Det blir inte alls mycket bloggat nu, och det har sin förklaring. Jag har helt enkelt lyckats ta mig ur ett svårt beroende som jag har haft i flera år. Bloggberoendet. Det är riktigt sant det jag säger, jag har varit beroende av att dokumentera och blogga minst (!) en gång om dagen… Och inte nog med det, jag har dessutom läst bloggar som en galning och känt att om jag inte läser så ramlar jag ur bloggemenskapen.

Två svåra beroenden som plötsligt bara slutade vara tvångstankar. Det tackar jag mina barn mycket för, utan dem hade jag inte haft så fullt upp och tvingats sopa bloggvärlden lite mot sidan.

Här är mina 4 punkter för att slippa sitt bloggberoende.

1. Sluta läs bloggar på mobilen
2. Använd inte bloglovin, feedly eller något annat hjälpmedel för att lätt hålla reda på vem som uppdaterat sin blogg
3. Kategorisera de bloggar du vill läsa. Jag använder mig av ”prio 1″, ”inredning och trädgård” och slutligen ”läs om du inte har något annat att göra-bloggar”.
4. Ha småbarn som håller dig sysselsatt dagtid, och som i sin tur resulterar i att du själv är för trött på kvällen.

Nu har jag till och med tid att läsa trädgårdslitteratur istället för att sitta vid datorn varannan kväll och hålla reda på vem som gör vad. Jag känner mig fri!

Okej, nu kan ni sluta gråta, det är ju inte så att jag slutar blogga (läsandet skulle jag gärna hinna med, men nej)… Men om ni ändå vill ha mer från källbackan så ska ni leta upp mig på instagram (sandraneuman).

Jag har ett privat instagramkonto, men hittills är det nog bara spammare som inte har blivit godkända som följare, så med stor sannolikhet får varenda en av er följa bara ni vill 😉

Medan ni andra bara fick se en partiell solförmörkelse idag, så fick vi här i huset uppleva en total solförmörkelse.  

Så här är det alltid tidigt på våren när solen ännu inte orkar sig över vattentornet. Hela vår gård är i kompakt skugga under kanske en halvtimme,  och idag när jag ville testa projicera solförmörkelsen på ett papper, fick jag söka mig till filips gård här bredvid för att hitta sol.

Om ni undrar vad jag gör at the moment, så laddar jag upp inför morgondagens hönshusbygge med att läsa en bok om kompostering. Väldigt logiskt.

Tiden. Vart tar dygnets alla timmar vägen egentligen? I kombination med att Leon trotsar och testar gränser som om han hade betalt, så blir det ingen ork kvar till kreativa sysselsättningar på kvällarna.

Jag skulle väldigt gärna fota och dokumentera i text mycket mera än nu, för att kunna glödjas åt stunderna sedan.

Jag är en av dem som har växt upp med ett tv-spel och två bröder i samma ålder som mig själv. Ja, ni förstår kanske att det har blivit en och annan timme med en kontroll i handen. Och jag erkänner, jag ÄR en spel-nörd som finner nöje i den virtuella världen. Det finns många som är mycket mer nördiga kan jag direkt säga, men om jag får chansen (det vill säga tiden) och lusten faller på, så kan jag gott och väl slänga på wii:n och spela lite mario eller något mer aktivt.

På telefonen är det mer i perioder jag spelar något spel. Det kan kanske ha att göra med att det är så lättillgängligt med iphonen, och inte kräver så mycket energi för att spela, därför undviker jag spel på telefonen.

Nu har jag en längre tid spelat simcity build it och det är faktiskt lite beroendeframkallande. 



I det stora hela går det ut på att bygga upp en stad, förse den med vatten, el, avlopp, sophämtning, poliser, brandstationer, sjukhus, skolor, transporter, parker osv. Ju bättre invånarna mår desto mer skatt betalar de. Dessutom har man både fabriker som producerar råmaterial och sedan affärer som förädlar råmaterialet till exempelvis spadar, hammare, spikar, plankor  och annat som i sin tur behövs för att bygga möbler, odla växter och sånt, som sedan ska användas till att till exempel baka bröd och pressa juice. Det handlar mycket om taktik och att göra rätt val för att upprätthålla sin stad och samtidigt exportera och importera varor.

Jag inser nu hur avancerat spel jag håller på med, men det hör definitivt till kategorin hjärngympa!

Spelar ni spel? Vad? 🙂

Så har vi igen tisslat och tasslat lite och nu ikväll smugit längs mörka husväggar för att överraska. Den här gången är det min mamma som blir 50 jämna år!  Överraskad blir väl ingen i släkten över skönsången längre, numera hör det mera till festligheterna. Men alltid är det lika roligt! Imorgon blir det fest hela dagen lång, så nu laddar jag upp med ingefäravatten för att mota förkylningen i grind.

Very much fredagsfeelis! Frågan är bara om jag längre är välkommen på mammas 50-årsfest imorgon nu när vi har ätit aioli