Så länge vi väntar ut den här låtsasvåren (njuter av den gör vi ändå) och att säsongen ska komma igång så gör vi sånt här.
Bygger hönsgård. Om planerna klickar så hämtar vi hem fjäderfäna på söndag, och den här kvinnan är minsann exalterad! Tänk! Egna hönor!!
Det är lite sjukt hur man är funtad egentligen. 6 månader efter Mileas födsel så börjar jag plötsligt stå och fundera på hela förlossningen igen. Jag blir trött på tanken att kanske få tvångstankar (tankar som tvingar sig på) och behöva tragla snittet för mig själv många gånger, som med Leons förlossning.
Antingen är det Saras stundande kejsarsnitt som utlöst tankarna, eller så är det VCS-besöket förra veckan när jag såg ”min” barnmorska gå förbi och jag inte hann hälsa.
Förlossningar är stora. Så stora att de tar länge att bearbeta också fastän de varit perfekta.
Efter första barnet behöver det nödvändigtvis inte alls hända något dramatiskt med kroppens funktioner. Det är nästan som att den bara pausade i 9 månader.
Vet ni vad som kan hända med kroppen efter andra barnet?
Jag tycker att GIFs är så störande att jag utnyttjar min sons vredesutbrott för att illustrera mitt nya pms-jag.
Numera händer det mycket djävulskt i mi kropp dagarna innan mens.
Att vara kvinna är… Ja inte är det lätt isf.
Vi kör ett litet bloppis så händer det något häftigt här iaf.
Om ni är intresserade av något kan ni kontakta mig på något sätt (kommentar/mail/fb…) så nämner ni vilket/vilka plagg från vilken bild ni är intresserade av.
Bodyn och byxor utan pris 1-2€. Halare 3-4€. För mer specifika priser kan ni fråga.
Stokke newborn set. 75€ (inklusive ett extra överdrag i rosarutigt).
Sovpåse. 10€
Kläder 1. Fleecehalare.
Kläder 2. Tunna halare. Högra såld
Kläder 3. Mellantjock halare
Kläder 4. Kortärmade.
Kläder 5. Sommarkläder. Bamse-set såld.
Kläder 6.
Kläder 7.
Kläder 8.
Kläder 9
Kläder 10. Bodyn näst högst upp till höger och pingvinbodyn såld.
Kläder 12. mittersta såld.
Kläder 13.
Kläder 14
Kläder 15.
Kläder 16.
Kläder 17. Högst upp till vänster + newbie såld.
Kläder 18.
Kläder 19.
Kläder 20.
Kläder 21. Blåa såld.
Kläder 22.
Kläder 23.
Kläder 24. Alla sålda
Kläder 25.
Kläder 26. Den med bilar såld.
Kläder 27.
Kläder 28.
Kläder 29. Höger uppe oanvänd.
Kläder 30.
Kläder 31.
Det blir inte alls mycket bloggat nu, och det har sin förklaring. Jag har helt enkelt lyckats ta mig ur ett svårt beroende som jag har haft i flera år. Bloggberoendet. Det är riktigt sant det jag säger, jag har varit beroende av att dokumentera och blogga minst (!) en gång om dagen… Och inte nog med det, jag har dessutom läst bloggar som en galning och känt att om jag inte läser så ramlar jag ur bloggemenskapen.
Två svåra beroenden som plötsligt bara slutade vara tvångstankar. Det tackar jag mina barn mycket för, utan dem hade jag inte haft så fullt upp och tvingats sopa bloggvärlden lite mot sidan.
Här är mina 4 punkter för att slippa sitt bloggberoende.
Nu har jag till och med tid att läsa trädgårdslitteratur istället för att sitta vid datorn varannan kväll och hålla reda på vem som gör vad. Jag känner mig fri!
Okej, nu kan ni sluta gråta, det är ju inte så att jag slutar blogga (läsandet skulle jag gärna hinna med, men nej)… Men om ni ändå vill ha mer från källbackan så ska ni leta upp mig på instagram (sandraneuman).
Jag har ett privat instagramkonto, men hittills är det nog bara spammare som inte har blivit godkända som följare, så med stor sannolikhet får varenda en av er följa bara ni vill 😉
Det om något är flow när man lyckas pricka in en arbiskurs precis den helgdagen när snön vräker ner och man påminns att det bara är slutet av mars ännu. För tillfället känner jag inte alls någon glädje med att blogga, så att få gå på lettering workshop med den fantastiska Sofie passade på något vis alldeles perfekt.
Jag känner Sofie från tiden i Vasa när hon var en av de som ledde kören där både jag och Daniel sjöng. Sofie är en sån där människa som skulle passa bra i min garderob med mysiga människor (jag har ingen sån sådär på riktigt, men om jag hade en så är det fler personer som jag redan hunnit ”samla” där) som man kan plocka fram och prata med eller bara bli på gott humör av.
Från början var mitt syfte med workshopen att komma hemifrån och göra något kreativt, bara JAG, men ju närmare ”idag” det blev desto mer insåg jag också att det är en mycket bra kreativ kick inför sommaren när jag ska börja jobba igen. Mitt problem med såna här kreativa sysselsättningar är att jag vill för mycket, så samtidigt jag satt och ritade idag passade jag på att öva mig på att ta det lite lugnt och försvinna in i mig själv. Det är väl det som är mindfulness skulle jag tro, oavsett vad man gör för att komma till ro.
Att rita bokstäver känns faktiskt aningen hälsosammare än att stirra på telefonen. Faktiskt.
Medan ni andra bara fick se en partiell solförmörkelse idag, så fick vi här i huset uppleva en total solförmörkelse.
Så här är det alltid tidigt på våren när solen ännu inte orkar sig över vattentornet. Hela vår gård är i kompakt skugga under kanske en halvtimme, och idag när jag ville testa projicera solförmörkelsen på ett papper, fick jag söka mig till filips gård här bredvid för att hitta sol.
Om ni undrar vad jag gör at the moment, så laddar jag upp inför morgondagens hönshusbygge med att läsa en bok om kompostering. Väldigt logiskt.
Tiden. Vart tar dygnets alla timmar vägen egentligen? I kombination med att Leon trotsar och testar gränser som om han hade betalt, så blir det ingen ork kvar till kreativa sysselsättningar på kvällarna.
Jag skulle väldigt gärna fota och dokumentera i text mycket mera än nu, för att kunna glödjas åt stunderna sedan.
Jag har aldrig förr ens testat att fånga norrsken på bild, jag har bara tänkt att det skulle vara svårt och kräva ett kamerastativ. Nå, jag kände mig tvungen att testa nu igårkväll när hela himlen fladdrade, och det syntes trots att vi bor så mitt i stan. Det krävdes en slutartid på 15 sekunder (därför är det omöjligt med en mobilkamera!), och med såna exponeringar vore ett stativ att rekommendera. Vi har två, men de är förstås försvunna när man behöver dem. Istället grävde jag en grop i grusgången och fick tack vare den och högen med grus riktat kameran uppåt.
Och wow så enkelt det var! Och så mäktigt det blev!! Bilden strax här under fick faktiskt fler likes på instagram än vad första bilden på respektive av våra barn har fått. Mina barn vs deras morbrors husbygge 0-1.
Jag hade hoppats att det skulle ha synts lite norrsken över vårt hus också, men tydligen inte (då står jag ändå vänd mot nord-öst, med norrskenet i ryggen). Istället fastnade en hel del stjärnor på bild.
Vattentornet här i stan är ett ofta avbildat objekt, men jag tror faktiskt inte att jag har sett det under ett norrskensregn tidigare! Vi bor i princip under vattentornet, så när jag tog den här bilden stod jag på vår trappa.
När milea blev född och hade det där anfallet av SVT (supraventrikulär takykardi), så kändes det som en evighet tills vi eventuellt skulle få avsluta hennes betablockerare-medicinering. Nu är det äntligen dags!
Igår var vi till Centralsjukhuset i Vasa, och hjärtläkaren Johanna för en sista klinisk kontroll. Det finns inga tecken på att hon skulle ha haft fler SVT efter det där enda hittills, så sannolikt har det växt bort (hjärtats elektriska egenskaper ändras ännu på småbarn). Vi har inte en enda gång misstänkt att det skulle ha varit något heller, så fastän det här halvåret kändes lite skrämmande så har vi vant oss.
Vi hade inte en aning om i vilken takt medicineringen ska minskas, så det blev sannerligen en positiv överraskning när vi nu i en månad bara ska ge hälften av dosen vikon upp till. Efter det ska hon på holterkontroll, och om allt är ok då får vi ta bort medicinen helt! När ännu en månad gått ska hon ha holter igen, för att se hur hjärtat arbetar utan betablockerare som hindrar pulsen att stiga alltför mycket.
Gissa hur skönt det är att får skriva det här!? :D