstuga där hela släkten ryms att trivas.
Vi gjorde inte så mycket, utan njöt mest bara av att vara där. Plockade amerikanska blåbär, promenerade på grusvägen, ”körde” Elsas traktor (Elsa var moffas syster, och hennes gamla traktor har alltid fascinerat oss barn.) och pallade äpplen av Agnes. Nu är det så att varken Elsa eller Agnes lever så det är ju inte särskilt riskfyllt att sitta lite på den enes traktor och smaska på den andres (inte så goda) äpplen.
När vi kom hem från villan slog vi till och åt räksmörgåsar, bara för att ha det lite festligare nu ikväll när alla andra har det. Så hade jag redan på hemvägen, när jag satt i mitten av baksätet och trängdes mellan Leons bilstol och min lilla mommo, bestämt mig för att ikväll ska jag bara ligga i soffan och läsa bloggar. Så då gjorde jag det till lugn och behaglig musik, ända tills jag somnade. Det är sånt som händer liksom, när man lyssnar på ljuv musik.
Men vad åt ni för festligt ikväll?
Nu äntligen har vi skickat iväg mommo till Grekland. Det har känts som att det är det sista som måste göras innan förlossningen, det sista ”hindret”/uppgiften/måstet/uppdraget… Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Nu måste jag bara knipa igen i två veckor, och när de kommer tillbaka är vi ganska nära 36 fulla veckor och borde vid det laget veta när och hur förlossningen blir.
Så där annars är jag faktiskt mycket mindre brydd i greklandsresan än vad jag brukar vara, men det är kanske inte heller så konstigt med tanke på det vi har framför oss.
http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/36807
Ni har säkert läst om kvinnan som blev knuffad av cykeln av tre lågstadiepojkar. Vad tänkte ni om den nyheten? Jag själv blev mest rädd för att vi ska misslyckas så totalt med uppfostringen av våra barn, att de inte skulle förstå att, för det första, inte överhuvudtaget knuffa någon. Och för det andra, om det hade varit av misstag, be om förlåtelse.
Att knuffa någon är sånt som barn börjar med i väldigt tidig ålder, kanske så ungt som 1-2 år… Har inte föräldrarna förstånd att säga till sitt barn att det inte är okej att knuffas, så är det väl klart att det småningom går överstyr.
Jag blir riktigt ledsen över hur barn kan bete sig mot vuxna människor. Det är en väldigt respektlös handling av de där små kidsen.