Nu ska ni få se hur kylskåpet hos en familj som gärna väljer bort snabba kolhydrater ser ut. Det är väldigt mycket grönsaker, grädde, turkyoghurt, ägg, kött, majonnäs och smör… Bland mycket annat förstås.
Vågar ni visa upp era kylskåp? Det säger väl egentligen ganska mycket om en vad man har bakom den dörren.
Winstons mamma nämnde utevistelse med barnen som en börda för samvetet. Jag håller helt med! Det är inte bara en, två eller sju gånger jag har haft en smula dåligt samvete över att vi är såna latkorvar som mestadels sitter inne och låter tv:n stå på hela dagen. Men så stiger vi oftast upp ganska sent och drar gärna ut på frukosten och påklädandet… och efter lunchen vill Leon ofta sova eller vila en stund på soffan. Så egentligen är det inte alls konstigt att vi aldrig kommer oss utanför huset på vardagarna när vi har såna rutiner.
Men okej. Ni som prioriterar att vara utomhus flera gånger om dagen med era barn, ni är fantastiska! Men ni som prioriterar på ett helt annat sätt är inte en gnutta mindre fantastiska för det, och ingen borde ha dåligt samvete för de val man gör. Piste.
Ska vi säga så?
Se där! Det blev ett zucchinibröd det här århundradet ändå! Jag vet faktiskt inte varför det inte blev av förrän nu, när det faktiskt är sjukt enkelt att baka. Annars skulle jag inte ta mig tiden att baka nu när vi ännu vänjer oss med den tuffa vardagen som tvåbarnsföräldrar, men det här kolhydratfria brödet underlättar faktiskt. Det var likadant när Leon var nyfödd, då glömde jag också bort att ta insulin när jag åt något och det är lika med högt blodsocker. Så vad är då enklare lösning än att undvika de usla kolhydraterna som höjer blodsockret. Diabetessköterskorna gillar inte alls att man undviker kh, men jag gillar logiken.
Och nej, ni får inget recept HÄR… Istället får ni klicka er vidare till mammas blogg Läs mer
Hela familjen var inblandad i lördags när vi försökte hitta jeans åt Daniel. Tyvärr fick vi avbryta jakten när Leon spred en skön arom i hela wautsi.
Wow vilken bloggträff hörni!! Är det första och mest spontana jag vill summera händelsen som. Det var ungefär min fjärde-femte bloggträff (inte lätt att hålla räkningen), och kanske den mest lyckade också.
Träffen ordnades av fb-gruppen finlandssvenska bloggare, och samtidigt i fyra olika städer runtom i Finland. Ett mycket lyckat koncept måste jag säga (vi bakar in lite feedback också), så behöver man inte harmas över att man är i fel ände av världen.
Det var egentligen bara Kitty som jag kände personligen från förr, och Anna som kom lite senare), och det var också en av orsakerna till att jag valde jeppis-träffen framom Vasa (ungefär alla bloggare som jag känner IRL bor i Vasa).
Jag tänker inte gå in på särskilt många detaljer (som jag jag tog den största kakbiten man kunde få, ammade mitt i rampljuset och pratade alltför mycket) utan hänvisar till de 18-19 andra bloggarna som fanns på plats… De flesta har redan skrivit om bloggträffen, och på var och varannan blogg finns det massvis med bilder att titta på. Själv fotade jag faktiskt inte så mycket eftersom jag hade Milea på ena armen och kaffekoppen i andra handen.
Nattvaket barn. Så kul. NOT! Ja för mig är det natt ännu mellan 06 och 07. Men man kan ju göra det bästa av situationen och till exempel passa på att prova pyjamasar för att se vilken som är lagom stor…
Jag har tydligen blivit en riktig nattsuddare. En hungrig sådan.
Ja så blev det mycket vintrigare helt plötsligt, och direkt fick jag lite julfeelis. Det var som tur inte något så brutalt som att jag satte på julmusik och griljerade en skinka, men jag tänkte på julklappar i några sekunder. Varje år säger jag att jag ska vara ute i god tid, och varje år är det snarare sista minuten-klappar som jag delar ut.
Med tanke på busvädret passade det utmärkt att mommo kom och hämtade Leon till deras redan på förmiddagen, så kunde jag själv sova bort eftermiddagen på soffan tillsammans med Milea. Vi två är den perfekta tupplurs-duon. Dels eftersom båda två tupplurar bäst intill en annan familjemedlem, och dels för att det för tillfället är vi som är mest intresserade av att sova. 3 timmar sov vi innan jag vaknade med domnade armar och lågt blodsocker, men då hade jag sovit tillräckligt djupt för att hinna drömma att jag klämde armen i en skjutdörr.
Egentligen hade jag tänkt läsa bloggar så länge Leon var med mommo, förbereda mig lite inför morgondagens bloggträff, men så blev det ju då inte alls. Det hade varit trevligt att läsa in sig lite på vem annan som ska till after eight så att man vet ungefär vilka samtalsämnen man kan satsa på med vilka bloggare. Det är inte min första bloggträff, men de tidigare har hållits i Vasa, så därför är det en hel del av de här bloggarna på morgondagens träff som jag inte känner. Och just därför valde jag jeppisträffen framom vasa, för att få lära känna fler bloggare i min hemtrakt.
Om vi inte ses imorgon så ses vi här på bloggen, visst!? 🙂
Det var inte särskilt bra planerat av mig att inte ta en tupplur igår på kvällen, sedan överraska moffa vid tolvslaget i natt, och efter det ännu dra ut på sömnen till närmare halv tre. Nä, dåligt val helt enkelt. Så tacksamheten var stor när mommo kunde ta med Leon på lunch idag, och jag kunde blunda en stund.
Den här situationen jag befinner mig i nu, gott folk, är ljuvlig!! Båda barnen sover på samma gång! De somnade som på bilden, men nu ligger Leon för sig själv på soffan, och Milea ligger på min mage. Lugnet som uppstår är nästan oslagbar… Och så lite mysig musik istället för Pelle kanin på Barnkanalen.
Som grädde på moset behöver ingen i huset ägna ens en tanke åt kvällsmat idag. Vi ska på trippelkalas (min moffa 80, min kusin 30 och min bror 25) med smörgåstårta, och som jag suktar efter att få sätta tänderna i den!
Det är med stolthet jag presenterar dagen när vi inte hade på Barnkanalen en enda gång! Tänk att den dagen överhuvudtaget existerar för en småbarnsfamilj. Istället för att glo på rorri racerbil, Nicke nyfiken, katten i hatten och allt vad de nu heter har vi bland annat varit med Milea till rådgivningsläkaren. Det är verkligen inte konstigt att så många tyckt att hon växt till sig när vågen visade + 500 g och + 2 cm på längden. På TVÅ veckor!!! Var ska det här sluta?
När man kommer hem från rådgivningen lite senare än vad man tänkt, ungefär 13-tiden och ännu inte ätit lunch så blir det vad det blir. Jag åt äggsmör medan Lenni nöjde sig med ett mättande mellanmål. Vispad grädde (utan socker förstås) som man vänder tillsammans med Granholms bärsmoothie (inget annat än bär), äckligt gott! Vågar jag erkänna att Leon och jag delade på 2dl grädde och en halv smoothie?!
Så fick vi Evelina på kaffebesök också. Jag kan inte koka gott kaffe för färre en två personer, så får jag inte hitlurat någon på eftermiddagen så lämnar det en kopp… Och sånt slöseri tycker vi inte om. För närvarande roar vi oss med appen ”crazy helium booth” inom familjen, och det är verkligen crazy (Hint hint!)!! Bara så ni förstår vad Leon och Evelina håller på med på bilden.
Här ovanför ser ni också dagens medicin-min a’la Milea. Jag hann tyvärr inte fånga duckface-minen, men ni kan ju föreställa er!
Nå, det var dagens rapport från Källbacken. Nu ska jag strax iväg med lite släktingar och överrasknings-sjunga för min moffa som blir 80 år imorgon!